Det går att grubbla på vad vissa "visselblåsare" säger och hur de benämner fenomenet. Vilka ord som används kanske är en ledtråd, frågan är till vad då?
Grusch har exempelvis sagt under ed osv att det kanske handlar om "interdimensionella varelser" snarare än nuts and bolts farkoster som färdats hit genom universums oändliga rymd....
Eftersom vi som är inbitna i ämnet redan vet om att det förekommer medveten desinformation sedan ca 1950-talet, får man numera 2026 vara väldigt skeptisk och kritisk till varje nu bit av information som strömmas ut.
Men jag fastnade för en fråga, som en annan användare skapade som sedan raderades, som ställde nya frågor kring vad som verkligen menas med interdimensionella varelse/entieter/krafter. Jag började grubbla över det och nu har jag grubblat mig fram till att hypotesen om interdimensionella interaktioner kanske är den hittills bästa förklaringen vi har för hela ufo-ämnet och vår förståelse av den. Att en sådan som Grusch antyder att dom vet något mer om så kallade interdimensionella ting, ger mer tyngd till frågan med.
Hör här.
Det går att blicka långt både inåt och utåt, bakåt och framåt, i oändlighet sett till upprepande skala. Fraktalstruktur. Vi här och nu lever i ett tunt membran av tvärsnitt genom alla dimensioner, kapat på tvären i den skiva som är tiden. Tiden vi är i nu är ett flyktigt tunt membran som skär genom andra dimensioner. Det finns större strukturer där ute. Jag är ganska säker på det. Och det är just vad forskningen pekar på idag, liksom för flera decennier tillbaka, dessa fysiker som menar att universum kräver 10-11 dimensioner för att förklaras matematiskt.
Vi är en bit på vägen! Men - Vi är också otroligt långt från helhetsbilden. Det kommer krävas tusentals år av oss människor för att komma fram till nya banbrytande resultat för att bevisa den enda andra tredje elfte dimensionen...
Ta skalan och vår korta civilisations uppfattning om oss själva i det stora. Banbrytande insikter har kommit mellan varven. Jorden är inte platt, solen snurrar inte runt oss, livet på jorden är....unikt? Troligen inte heller!
Och dimensioner? Matematik och fysik som pekar mot större vidder? Självklart leder vår utveckling oss genom en exponentiell kurva av kunskap, förståelse och inssikter. Vi lever just nu i en snabb utvecklingskurva där det vi vet idag likagärna är passé om 10 år. Inte minst med AI'n hjälp på gott och ont inom många yrken och forskningsfält.
Tidigare civilisationer har varit inne på att man dyrkar något större. Kan vara lite olika ting. Men gemensamt har dom landat i en dyrkan till högre ting, olika världsdelar, olika kulturer, tusentals år mellan. Det ger mig en fundering om dom visste något som vi inte längre vet idag. Eller finns det dom som vet? Vatikanen? CIA? Mossad?
Jag ser vårt liv och tid här som ett tunt membran som ett tvärsnitt genom många dimensioner. Tiden är membranet, den skär genom alla dimensioner samtidigt. Vi lever som i ett pappersark som skär genom den större universiela massa, och papprets tjocklek är tidens snitt, som vi befinner oss i idag.
Teorin om interdimensionella ting har matematisk och vetenskaplig tyngd. Det finns idag ganska goda modeller som förklarar diverse UFO- och alien-fenomen. Genom förklaringen att vi existerar parallellt med dom. Men i olika dimensioner. Dessa "andra" kan när dom vill besöka oss och ta en skepnad som dom behagar. Som att en fisk i ett akvarium plötsligt ser ett finger som kommer in från vattenytan. Deras värld är under vattnet, fiskarna ser förstår eller tänker inte ens att det finns en annan värld utanför akvariet dom lever i. Egentligen skulle vi på jorden kunna befinna oss i samma dilemma. Vi tror inte att det finns något större och smartare än oss, vi är ju as-smarta varelser som gjort stora saker på några hundra år. Men i universums perspektiv, är vår tid här ingenting mer än ett korn i sanden, eller en vibration i membranet.
Om då vi inte är univermsums mittpunkt, inte heller dess intelligentase ting, så får den interdimensionella modellen en helt ny innebörd. För då måste vi börja spekulera i om det finns annat liv där ute, eller som sagt, redan här bredvid oss. I andra lager av fysikens lagar och skikt.
Det är både andligt belåtande och samtidigt skrämmande att tänka att vi människor aldrig kommer att komma till det "gudomliga" planet. Att vispa runt på en hel planet som vi gör i ett akvarium., kanske något annat kan göra med oss på jorden, och vilken planet som helst? Det ger ännu större frågor om vad som verkligen försiggår...
