Jag var osäker på om detta hör hemma under Media & TV eller Politik, så jag testar här.
SVT och SR anklagas ofta för att luta åt vänster. Det har varit en återkommande diskussion i många år, men i år känns det mer påtagligt.
Ett tydligt mönster är hur experter och kommentatorer bjuds in i studiorna. Det känns ofta som en övervikt åt vänster, till exempel Anders Lindberg. Han dyker upp både när högern kritiseras och när vänstern kritiseras. När han måste erkänna problem gör han det hastigt, men analysen landar alltid i att högern är kaos och splittrad. Att högern är huvudproblemet.
I paneler är det ofta två från vänstersidan och en från högersidan. När det är "öppet mål" för att kritisera vänsterns problem tas ofta mer neutrala kommentatorer in som Mats Knutson eller Elisabeth Marmorstein. Då blir tonen genast mer balanserad och städad, istället för att låta högern stå som motpart i samma aggressiva stil. Alternativt är Anders Lindberg där igen.
Tycker samma mönster syns när politiker sitter i studion. Magdalena Andersson och Amanda Lind kan ostört styra samtalet från sin politik och istället kritisera högern, med ord som "fascister" (Lind), utan att programledaren avbryter lika kraftigt som när någon från högern, till exempel Ebba Busch gör samma sak. Då finns inte samma utrymme -programledarna avbryter direkt och blir tydligt irriterade.
Narrativet blir ungefär:
Vänstern har interna motsättningar, men det ordnar sig. Sossarna vill gå till val själva och ingen från vänstersidan kommer låta fascister få ministerposter ändå.
Högern framställs som grundläggande splittrad och problematisk, särskilt i frågor som rör samarbeten med Åkesson och SD. Ord som "fascister" duggar när högern kritiseras, både från politiker (Lind) och kommentatorer (Lindberg), vilket förstärker bilden av högern som extrem och kaotisk.
Jag säger inte att det är så precis hela tiden, men obalansen känns större än tidigare.
Frågor:
Har public service blivit mer vinklat i år?
Beror det i så fall på valår och/eller ekonomiska neddragningar?
Hur ser ni på balansen i paneler och expertkommentarer?
Tonas vänsterns problem ner medan högerns förstoras?
Känner ni igen skillnader i hur politiker behandlas i intervjuer?
SVT och SR anklagas ofta för att luta åt vänster. Det har varit en återkommande diskussion i många år, men i år känns det mer påtagligt.
Ett tydligt mönster är hur experter och kommentatorer bjuds in i studiorna. Det känns ofta som en övervikt åt vänster, till exempel Anders Lindberg. Han dyker upp både när högern kritiseras och när vänstern kritiseras. När han måste erkänna problem gör han det hastigt, men analysen landar alltid i att högern är kaos och splittrad. Att högern är huvudproblemet.
I paneler är det ofta två från vänstersidan och en från högersidan. När det är "öppet mål" för att kritisera vänsterns problem tas ofta mer neutrala kommentatorer in som Mats Knutson eller Elisabeth Marmorstein. Då blir tonen genast mer balanserad och städad, istället för att låta högern stå som motpart i samma aggressiva stil. Alternativt är Anders Lindberg där igen.
Tycker samma mönster syns när politiker sitter i studion. Magdalena Andersson och Amanda Lind kan ostört styra samtalet från sin politik och istället kritisera högern, med ord som "fascister" (Lind), utan att programledaren avbryter lika kraftigt som när någon från högern, till exempel Ebba Busch gör samma sak. Då finns inte samma utrymme -programledarna avbryter direkt och blir tydligt irriterade.
Narrativet blir ungefär:
Vänstern har interna motsättningar, men det ordnar sig. Sossarna vill gå till val själva och ingen från vänstersidan kommer låta fascister få ministerposter ändå.
Högern framställs som grundläggande splittrad och problematisk, särskilt i frågor som rör samarbeten med Åkesson och SD. Ord som "fascister" duggar när högern kritiseras, både från politiker (Lind) och kommentatorer (Lindberg), vilket förstärker bilden av högern som extrem och kaotisk.
Jag säger inte att det är så precis hela tiden, men obalansen känns större än tidigare.
Frågor:
Har public service blivit mer vinklat i år?
Beror det i så fall på valår och/eller ekonomiska neddragningar?
Hur ser ni på balansen i paneler och expertkommentarer?
Tonas vänsterns problem ner medan högerns förstoras?
Känner ni igen skillnader i hur politiker behandlas i intervjuer?