Varför tycker folk att tro på nån form av evolution gör att man utesluter Gud?

Tycker ni att det måste utesluta en Gud/Gudstro. Att om vi skulle ha "utvecklats från" en apliknande humanoid, som man bla har sett på bilderna med utvecklingen från en mer primitiv varelse.

Om jag har trott, närmat mig något sånt liknande betyder det inte att jag uteslutit Gud.

Tidigare i mitt liv kunde jag inte utesluta det. Menar det kunde ju ligga något i det. Naturen visa ju mig vissa saker.

Jag vet inte hur skapelsen gick till. När djuren kom att bli till, från vad? Allt som från ett kosmiskt ägg? Djuren har ju också blivit påverkade av syndafallet och de blir påverkade av oss. Vi kan vara deras herrar och lära dem att vara vänner. Som det står att lejon ska beta med lamm tex. Man har ju sett mycket motsvarande saker.

Tex Aboriginer från Australien kan ju ha liknande utseende som de man kan se på utvecklingsbilderna (se homo erectus och neanderthal etc.)

Och människan verkar ju ha utvecklats från tex Mose dagar. I några avseenden bakåt. Degenererat. Kan man tycka.

Jag har stött på folk som blivit arga när de tror direkt man menar att vi kommer från aporna när man försökt delta i en diskussion om Gud och inte uteslutit vissa saker. Det är deras dumhet då. Att de är apliknande i sin redogörelse.

Jag har varit ganska intresserad av djurens fantastiska värld och forskat. funderat lite, kring oss och dem i min ungdom.

Jag tror ju att det är helt olika arter i naturen, som inte kan blanda sig. Liksom människan är en egen art men kan ha olika drag från djurens värld, eller tvärtom. Att djuren kan ha vissa "drag" från oss. Som ett spektrum.

Vi har utvecklats tillsammans. Eller invecklats. Blivit tyvärr? Mer invecklade.

Jag vet inte varför vissa människor är mer djurliknande om det kan vara bra eller dåligt. Det kan vara positivt. Men man vill ju kunna diskutera med dem.

Jag "visste ju ingenting" om Jesus. Jag var som ett barn.

Hur tänker ni om arternas uppkomst?
Måste det utesluta en Gud enligt er om vi skulle ha utvecklats från apliknande varelser. Varför vore det så konstigt att tro det. Världen och historien hintar ju om det ena och det andra.
Varför gjorde Gud så här? Som det är.
Är det för att förvirra oss. Är det för att vi blev förvirrade och "skapar vår verklighet?"

Vi blev agnostiker och det vände allt på ända. Enligt vår tro. Be om vad ni vill och ni ska få det.

Vi bad om det.

Evolutionen handlar inte om att tycka. Du däremot ägnar dig åt tyckande.

Evolutionen är ett faktum. Det förklarar allt.

Att tro på gud handlar om att man blivit uppfostrad att tro det finns en storpappa som flyger runt på ett moln. Och beroende på sina föräldrar, så tror man på olika slags storpappor, och de som tror på en annan än man gör själv, ska man döda.

Gud är en saga som eliten lurar på människor, för att de ska lyda. Ju tidigare de luras på sagan, desto hårdare fastnar den i människor och desto svårare blir det för folket att frigöra sig, och sluta lyda eliten.

Däremot finns nu teorier om att världen är en simulering. Att vi människor är som karaktärer inuti ett avancerat dataspel (gjort av vadå?). Tror super Mario att han lever på riktigt inuti datorn, eller tror han att han är en simulering inuti en dator? Vissa människor idag är som super Mario som inuti sitt spel börjar misstänka att det finns något utanför dessa 2 dimensionella horisontellt rullande banor med vandrande svampar och avloppsrör.

Man är dum i huvudet om man menar att evolutionen och Gud inte kan finnas samtidigt.

Nej det är bara du som försöker promota att folk inte ska tro på Gud för att du inte vill att dom ska få tröst och eventuell hjälp från Gud "om han nu finns".


Om du tror på detta så tror du på Gud, din sopa.

Sett ur ett naturalistiskt antagande (vilket man måste göra när vi 'vetenskapar' här inne i universum) så är förstås en evolutionär process den enda rimliga förklaringen, sett till fossiler, DNA-analyser och även sunt förnuft.

Nej, naturligtvis inte. Den knäppa åsikten har gett oss villfarelser som 'intelligent design'.