Och där tar min fantasispekulation slut. Men även på ett ödmjukt sätt kommer fram till slutsatsen att Gud, kanske är äkta. Den stora skaparen, den interdimensionella handen, som styr och ställer genom tid och rum. Och vi kan bara se på med vördnad. Vi kan aldrig nå en sådan utomvärdlig form. Men vi kan komma fram till att den finns. Och det är det många civilisationer har gjort på jorden om och om igen. Den kanske är ouppnåbar i en bemärkelse, men att bara finna insikten om den kanske är vad vi och alla genom miljoner år på jorden kan komma fram till.
En glimt av universums djupaste ting, den blir att kallas Gud.
Så med allt detta vill jag påpeka att jag gått från hardcore vetenskaplig ateist till att mjukas upp till den gräns att jag tror på något högre. Inte någon specifik religionsstämpel. Men något åt det hållet.
Det rimmar ganska bra med interdimensionella interaktioner osv. Det är som en admin som fixar runt lite på sin server. Fixa ditten fixa datten. Så nu bra, låt gå några hundra år till.
---------------
En annan sak jag har lagt märke till och många andra sedan massa år sedan tillbaks. Är hur vår hjärna om man ser till dess neuroner och kopplingar du vet, bildar ett nätverk. En sammankopplad väv där allt hänger ihop. Du ser det säkert framför dig. Orkar inte bifoga bild. Hjärnans nervnätverk.
Det mönstret finns ju i hela naturen! Och fraktaler! Från hur växter replikerar sin egen form från smått till stort, till hur en 400 år gammal ek med alla dess grenar ser ut nästan exakt som våra lungceller i våra mänskliga kroppar. Och hjärnan. Likadant med hjärnans nerver. Och hjärnan har vi ju ännu inte riktigt förstått oss på än. Det är häftigt och jag tror det finns många "aha" moments kvar inom forskningen av våra hjärnor att upptäcka under vår livstid. Det går fort fram ändå.
Hela universum (och naturen) verkar synkroniserade till dessa sorts mönster och former. Självupprepande former, fraktaler, och nervlika nät/membran/massa mellan punkter. Gyllene snittet.
Tänk om medvetandet i sig är nästa dimension att upptäcka? Som vi bara börjat upptäcka. Medvetandet skulle kunna binda ihop mycket av detta ovan på ett spekulativt plan, inte baserat på forskning och matematik. Sånt är jag dålig att hålla koll på.
Jag sitter bara och spekulerar. Utan källhänvisningar osv. Jag bara nosar mig fram till vad som verkar kanske troligt. Av all information man konsumerar genom livet.
--------
Och själen. Själen har jag funderat på och bollar ibland med AIn då jag inte känner någon präst. AIn har ingen själ, men vi tycks ha det. Det är intressant i sig. Själen kopplar jag ihop med vårat medvetande, och den utvecklas till den person/varelse vi är under vår lilla livstid. Men vem vet vad som händer efter det kroppsliga. Tänk tex om själarna som bildas av en ännu oklar dimension och energi, är oförstörliga och bara fortsätter efter vi dör. Blir som en till prick i kosmos, det stora universella planet/dimensionen där alla själar ackumuleras (mörk materia?). Som en konstant naturkraft. Själar kommer själar går. Det är så det låter inom många religioner, himmelen, reinkarnation, nirvana osv.
Alla dessa dessa flertusenåriga civilisationer kan ha kommit nått på spåren... Jag vill iaf tro det just nu. Efter allt grubbel. Vi tror vi är smarta och avancerade nu, men vi speglar det bara ca 200 år bakåt i tden. Tänk vad tidigare civilisationer kom fram till, som varade i kanske flera tusen år....
-----------------------
Så sammanfattningsvis. Vi som är intresserade av UFOn och Aliens - likväl som de som är mer jordnära och förlitar sig på forskning och fakta som fysik och matematik - kanske har en gemensam beröringspunkt trots allt. Det är att vi lever sida vid sida med "interdimensionella entiteter", snarare än långfarna besökare från andra planeter. Här finns en korsande axel, som skulle kunna förklara och förena både den flummigaste ufonörden med den mest hårdnackade skeptikern/fakta-på-bordet-personen, med till och med den högst religiösa troende.
-------------
Nu har jag vispat fram en riktigt smakrik gräddtårta här. Tack för inspirationen M.
Diskussionspunkter:
- Men vad tror du om hypotesen att vi lever sida vid sida med interdimensionella intelligenser?
- Och finns det där en koppling mellan religionsuppfattning, "gud" och så vidare?
