Straffa alla inblandande utan att kunna peka ut enskilda brottshandlingar

Efter ett uppmärksammat mord utanför mcdonalds på sveavägen, där alla tre inblandade skyllde på varandra, och alla blev friade, så ändrades lagen så att alla kunde straffas oavsett vad de enskilda personerna gjorde eller inte gjorde
Åtminstone är det vad jag har hört.

Jag antar att det är så fortfarande, men gäller det även i andra brottsfall, som exv i inbrott, där polisen vet vilka de är, men de säger att jag tog inget, det var någon annan, eller att man vet vilka som var närvarande vid exv skadegörelse?

23:4 BrB ändras lite från 1 Juli, men grunden är fortfarande att de som i grupp och samförstånd utför en handling alla kan dömas för den, oavsett vem som gjorde vad, så länge det är ett brott med fängelse i straffskalan.

Så vitt jag vet har medverkan till brott varit olagligt långt innan McDonalds fanns, så det du säger låter inte troligt.

Det stämmer inte.
Det var inte någon lagändring som ledde till det utan helt enkelt att domstolarna började döma annorlunda. Det blev alltså en ändring i praxis, inte i lag.
Vi hade några uppmärksammade fall där förövare skyllde ifrån sig under 90-talet som fick stor medial uppmärksamhet där ingen kunde fällas för mord då det inte gick att klargöra vem som gjort vad.

Sedan inträffade Malexandermorden, där två polismän mördades.
Det gick inte att fastställa vilka av alla skott som sköts i poliserna som var de dödande och från vilken av gärningsmännen som de dödande skotten kom ifrån.
Det var sådan extrem upprördhet kring ärendet både från allmänheten och från politiskt håll och från rättsväsendet att det helt enkelt inte var möjligt för domstolen att fria dem för mord.
Därför kom man på att istället döma dem samtliga tre för att ha "agerat tillsammans och i samförstånd" och därmed var de alla tre gärningsmän.

Detta gäller för alla typer av brott.
Det är dock inte så enkelt att alla kan straffas oavsett vad de enskilda personerna gjort.
Domstolen måste komma fram till att personerna agerat tillsammans och i samförstånd.
Det skall alltså handla om något där domstolen kommer fram till att alla inblandade var med på det som skulle ske.
T.ex. om 3 personer planerar och utför ett bankrån så är föraren som väntar utanför i bilen lika skyldig.
Däremot om 3 personer planerar ett rån och sedan tar en av personerna helt oplanerat och utan de andras vetskap upp en pistol och dödar rånoffret, då är inte alla skyldiga till mord, de har inte agerat i samförstånd gällande dödandet.

Det krävs alltså att man kan bevisa att gärningsmännen agerat tillsammans och att de alla var med på det som gjordes.

Det han syftar till handlar inte om medhjälp utan om medgärningsmannaskap där det inte går att fastställa vem som gjort vad.

Förr i tiden, före 1999 så gällde att om t.ex. två personer sköt en person och man inte kunde veta vilken av dessa som faktiskt orsakade personens död så kunde ingen av dem fällas för mord.
Både skulle istället dömas för medhjälp till mord.
Sedan fanns ännu mer grumliga fall, t.ex. ett känt fall som kallas Lindomefallet där två personer bröt sig in och rånade en person.
Offret blev sedan ihjälslagen. Man kunde inte fastställa vem av dem som faktiskt begått mordet(det dödande slaget, eller hur mycket var och en av dem hade slagit/misshandlat offret).
Initialt så erkände den ena, men sedan ändrade han sig och de båda skyllde på varandra.
Det hela slutade med att en av dem enbart dömdes för grov stöld till 6månaders fängelse och den andre för grov stöld samt skyddande av brottsling till 18 månaders fängelse.

Sedan skedde Malexandermorden och domstolarna ändrade praxis så att man kunde dömas gemensamt om det skett "tillsammans och i samförstånd".
Det var en stor ändring i praxis från domstolarna som en respons på att man inte ville/kunde låta tre polismördare gå fria från mord.

Problemet i Lindomefallet var väl snarare bevisfrågan. Även om det kan bevisas att flera personer har medverkat i en viss gärning så måste det ju fortfarande bevisas att alla inblandade hade uppsåt till brottet ifråga. Det är ju en helt annan sak.

Man kunde inte bevisa faktiskt uppsåt för någon, det man körde på var slasken "likgiltighetsuppsåt".

Det är ju just bevisfrågan som är problemet i dessa typer av fall.
Flera personer har skjutit men de vet inte vem som skjutit vad, flera personer har misshandlat men hur många slag och vilka kommer från vem etc.

Samma problem hade du t.ex. vid Malexander, de visste inte vem som hade använt vilket vapen och många av skadorna kunde inte härledas till ett specifikt vapen. Någon av dem kanske inte träffade poliserna alls när de sköt, någon kanske siktade på "ofarliga" kroppsdelar mm.
Det är sådant vi inte har någon som helst aning om och som det är helt omöjligt att bevisa.

Då körde de istället på "tillsammans och i samförstånd".
De hade dock inga som helst bevis på att alla tre hade uppsåt att döda. Det är ett rent antagande från domstolens sida

Men om det är endast böter i straffskalan?
Säg att det är minderåriga som vandaliserar ex en bil på ett inhägnat område?

Ok, tack för ett bra inlägg. Men måste en sådan rättegång vara något som faller under allmänt åtal, eller kan en drabbad (privat) person, göra likadant och dra exv minderårigas föräldrar till gemensamt åtal (dvs en civilrättslig historia) ?

Anledningen att de inte dömdes kanske var för de inte skyddade varandras skuld. Försöker man skydda en brottsling kam man juridiskt principiellt dömas som medbrottslingar och skyddande av brottsling. Spekulerar för jag har inte läst domen.