Livstidsdömd stämmer Sverige i Europadomstolen

Här kommer ett intressant juridiskt problem som jag läst idag, vad tycker vi om detta?


--
En livstidsdömd stämmer Sverige i Europadomstolen – målet rör en artikel 13-situation och möjligheterna inom det svenska rättsmedelssystemet att få stopp på fortlöpande konventionskränkningar av artikel 8 och 3. Dessa kan uppstå när svårt psykiatriskt sjuka personer under lång tid tvingas vistas i fängelsemiljö i stället för i vårdmiljö. Situationen kan uppstå om deras psykosdiagnoser och andra allvarliga psykiatriska sjukdomar blivit kända först efter att domen mot dem vunnit laga kraft.

Argumentationen bygger på att det i Sverige saknas effektiva rättsmedel för att i efterhand pröva om fortsatt fängelsevistelse är förenlig med konventionen och, om så inte är fallet, kunna få ett sådant förhållande att upphöra. Resning anses inte vara tillämpligt, eftersom institutet är knutet till själva brottet och dessutom internationellt inte betraktas som ett tillförlitligt och effektivt rättsmedel i detta sammanhang.

Kriminalvården och förvaltningsrätterna kan förfoga över frågan om vilken anstalt men kan inte bestämma att anstalt överhuvudtaget inte är aktuellt. Vidare blir LPT inte aktuellt då detta är frågan om kortvariga eller akuta insatser. Sverige står därför, enligt ombudet, utan effektiva rättsmedel för att attackera den aktuella frågan. Ombud är jur. kand. Mikaela Olsson.

Artikel:
https://www.kriminalvardsmagasinet.se/public/222239-livstidsdomd-har-stamt-sverige-europadomstolen-provar-malet/

Artikel:
https://www.salaallehanda.com/livstidsdomd-vill-avtjana-sitt-straff-pa-sjukhus/

--


Jag tycker att detta är ruskigt intressant, är det på detta vis eller finns det andra vägar?

Det finns en viss nivå av psykisk offset som gör att en person absolut oavsett brott bör avtjäna sitt straff i psykiatrin. Jag misstänker att det är som med allt annat nuförtiden. Det finns inte pengar.

Hela landet håller ju på att rämna pga klankrigare som fritt får härja. Så det är inte troligt att det händer mycket i en sån här fråga även om en person vinner ett mål.

Det sjuka med det system vi har nu är att om personen inte får vård utan avtjänar sitt straff och en dag kommer ut så lär hen vara mycket farligare än när hen åkte in. Men jag tror politikerna och de högre tjänstemännen ger blanka fan i sånt. De är upptagna med att räkna pengar.

En ny prövning borde ske automatiskt efter att en person får en ny diagnos.

Intagna har (i teorin) tillgång till vård via anstalten och tittar man på tidigare fall där artikel 3 aktualiserats så har jag svårt att se att detta skulle nå upp till den grad av tortyrliknande och uppsåtlig behandling som menas.

Ser inte hur artikel 8 är aktuell och eftersom artiklarna kräver inloggning så har jag ingen info utöver vad TS postade.

Det är inte brister i tillgången på vård som frågan avser, utan att fängelsemiljön (såsom den psykosociala miljön, lugn, stabilitet, osv) inte lämpar sig för personer med vissa sjukdomar. Enligt etablerad praxis, se exempelvis:

Rivière v. France, no. 33834/03, dom 11 juli 2006. Domstolen fann brott mot artikel 3 och uttalade i sak att en intagens psykiska tillstånd kan göra fortsatt placering i fängelsemiljö oförenlig med konventionen när tillståndet kräver specialiserad psykiatrisk vård och fängelsemiljön inte är anpassad för detta. Det här är en av de tydligaste domarna för tesen att svårt psykiskt sjuka inte ska hållas kvar i en olämplig anstaltsmiljö.

Claes v. Belgium, no. 43418/09, dom 10 januari 2013. Europadomstolen fann att bristande adekvat vård för en person med psykisk funktionsnedsättning i fängelses psykiatriska avdelning utgjorde förnedrande behandling i strid med artikel 3. Avgörandet är starkt därför att domstolen knyter ihop två saker: dels den psykiska sjukdomen, dels att själva fängelsemiljön och vårdstrukturen var otillräckliga för personens tillstånd.

Rooman v. Belgium [GC], no. 18052/11, stor kammare, dom 31 januari 2019. Stora kammaren slog fast att frihetsberövande av psykiskt sjuka måste ha ett terapeutiskt syfte och att fortsatt detention utan lämplig behandling och utan realistisk förbättring kan strida mot artikel 3. Det här avgörandet är särskilt bra när man vill argumentera för att det inte räcker att “förvara” någon; miljön och insatserna måste faktiskt vara anpassade till den psykiska störningen.


I samtliga av målen var också artikel 8, ang. integritet lämplig. (Statens positiva skyldigheter och rätten till psykiatrisk integritet).

Vem är det som stämmer?

Det är en Yasir Jaborie, en livstidsdömd som enligt media mördat sin mor.
Jag har läst en del av handlingarna som ombudet skickat in, jag begärt ut det från Norrköpings tingsrätt, han har 5 separata stämningar där mot Kriminalvården. Det är en röd tråd att man inte vetat om hans psykossjukdom innan hans dom vunnit laga kraft, förmodligen hade han ju då hamnat på rättspsyk, sedan har målen växt alltefter som tiden förflutit. Det började med en stämning mot kriminalvården relaterat till en akutsituation som de inte exakt hanterade snyggt, sedan handlar de nästa 4 om kriminalvårdens olika ageranden under tiden för den första processen och alla dessa avser också Europakonventionen.

Målet som dock fick Europadomstolen som första instans, och som de godkänt, handlar om brister i svensk lagstiftning, dock igen återkopplat mot då att vissa psykiatriskt sjuka saknar effektiva rättsmedel att råda bot på ett förhållande som detta, d.v.s att de ändå hamnat i fängelse, som normalt inte är en godtagbar miljö då det inte kan möta vårdbehoven (d.v.s psykosociala behoven, lugn, stabilt osv).