- Är begreppet en medveten psyop för att förvilla oss och skifta fokus från annat?
Grusch har exempelvis sagt under ed osv att det kanske handlar om "interdimensionella varelser" snarare än nuts and bolts farkoster som färdats hit genom universums oändliga rymd....
Eftersom vi som är inbitna i ämnet redan vet om att det förekommer medveten desinformation sedan ca 1950-talet, får man numera 2026 vara väldigt skeptisk och kritisk till varje nu bit av information som strömmas ut.
Men jag fastnade för en fråga, som en annan användare skapade som sedan raderades, som ställde nya frågor kring vad som verkligen menas med interdimensionella varelse/entieter/krafter. Jag började grubbla över det och nu har jag grubblat mig fram till att hypotesen om interdimensionella interaktioner kanske är den hittills bästa förklaringen vi har för hela ufo-ämnet och vår förståelse av den. Att en sådan som Grusch antyder att dom vet något mer om så kallade interdimensionella ting, ger mer tyngd till frågan med.
Hör här.
Det går att blicka långt både inåt och utåt, bakåt och framåt, i oändlighet sett till upprepande skala. Fraktalstruktur. Vi här och nu lever i ett tunt membran av tvärsnitt genom alla dimensioner, kapat på tvären i den skiva som är tiden. Tiden vi är i nu är ett flyktigt tunt membran som skär genom andra dimensioner. Det finns större strukturer där ute. Jag är ganska säker på det. Och det är just vad forskningen pekar på idag, liksom för flera decennier tillbaka, dessa fysiker som menar att universum kräver 10-11 dimensioner för att förklaras matematiskt.
Vi är en bit på vägen! Men - Vi är också otroligt långt från helhetsbilden. Det kommer krävas tusentals år av oss människor för att komma fram till nya banbrytande resultat för att bevisa den enda andra tredje elfte dimensionen...
Ta skalan och vår korta civilisations uppfattning om oss själva i det stora. Banbrytande insikter har kommit mellan varven. Jorden är inte platt, solen snurrar inte runt oss, livet på jorden är....unikt? Troligen inte heller!
Och dimensioner? Matematik och fysik som pekar mot större vidder? Självklart leder vår utveckling oss genom en exponentiell kurva av kunskap, förståelse och inssikter. Vi lever just nu i en snabb utvecklingskurva där det vi vet idag likagärna är passé om 10 år. Inte minst med AI'n hjälp på gott och ont inom många yrken och forskningsfält.
Tidigare civilisationer har varit inne på att man dyrkar något större. Kan vara lite olika ting. Men gemensamt har dom landat i en dyrkan till högre ting, olika världsdelar, olika kulturer, tusentals år mellan. Det ger mig en fundering om dom visste något som vi inte längre vet idag. Eller finns det dom som vet? Vatikanen? CIA? Mossad?
Jag ser vårt liv och tid här som ett tunt membran som ett tvärsnitt genom många dimensioner. Tiden är membranet, den skär genom alla dimensioner samtidigt. Vi lever som i ett pappersark som skär genom den större universiela massa, och papprets tjocklek är tidens snitt, som vi befinner oss i idag.
Teorin om interdimensionella ting har matematisk och vetenskaplig tyngd. Det finns idag ganska goda modeller som förklarar diverse UFO- och alien-fenomen. Genom förklaringen att vi existerar parallellt med dom. Men i olika dimensioner. Dessa "andra" kan när dom vill besöka oss och ta en skepnad som dom behagar. Som att en fisk i ett akvarium plötsligt ser ett finger som kommer in från vattenytan. Deras värld är under vattnet, fiskarna ser förstår eller tänker inte ens att det finns en annan värld utanför akvariet dom lever i. Egentligen skulle vi på jorden kunna befinna oss i samma dilemma. Vi tror inte att det finns något större och smartare än oss, vi är ju as-smarta varelser som gjort stora saker på några hundra år. Men i universums perspektiv, är vår tid här ingenting mer än ett korn i sanden, eller en vibration i membranet.
Om då vi inte är univermsums mittpunkt, inte heller dess intelligentase ting, så får den interdimensionella modellen en helt ny innebörd. För då måste vi börja spekulera i om det finns annat liv där ute, eller som sagt, redan här bredvid oss. I andra lager av fysikens lagar och skikt.
Det är både andligt belåtande och samtidigt skrämmande att tänka att vi människor aldrig kommer att komma till det "gudomliga" planet. Att vispa runt på en hel planet som vi gör i ett akvarium., kanske något annat kan göra med oss på jorden, och vilken planet som helst? Det ger ännu större frågor om vad som verkligen försiggår...
