Min mamma behandlar mig som en liten unge fast jag är 20 år gammal

Jag är 20 årig grabb, bor fortfarande hemma med min mamma o pappa. Mina äldre bröder har flyttat och jag är yngst i familjen. Min mamma behandlar mig som ett barn, hon vill alltid göra saker åt mig hela tiden, sköta vårdcentralen åt mig, tandläkaren, ringa samtal åt mig, söka jobb åt mig, allt sånt. Många kanske ser detta som att de hon gör är snällt, vilket de är såklart. Men när de kommer till att jag säger till henne flera gånger att jag vill sköta detta själv så lyssnar hon aldrig. Hon vill alltid göra allt åt mig. Jag vill inte bli behandlad som mammas lilla unge. Jag vill inte att hon har kontakt med arbetsgivare när jag söker jobb, de är hyfsat jobbigt när hon kommer in i mitt rum 20 gånger på samma gång och pratar om medvetslösa saker. Jag vet att hon älskar mig och vill mig väl. Men är de nån som håller med mig att ibland finns de en gräns där man faktiskt vill kunna leva sitt egna liv även fast man bor hemma. För man är ju faktiskt myndig. Många kommer la skriva att jag borde sätta mig ner och prata med henne om allt, men tro mig när jag säger att jag har gjort de såååå många gånger men ändå lär hon sig aldrig och fortsätter behandla mig som henne lilla unge. De är ju ganska jobbigt att man inte får kunna lev sitt egna liv. Och jag har inte pengar än till att flytta hemifrån. Är de nån som gått genom samma och hur hanterade ni de? Är de bara så familjelivet går till och kanske måste man ha tålamod me de tills man kan lyckas flytta hemifrån nån dag. Skriv era åsikter.

Köp läget eller berätta för din mamma hur du känner alt. flytta.

Som jag sa så har jag försökt prata med henne om de men hon lyssnar ej och jag har ej pengar till att flytta. Antar väl att de ända jag kan göra är att stå ut.

Hon har väl ångest över att hon inte har minderåriga barn längre och vill dra ut på det så länge som möjligt. Du har pratat med henne och hon lyssnar inte. Då är det ju bara du själv som kan agera. Antingen fixar du ett jobb och flyttar ut. Det behöver inte vara särskilt avancerat eller dyrt. Eller så är du bara väldigt konsekvent med din mamma. Bete dig vuxet, sätt lås på din dörr, låt inte henne ordna med dina vårdkontakter(vilket hon inte ens får göra enligt lag så länge hon inte har någon typ av fullmakt), sköt ditt och ansvar för dig själv.

Sök till värnplikten eller hemvärnet - det uppfattas som både manligt och lite moget.

Njut så länge det varar är mitt tips

Det var ett lika stort problem för mig när jag var i din ålder, nu är jag över 30 och hon behandlar mig fortfarande som sin lilla pojke, fast idag stör det mig inte.

Jag vet, svårt att känna sig stor och tuff när mamsen hänger över en men hon vill bara se till att du inte slinter. Hon kommer nog alltid se dig som sitt lilla barn. Men sen när du blir lite mognare i tankesättet kommer det sluta kännas besvärligt.

Hur hanterade jag det? Jag gjorde dumma och impulsiva saker som jag tänkte att bara människor som klarar sig själva skulle ha gjort. Men det gav ju såklart motsatt effekt.

Var glad att hon inte slår dig.

Låter jobbigt, men försök se det som något övergående tills du kan skaffa eget boende. Om man ska jämföra pest och kolera så är det värre med en förälder som inte bryr sig öht. Prata med henne verkar ju inte hjälpa. Ev. om hon har en man kanske du kan prata med honom att du vill sköta dessa saker själv, kanske lyssnar hon mer på sin partner. Sedan låter det som hon inte vill släppa taget, det kanske blir bättre när du flyttat ut och hon överlever det.

Kom tyvärr inte in, ville så väl göra lumpen men känns bara som att dem tar in folk som inte vill göra sin plikt och dem som vill tar dem inte in…

På vilket sätt? bara för att alla inte har en mamma som lever?

Sök in till en utbildning i en annan stad, långt långt bort, och skaffa studentlägenhet. Studentkorridor med eget badrum. Det räcker med en treårig utbildning.

Låter som de bästa tipset, att jag får börja visa henne mer än att använda munnen. Förhoppningsvis blir de en förändring om jag inte hinner flytta hemifrån. Tack för ditt svar