Barn med autism som gör intrång

Hej!

Vad gör man och hur hanterar man autistiska barn som gör intrång och stör ens hemfrid?

Jag har grannar vems barn har jättesvår autism: talar inte och är aggressiv, han är ungefär 6-8 år gammal.

På senaste 3 veckor fick jag 2 intrång. Den ena skedde när jag jobbade hemifrån, då började det plinga mycket i dörrklockan. När jag öppnade dörren stormade han in. Då var hans mamma med och hjälpte att få tag på honom, bad om ursäkt och berättade vad de bor. Ok, då tyckte jag att det var gulligt att en liten pojke tycker om just vår hus.

För några dagar sedan var jag i duschen och min partner på baksidan av vår trägård när det plingade i dörren. När jag gick ut ur badrummet var han där. All over vårt hus: hoppande i vår säng, ute på vår balkong. Vi försökte att leda ut honom, men då började han skrika, slå sig själv, satt sig på rumpan och vägrade röra på sig. Efter 10 minuter fick vi ut honom och låste dörren, men då fortsatte han stå utanför och plinga, plinga, plinga. Mamman kom eventuellt och hämtade honom, bad om ursäkt. Och det var allt.

Vad fan gör man? Som sagt är pojken 6-8år, mamman verkar göra sitt bästa men det stör oss och man känner sig inte längre trygg i sitt eget hem.

Till att börja med: släpp inte in fanskapet.
Och ta ett snack med hans föräldrar.

Grejen är att han blev insläppt bara första gången. Den andra tog han sig in via vår terrassdörr som var olåst. Man kan ha alla dörrar låsta hela tiden men det är ohållbart… mamman säger att hon bad äldre barn att hålla koll på pojken men han smet ändå.

Det verkar inte som att de har något kontroll över honom, för att det har hänt flera gånger förutom de 2 men då var vi inte hemma.

Försök fnula ut vad han är rädd för sen skrämmer du skiten ur honom.

Ta föräldrarnas nummer och ring dem direkt han kommer bara. Försök ha förståelse för att det nog är en utmaning för dem också.

Man ska skrämma skiten ur dom

Han är 6-8 år. Har svårt att se att han kan skada dig på något sätt. Försök att ha en vettig dialog med mamman istället. De gör nog så gott de kan. Har själv en son med autism som är vuxen nu och det är inte lätt. Så var den vuxne här.

han ringer ju på.

Försök koppla dörr klockan till 220 volt så han får en stöt.

Det är inte lätt att vara förälder till ett sådant barn. Men till syvende och sist skall inte ni bli lidande - det är mammans ansvar och om hon inte klarar av att ta hand om pojken måste hon ta hjälp hos kommunen, göra lägenheten rymningssäker osv. Hon kan inte bara låta det fortgå och lämna över ansvaret till sina andra barn.

Om det sker igen hade jag nog gjort en orosanmälan till soc, då vad som helst kan hände om ett sådant barn springer iväg själv (överkörd, drunknad osv.) Det går inte att släppa dessa barn med blicken ens en minut.

Mvh, pappa till ett barn med samma problematik.

Jag blir trött bara av att tänka på hur jobbigt det måste vara, men som du säger tyder det ju också på att mamman kanske inte har full koll på pojken, och vad som helst kan ju hända. Tänker t.ex. på sen lille killen som smet från behndlingshemmet (fel term kanske?) där kommunen placerat honom, och som man senare fann just drunknad.

Släpp inte in. Om det går och det inte är allt för dyrt kanske det går att stänga av ringklockan? Via någon knapp eller app. Då kan ni slå av när ni ser att grabben är där.

Du använder ordet eventuellt felaktigt. Det betyder inte samma som eventually på engelska. Du menar att mamman kom efter en stund, eller hur?

Nåväl, det är ingen enkel uppgift att lösa. Dörren kan ju alltid vara låst till att börja med. Vill man ens ha dörren olåst i Sverige numera? Pojken kommer antagligen gå till nästa hus om han inte kommer in i ert.

Stackars mamma till detta barn. Han upptar nog 99% av hennes totala tid; jämt och ständigt måste hon förhålla sig till honom och hans handikapp. Folk som påstår att autism är en ”superkraft” kan ju dra åt helvete.