Jag känner mig inte särskilt förvirrad men om jag vore troende hade jag nog svarat: Att det förvirrar oss säger ingenting om att det skulle vara förvirrande i sig, eller att vi därigenom kan ana någon sorts ansats från skaparen att göra det förvirrande för oss.

Allt tyder på att världsalltets skapelse var en utveckling och att fröet allt liv hade sin plats i utvecklingen. Människan skiljer sig mest från andra djur med att vi har ordet.

https://www.legendsoflearning.com/wp-content/uploads/2017/01/LS4-A-3-Haeckels_Evolution_of_Man_Wellcome_L0032935.jpg

Det är anden som gör levande; köttet är till intet gagneligt. De ord som jag har talat till eder äro ande och äro liv. — Johannes 6:63

När du spelar dataspel upplever du den simulerade världen men sitter på en stol framför en dator. Om man ser tillvaron som en simulering av kött och materia gäller detsamma och vid game over blir du medveten om din andliga omgivning.

Agnosticism och äkta tvivel är inte fel. Tvärtom. Att kunna säga ”jag vet inte” är faktiskt en av de mest intellektuellt attraktiva hållningarna en människa kan ha. Det signalerar ödmjukhet och hederlighet inför verklighetens komplexitet.

Problemet uppstår när man använder det ”jag vet inte” som ett carte blanche för att försvara ren vidskepelse.

Det är en sak att vara ödmjuk inför stora frågor som ”varför finns det något snarare än ingenting?” eller vad som låg före Big Bang. Det är en helt annan sak att behandla tron på troll, tomtar, skogsfe, monster under sängen, eller en bokstavlig syndafallsteori där lejon ska beta med lamm igen som om det vore seriösa, respektabla hypoteser, bara för att vi tekniskt sett inte kan bevisa ett negativt till 100 %.

”Det skulle ju kunna vara sant” är ett dåligt argument när påståendet kräver enorma mängder extraordinär evidens som aldrig dyker upp. Vi tillämpar inte den standarden någon annanstans i livet. Vi går inte runt och säger ”jag kan inte helt utesluta att det bor en osynlig drake i mitt garage, därför är det rimligt att tro på den”.

Evolutionen (gemensam härkomst, mutation + naturligt urval över mycket lång tid) hör inte hemma i vidskepelsefacket. Den är en av de mest välunderbyggda teorierna vi har, stödd av genetik, fossil, geografi, embryologi och observationer i realtid. Man kan absolut kombinera en gudstro med evolution (många troende gör det, så kallad teistisk evolution). Men då måste man släppa de mytologiska detaljerna: bokstavlig ung jord, människans ”degeneration” sedan Mose dagar, djur som påverkats av syndafallet, aboriginer som skulle vara ”tillbakagång” från en perfekt skapelse, osv.

De idéerna ligger intellektuellt sett på exakt samma nivå som tron på troll och skogsandar. De är berättelser som känns tilltalande för vissa, men som inte klarar en ärlig granskning av den fysiska verklighetens evidens.

Säg gärna ”jag vet inte” om stora existentiella frågor. Det är vuxet.
Men använd inte den frasen som ett intellektuellt förkläde för att smyga in vidskepelse genom bakdörren. Där går gränsen mellan ödmjukhet och önsketänkande.

Snarare tyder evolutionen på Guds Mirakel, än mer fantastiskt än Bibelns urbarnsliga skapelseberättelser.

Evolution går inte på sex dagar.

Det är väl lite av en tradition att trosfund och religiösa organisationer är emot vetenskap, så det är väl inte ett underligt antagande.

Att tro på Gud och också kunna se survival of the fittest i naturen ser jag som naturligt för mig.





Nej. Det är en teori. Du behärskar uppenbarligen inte forskning, naturvetenskap eller abstrakt tänkande. Det är ok, du är inte ensam.





Instämmer i åsikten om "jag vet inte".
Själv ser jag åsikten om Big Bang för +13 miljarder år sedan till vårt jordklot för +4 miljarder år sedan till att det inte fanns något liv och plötsligt ur ingenstans så uppstår en prokaryot och sedan ur ingenting en till och sedan tydligen utan att det bli inavel och defekter så skapar de liv som utvecklas till ALLT vi haft och har idag. Hur den teorin i trovärdighet skiljer sig från "I begynnelsen skapade Gud himmel och jord" kan jag inte se. Det är en sak att fåglar inom samma art med längre näbbar överlever om det blir brist på föda så de kan ta larver i djupa sprickor och på så vis förändra avkomman. Men att det uppstår nya arter genom detta har jag svårt att se.