Citat:
Ursprungligen postat av
Suecote
Jag tycker det skriker desperation, olycka, elände, ensamhet, utsatthet och misär. Frun som ville starta restaurang och affär försörjer tydligen hela byn med makens pengar - åtta mil bort. Noll affärssinne. Nu går mannen hemma för sig själv med bara hundarna som sällskap.
Mannen som nästan blev mördad av sin fru - efter 30 år! - skrattar bara bort det och vill ha henne tillbaka!
Serien har bara bekräftat synen på vita män som vandrande bankomater. Enligt prästen ska det finnas exempel på jämlika, lyckliga äktenskap. Möjligen mannen som träffade en jämnårig kvinna. Men det hade bara gått ett år...
Männen verkade inte heller införstådda med något av detta på förhand. Ingen kulturell kännedom om Thailand. Några korta besök. Ett giftermål efter 5 månaders kontakt online. Här blinkar det rött och tjuter i mina öron! När pengarna tar slut eller gubben blir för gammal och sjuk är det slut med "kärleken" och han får klara sig bäst han kan på egen hand.
Men en nyttig serie att se för andra thaigubbar som tänker flytta dit. Man måste få en nyanserad bild av hur det är att flytta som ensam man till ett främmande land, med en främmande kultur och ett främmande språk, där man inte kan äga fastighet och är helt utelämnad till frun och hennes giriga släktingar.
P.S. Säsong 2 är också på SVT Play. Blir det något "happy ending" för gubbarna?
Man behöver inte ha "kulturell kännedom" för att trivas i Thailand." Finns det något tråkigare än skandinavisk vardag? Du hittar en kompis att spela schack med vid swimmingpoolen, tar en flygtur för att hälsa på en vän i Chang Mai, landsmännen har sina träffar. Prisnivån påverkar naturligtvis välbefinnandet. Du har råd att vara generös.
