Många arbetsgivare idag verkar ha någon form av fetisch för förändringar

Ja jag kanske är en dinosaurie. Vi lever i en häftig tid med AI och där allt utvecklas snabbare och snabbare. Så jag kan absolut förstå att man vill vara en del i den förändringen. Men vissa saker bör man låta vara anser jag.

Man ska ständigt byta datorsystem, och det säljs alltid in som att "det nya systemet kommer göra allting så mycket enklare och smidigare." Men verkligheten blir ofta att man släpper ett halvfärdigt system där vissa funktioner inte fungerar som de ska. Så man måste då hitta en "workaround solution." Alltså jag fattar, sitter man med ett trögt datorsystem från 90-talet så är det dags att byta upp sig. Men är det verkligen nödvändigt att byta system vartannat år?

Sen vill man även ändra på de anställda, och det är ju jättebra att den möjligheten finns för de som vill utvecklas. Men det borde även vara ok om man bara vill göra sina arbetsuppgifter och sen gå hem. Så länge man är lönsam för företaget och funkar med kollegorna m.m. För bara för att man är bra på sitt jobb så betyder ju inte det att man passar som chef till exempel.

Vad är era erfarenheter kring detta?

Det är förstås inte nödvändigt så varför har företag (och offentlig sektor) fetisch för förändring? Och varför reagerar inte längre anställda normalt på dumheter?

Jag har ett kvalificerat yrke inom sjukvården. Kvinnors inträde på arbetsmarknaden innebar att man var tvungen att uppfinna arbetsuppgifter till dem, men som var totalt onödiga. Nu ägnar sig HR, miljöstrateger och värdegrundskonsulter åt att göra vår yrkesverksamhet och arbetsmiljö så vidrig som möjligt, och ser till att varje arbetad timme ska slösas bort på andra uppgifter som ligger utanför kärnverksamheten. Kapitalförstöring sa Bill, extremt destruktivt sa Bull...


MVH

Läkare

Lägg till detta att diverse chefer är alltför unga och oerfarna, inte torra bakom öronen. De har inte koll på vare sig medicinska eller juridiska frågor, men breda i käften är de ändå.

Det har väl alltid varit så? Varje ny chef vill sätta sin prägel på verksamheten, framstå som initiativrik i ögonen på sina överordnade. Det som ändrats är att folk byter jobb oftare eftersom det blivit någon slags standard. Max 5 år på varje jobb, annars ses man som mindre intressant ur karriärsynpunkt. Har säkert någon grund men det innebär samtidigt arbetsplatsen hela tiden befinner sig i förändringsarbete vilket tar kraft och energi från de anställda.

Det kanske är liknande människor som den här som ska förändra sig? För mig känns det här väldigt gammal modigt, stelt och orörligt. Det finns absolut jobb för människor som inte vill förändra och förnya sig och sitt arbetssätt men, de jobben är naturligtvis väldigt få.
Att utvecklas och förändra är mänskligt och borde tilltala alla. Men, det gör inte det, tyvärr.

Du har helt rätt i det här. Grejen med de nya systemen är att de ofta löser ett eller flera problem som man behövt ha kontroll över. Att det uppstår 10 nya är frustrerande men eftersom de är nya så är de inte lika störiga. Men de nya problemen blir gamla och störiga till slut och i och med det hamnar man i en evinnerlig loop av ”problemlösning” genom nya system.

Att it-företag har så otroligt låga krav på sig är en annan sur puck som förvärrar situationen. Alla vet ju att det finns en grunduppfattning att datorer inte löser allt och att det alltid uppstår buggar så man ifrågasätter inte att de uppstår eller inte blir lösta. ”Det går tyvärr inte, systemet klarar inte av det” har man väl fått höra några gånger.

Tänk om man hade haft lika låga krav på en snickare eller målare? ”Nej jag målade inte taket för det är så högt upp”. ”Det går inte sätta en lampa där för det finns ingen el framdragen men vi kan göra en simulering om det är möjligt, mot en liten avgift på 2000 kr i timmen”.

Alltså är det inte alls mänskligt, för det verkar bara gälla en minoritet.
Problemet är när man tror att förändringar i sig är bra. De blir ett självändamål. Men de kostar tid att införa och leder de inte till faktiska effektiviseringar, är de kontraproduktiva.

Fast varför ska de förändra och förnya sig bara för att du tycker om att förändra dig?

Du är anställd på en företag som har omsättningskrav och mål uppsatta som ska uppnås. Dina egna personliga åsikter är därför helt irrelevanta.

Ja jag är mycket väl medveten om att man som anställd har begränsad möjlighet att påverka ledningens beslut. Men nu befinner vi oss på ett diskussionsforum där jag ifrågasätter logiken i att förändra saker bara för förändrandets skull.

1. Nä. Och det sker väl inte heller? Samma system alltså.
2. Nä det är inte Okey om det innebär lägre effektivitet. Möjligtvis om det kan sammankopplas med en lönesänkning i vissa fall där företaget inte påverkas så mycket.
Men du kanske kan ge ett konkret exempel där man kan acceptera att personalen inte vill utvecklas?
Och berätta varför man (du?) inte vill utvecklas?
------
Men visst säljs det in system som inte används som det var tänkt.
pga systemet i sig - otymplight t ex - men även pga att ledningen inte fullföljer kraven