Frustrerad - hur mycket ska man svälja - obalans

Har dejtat en medelålders man några månader.
Vi har haft det riktigt bra, enorm kemi, likadana värderingar etc.

MEN, hans familj går alltid först. Helt ok, men jag känner att ibland kan ha lite inkännande. Har vi förspel så ringer hans föräldrar och ja då svarar han - pratar i 30 min. Likadant om han utflugna barn mellan 25-30 ringer- han svarar oavsett om vi är på restaurang, i mataffären och pratar mer än 45 min, OM de mest vardagliga sakerna ifrån väder till priset på avokado. Han har varit tydlig att hans familj alltid går först… i min värld finns det väl en gräns om det inte är akut.

För en vecka sedan satt jag i tingsrätten i huvudförhandling för vårdnaden om mina barn. Var extremt uppstressad, nervös, hade försökt peppa mig själv på natten innan. Det var en skittuff dag.

Jag ringde och han blev glad för utfallet, han visste hur mycket det betydde för mig. Han längtade efter mig så vi skulle fira men han skulle först över till sina föräldrar eftwr jobbet för att ge en blomma till sin pappa. När jag väl kommer dit så pratar han i telefon med sin dotter, han ger mig ett glas vin och fortsätter prata vardagliga saker m sin dotter.

Efter de pratat klart så sa jag att det finns väl vissa tillfällen du kan avsluta ett samtal. Behövde en varm kram.
Han blev SUR! Sov på soffan.
Sedan var han tyst i 3 dagar tills han i helgen dumpade alla mina saker, verkligen allt utanför min ytterdörr utan ett ljud.

Försökte få kontakt via sms för att mötas och prata men det enda jag fick tillbaka var att han hade ett jättebra samtal m sin dotter som var glad över saker hon hade gjort. Att han blev jättesårad och ledsen över vad det jag sa. Ja, tar på mig att det jag sa var i frustration, ledsamhet, urlakad etc. Skrek inte.

NÄR svarar ni?
BÖR jag acceptera detta för han lär aldrig ändra sig.

Jag avslutade i går men öppnade ifall han ville prata. Det ville han gärna. Sedan tystnad igen.

Jag känner mig mer som en kompis i den relationen.
RÄTT eller FEL?

Han är ett mongo.

Du som hans tjej är väl också hans familj nu liksom. Så han får se till att prioritera dig. Sävida du inte överdriver med stt han alltid pratar med dom? Att prata i 30 min en gång per dag är inge konstigt

Be han dejta/ligga med sina familjemedlemmar istället då det verkar vara dom han är mest sugen på. Kasta å gå vidare, han ser dig bara som någon kk

Jag är visserligen lite nojig av mig, men det låter som att han vill ha dig för en funktion, en bild av något, en djupare relation, men vägrar acceptera att du är en full människa med egna behov. Det smärtar nog honom, speciellt när han försökt få det att funka med att säga det först, att han alltid kommer att prioritera sin övriga familj först. Jag tror det är svårt att styra sitt känsloliv till att få ett sådant upplägg på relation att funka i längden.

Jag svarar alltid när familj ringer. Det kan ha hänt något. Nu kanske jag har 2-3 samtal i veckan så jag har svårt att se det som ett problem. Skulle familjemedlemmen bara vilja prata trivialt kortar jag givetvis ner samtalet och säger att jag ringer tillbaka vid lämpligt tillfälle.

Jag antar att det är dels frekvensen och dels att han inte prioriterar det ni gör. Reaktionen var överdriven och barnsligt från hans sida. Han var inte i relationen lika mycket som du.
Visst kan man ha en överdriven omsorg för sina barn men det här verkar vara mer härskarteknik.

Hitta bättre.
Så som jag tolkar det gjorde han slut. Och kan man inte "gräla" på ett vuxet sätt blir relationen dysfunktionell.

Eftersom du är singelmorsa och därmed skadat gods får du tog tåla en hel del eller förbli singel.

Tack!
Har absolut inga problem med att han pratar med sin familj oavsett om det är hans farbror, faster, moster, barn etc.

Men i värld kan man väl känna in ” jag sitter på en fin restaurang och ska jag verkligen fråga min vuxna dotter vad hon hade i sin matlåda i dag, hur det gick på träningen etc”

Så kul är det inte att äta förrätt ensam..

Det låter som du hittat en knepig gubbe.

Det är en sund inställning att familjen går först. Men det måste vara på en rimlig nivå. Oavsett om du är en vän, partner eller på annat sätt umgås med honom så talar man inte långa vardagliga telefonsamtal med familjen. Då säger man att man är upptagen med annat och hör av sig senare när det finns tid.

Det är bara att säga till honom att du inte vill ha det så och vill han inte ändra på sig så får du hitta en man som respekterar dig. För det gör han inte nu.

Vill han inte ändra sig så måste du dra plåstret och gå vidare. Att du har tagit allt som du redan beskriver begriper jag inte.

Sätt ned foten för fan. Speciellt för dina barns skull. Du kan väl inte visa dina barn att du är okej med den behandlingen och lära barnen det? Du måste sätta din familj i första hand också.

Självklart går sina barn först, men i min värld, sitter man i trång situation eller på en middag då går inte jag i väg och pratar om vardagliga saker SÅVIDA det inte är akut.

Han verkar sätta prio på sin familj vilket kanske inte är så konstigt då han är i den åldern men han måste väl ändå inse att om han behandlar dig som skit hur ska du känna ?

Men lite konstigt om han oavsett var ni är måste svara det kan väl vänta såvida inte det är nåt viktigt

Du är inte ens hans kompis, du är hans dörrmatta!

Det är uppenbart att du prioriterar honom långt mer än vad han prioriterar dig och han är okänsligare än få, där han inte kan se något från din sida.
Så efter du suttit i en slitsam vårdtvist i rätten och ni skulle fira efteråt, så ringer hans dotter och pratar väl förmodligen om ingenting, så förprioriterar han det och blir sur när du påpekar att han behövde väl inte slänga bort halva kvällen, där det hela eskalerar till att han först sover på soffan, pratar inte på tre dagar, och dumpar alla dina grejor utanför din dörr.
Rent omvänt så tror jag garanterat att han inte alls accepterar samma stil från dig, när det gäller att bara sitta och snacka skit i mobilen med någon annan en hel festkväll mitt framför näsan på honom.

Det beror ju såklart på ifall han håller på så på era dejter eller allmänt när ni ses.

På en restaurang och sitta o messa sin dotter, låter konstigt.

Att prata 30 min varje dag med en familjemedlem efter jobbet eller efter middagen är inget konstigt.