Och där tar min fantasispekulation slut. Men även på ett ödmjukt sätt kommer fram till slutsatsen att Gud, kanske är äkta. Den stora skaparen, den interdimensionella handen, som styr och ställer genom tid och rum. Och vi kan bara se på med vördnad. Vi kan aldrig nå en sådan utomvärdlig form. Men vi kan komma fram till att den finns. Och det är det många civilisationer har gjort på jorden om och om igen. Den kanske är ouppnåbar i en bemärkelse, men att bara finna insikten om den kanske är vad vi och alla genom miljoner år på jorden kan komma fram till.
En glimt av universums djupaste ting, den blir att kallas Gud.
Så med allt detta vill jag påpeka att jag gått från hardcore vetenskaplig ateist till att mjukas upp till den gräns att jag tror på något högre. Inte någon specifik religionsstämpel. Men något åt det hållet.
Det rimmar ganska bra med interdimensionella interaktioner osv. Det är som en admin som fixar runt lite på sin server. Fixa ditten fixa datten. Så nu bra, låt gå några hundra år till.
---------------
En annan sak jag har lagt märke till och många andra sedan massa år sedan tillbaks. Är hur vår hjärna om man ser till dess neuroner och kopplingar du vet, bildar ett nätverk. En sammankopplad väv där allt hänger ihop. Du ser det säkert framför dig. Orkar inte bifoga bild. Hjärnans nervnätverk.
Det mönstret finns ju i hela naturen! Och fraktaler! Från hur växter replikerar sin egen form från smått till stort, till hur en 400 år gammal ek med alla dess grenar ser ut nästan exakt som våra lungceller i våra mänskliga kroppar. Och hjärnan. Likadant med hjärnans nerver. Och hjärnan har vi ju ännu inte riktigt förstått oss på än. Det är häftigt och jag tror det finns många "aha" moments kvar inom forskningen av våra hjärnor att upptäcka under vår livstid. Det går fort fram ändå.
Hela universum (och naturen) verkar synkroniserade till dessa sorts mönster och former. Självupprepande former, fraktaler, och nervlika nät/membran/massa mellan punkter. Gyllene snittet.
Tänk om medvetandet i sig är nästa dimension att upptäcka? Som vi bara börjat upptäcka. Medvetandet skulle kunna binda ihop mycket av detta ovan på ett spekulativt plan, inte baserat på forskning och matematik. Sånt är jag dålig att hålla koll på.
Jag sitter bara och spekulerar. Utan källhänvisningar osv. Jag bara nosar mig fram till vad som verkar kanske troligt. Av all information man konsumerar genom livet.
--------
Och själen. Själen har jag funderat på och bollar ibland med AIn då jag inte känner någon präst. AIn har ingen själ, men vi tycks ha det. Det är intressant i sig. Själen kopplar jag ihop med vårat medvetande, och den utvecklas till den person/varelse vi är under vår lilla livstid. Men vem vet vad som händer efter det kroppsliga. Tänk tex om själarna som bildas av en ännu oklar dimension och energi, är oförstörliga och bara fortsätter efter vi dör. Blir som en till prick i kosmos, det stora universella planet/dimensionen där alla själar ackumuleras (mörk materia?). Som en konstant naturkraft. Själar kommer själar går. Det är så det låter inom många religioner, himmelen, reinkarnation, nirvana osv.
Alla dessa dessa flertusenåriga civilisationer kan ha kommit nått på spåren... Jag vill iaf tro det just nu. Efter allt grubbel. Vi tror vi är smarta och avancerade nu, men vi speglar det bara ca 200 år bakåt i tden. Tänk vad tidigare civilisationer kom fram till, som varade i kanske flera tusen år....
-----------------------
Så sammanfattningsvis. Vi som är intresserade av UFOn och Aliens - likväl som de som är mer jordnära och förlitar sig på forskning och fakta som fysik och matematik - kanske har en gemensam beröringspunkt trots allt. Det är att vi lever sida vid sida med "interdimensionella entiteter", snarare än långfarna besökare från andra planeter. Här finns en korsande axel, som skulle kunna förklara och förena både den flummigaste ufonörden med den mest hårdnackade skeptikern/fakta-på-bordet-personen, med till och med den högst religiösa troende.
-------------
Nu har jag vispat fram en riktigt smakrik gräddtårta här. Tack för inspirationen M.
Diskussionspunkter:
- Men vad tror du om hypotesen att vi lever sida vid sida med interdimensionella intelligenser?
- Och finns det där en koppling mellan religionsuppfattning, "gud" och så vidare?
- Är begreppet en medveten psyop för att förvilla oss och skifta fokus från annat?