Deprimerad, ensam och studier

Hej!
Dessa senaste månader har varit tuffa för mig med bla. separation från min partner och en tid därefter så gick min bästa vän bort.
Dessa saker har verkligen slitigt på mig mentalt, lett till en otrolig sömnbrist över tid och saker har verkligen blivit mer dystert.
Samtidigt under denna period så har jag haft en stress hängande över mig då jag studerar ett intensivt program, missat många tentor och inte kunnat studera i den takt som krävts.

Läkaren sa att jag troligtvis led av utmattning/depression vilket låter rimligt.
Tog några veckor ledigt och försökt ta ner "kraven på mig själv" men efter uppehållet så kom jag tillbaka till studierna och det känns inte rätt längre.
Det är som att det jag studerar till inte riktigt är vad jag tänkte mig, har haft den känslan ett tag, men först efter att dessa "livskriser" hände så är det som att jag tänker annorlunda kring min framtid.

Läser en rätt smal utbildning, snart avklarat det första året av två, men det väldigt mycket kvar att göra, särskilt med att ta igen det jag missat senaste månaderna.

Mina mål är familj, hus och ett jobb som inte är stressigt och med sunda arbetstider. Vilket kanske inte är riktigt det jag studerar till har jag märkt.

Känner mig mer ensam än någonsin och ska inom kort även behöva FLYTTA till en ny ort för att avsluta mina studier. Har redan flyttat långväga för att börja på denna utbildning, knappt landat i där jag är nu.

Är det någon som har någon bra story hur man kan vända steken, våga fortsätta och orka genomföra?
Vet inte hur jag ska hitta motivationen igen eller komma ur deppen.

Om det verkligen är en ganska smal och således exklusiv utbildning så kanske det bäst att bara köra på. Klara av den. Om du inte gör det. Kanske du kommer ha ångest över det resten av ditt liv. Varför gjorde jag inte det för?! Men om icke. Du skriver att även om du blir det du pluggar till kommer livet inte var ok. Att inte ens ha den moroten framför sig vid plugg hur bra det kommer bli. Då är det nog faktiskt läge att kolla in på något annat. Som du verkligen vill bli, och där du ser en framtid där allt är prima.

Det kan kännas som ung att man har alla chanser i världen. Men så är det ju inte. Helt plötsligt har livet gått förbi. Så tänk noga igenom detta.

Beklagar att du förlorat en vän. Låter fruktansvärt.

Jag kanske är fel person att råda i en sådan situation just för att jag oftast bara kastar mig ut av ren nyfikenhet. Jag ser det såhär:
Du får flytta till en ny stad = nya upptäckter. Sjukt spännande!
Om du är på sluttampen av dina studier skulle jag råda att gå klart utbildningen. Bara för att du studerat en smal linje måste det inte nödvändigtvis betyda att du ska arbeta med det.

Nu är du dessutom singel och fri att inte behöva anpassa dig till någon. Det betyder fritt fram att boka in dig på massa spännande aktiviteter och där du kan flirta fritt om något faller dig i smaken.
Om man bortser från din väns bortgång så blev jag oerhört taggad av tanken på vad komma skall för dig!
Önskar det var jag som fick starta ett nytt liv på en annan plats.

Och kom ihåg att trötta ut dig själv rent fysiskt under dagen så att även kroppen är trött vid sänggående.
Det börjar bli vår nu så passa på att gå ut så fort solen tittar fram så du inte fastnar ensam i hemåt ihop med din sorg.

Du kan dessutom börja jobba med det du utbildat dig till om det nu är en smal linje, och därefter byta.
Har själv studerat en smal linje och kommer inte klara av att fortsätta med det livet ut.. eller för länge till. Jag är en sån som behöver nya utmaningar, kunskapstörstande, ny gnista. Om du förstår?

Jag ser dock inte min smala linje som ett problem för framtiden. Tvärtom, all erfarenhet är bra.
Det handlar mer om hur du nyttjar erfarenheten.

Tack du har rätt i det du säger, livet går fort fram.
Ja det blir kanske på sikt som man vill ha det ändå, tror jag siar väl mycket och försöker spå framtiden väl mycket ibland..

Tack! Ja väldigt tomt måste jag säga.
Försöker har varit ute mycket på senaste och fått lite sol och motion! Hjälper mycket!

Ja jag blir nog inte kvar på orten vi studerar vid men ska försöka se det som något spännande hoppas jag

Ja jag förstår vad du menar. Kände så lite i mitt förra yrke, att jag ville gå mot något nytt och lära mig något helt annat.
Finns så mycket i livet man kan testa, måste bara försöka njuta av resan mer tror jag!

Tack för svar!

Såklart det blir spännande! Du ska ju starta ett nytt liv
Jag kommer aldrig ha samma roll livet ut just för pga. kunskapstörstandet och nyfikenheten.
Man kan utvecklas hur mycket som helst. Det är tjusningen med livet, ditt egna val. Ibland stannar man på en platå för att det kommer annan prio emellan. Men då är det förhoppningsvis också självvalt. Tänker ex. på om man skaffar barn eller annat.

Vad är det för utbildning och hur mycket har du släpat efter?

Hej Orangegorilla!

Har lite svårt att ge tips, men vill bara säga att du inte är ensam i din situation.

Sitter i något liknande, halvvägs kuggade studier i ett fält som inte har optimala framtidsutsikter och utbrändhet som fått mig att återuppta ett mindre kvalificerat yrke. Svårt att veta vad man ska göra av sitt liv. Tappat intresset för det jag pluggat och kuggningen innebär att det krävs poäng för csn att börja läsa nåt nytt, oavsett vad det skulle vara. Nojjar lite över vilka framtida yrken som är fredade från AI osv.

Finns det nån vettig studenthälsa du kan ta kontakt med? Bolla lite?

Du kan inte tänka dig att kämpa sista biten innan sommaren? Beklagar sorgen.

Ja känner att det är lite dit det går för mig. Utbrändheten har verkligen gjort att man tappar smaken/intresset för det man gör tror jag.
Men klokt att ta ett steg tillbaka, kommer nog ordna sig för dig också när du läker lite.

Svårt med AI-boomen, fan omöjligt att veta vart det tar vägen, förstår att det kan bli mycket tankar!
Ja någon ska jag bolla med här i veckan, ingen "studenthälsa" men bra folk