H.G. Wells Tidsmaskinen

Läste den just igen, eller rättare lyssnade på den som ljudbok. Vad som slog mig var hur tidlös (!) den framstod som. Delar av Einsteins relativitetsteori kunde anas redan här med synen på tiden som en fjärde dimension (trots att ovan nämnd teori inte skulle publiceras förrän 10 år senare). Överlag får jag en känsla av boken, och övriga verk av författaren, att man på något sätt hade en skarpare bild av världen på den tiden. Vår tid översköljs av mediefragment och 1900-talet har producerat omåttligt med intellektuell bråte som stackars studenter måste tränga sig igenom. Kan det vara så att man faktiskt såg världen tydligare på den tiden (sent 1800-tal/tidigt 1900-tal)? Har vi intellektuellt regredierat sedan dess? Då menar jag inte bara att genomsnitts-IQ är på väg ner (vilket den är) utan att vi på något sätt blivit kognitivt begränsade på något annat sätt?

HG Wells var nog inte representativ för hur gemene man och kvinna tänkte då.

Världarnas Krig, Den Osynlige Mannen, Dr Moreaus Ö. Wells kan knappast klassas annat än som ett geni, åtminstone inte vad gäller kreativitet och fantasirikedom.

Hur menar du när du frågar om man såg världen klarare då?

Läste boken för tretton år sedan och den var väl helt okej. Lite klasskamp över det hela.

H.G. Wells var en för sin tid fantastiskt bra författare. Fortfarande väl värt att läsa hans böcker.

Vill här passa på att lyfta fram att den första boken om tidsresor är från 1881, skriven av Edward Page Mitchell.

Boken heter The Clock that Went Backward.

H.G Wells skrev sin tidsmaskinen 1895 och var alltså inspirerad av Edwards bok.

För övrigt så vet jag väldigt många böcker och även filmer/tv-serier som är inspirerade av tanken att man kan göra tidsresor. Ett spännande tema helt enkelt som går att variera i det oändliga.

Har svårt att sätta ord på det men det är bara en känsla jag får av intellektuell bredd som man sällan ser idag. Alla är liksom insnöade på sitt lilla område och ingen ser världen, åtminstone inte på det nyktra sett som presenteras i den tidens litteratur. Tänker då inte bara på Wells utan på Joseph Conrad, R L Stevenson med flera. Deras litteratur framstår som klarsynt, frisk och fräsch i jämförelse med det som publiceras i dag som mer vänder sig inåt.

Jag tror jag förstår vad du menar, och vill nog tro att jag erfarit samma känsla. Men kan det ha någonting med stilen att göra? Tycker även att Jack London har en sådan klar blick.

Känns som att den klarheten är 1800-talets signum.

Vet inte om jag håller med dig, men om jag gör det för sakens skull, så kanske det helt enkelt var så att komplexiteten i världen var betydligt mindre i slutet på 1800-talet än idag.

Världen var mindre komplicerad på 1980-talet!

H G Wells var ju socialist (bekände sig till den brittiska fabianismen), så att klasskamp ingår är inte så konstigt. Även Jack London var socialist.

Tycker att boken Tidsmaskinen (1895) är en av H.G. Wells bästa böcker.

Det finns även en filmatisering av boken "The Time Machine" (1960) som är sevärd.

Från debuten med The Time Machine 1895 och fram till cirka 1914 firade HG Wells ständiga litterära triumfer.

Det mesta han skrev då blev klassiker, milstolpar, fina grejer.

The Invisible Man, The War of the Worlds, The Sleeper Awakes, The Land Ironclads, The War in the Air...

Men "den sene Wells", den predikande socialisten som ville hindra ett nytt världskrig, kan man glömma.

Han levde förvisso till 1946 och hann skriva flera mediokra verk innan han dog.

Vi kan väl säga en sak om detta, och det är att många av oss nu lever i den utopi som dessa tidiga progressivister beskrev skulle komma. Nuförtiden har vi det så bra, så det handlar mest om att röra upp en orkan för just ingenting, och de progressivister som skriver numer, försöker nästan endast styra det i stort sett fullbyggda skeppet i en stilla kurs framåt.

Ifall man ska anmärka något på dessa moderna gurus, så är det att de tappat bort sin själ o istort sett endast har förmåga att beskriva det materiella, tex. S. Pinker etc.