Hus på landet inte lika fantastisk i verkligheten som drömmen

Läste just en artikel om en familj som flyttat tillbaka till stan efter 2,5 år på landet. De beskrev hur de hade en dröm om hur fantastiskt allt skulle bli: stort hus, äppelträd, sjöutsikt, bra skola, bygemenskap och frihet.

Det familjen istället upplevde var ofrihet, ensamhet och tristess. Skolan och dagis var betydligt mer slentrianmässiga än i stan, barnen satt inne mer än i stan. Extremt bilberoende, mer trafik närmare inpå då alla körde överallt. Livet blev mer ensamt då avstånden blev längre och färre möten i vardagen med grannarna. Livet blev även mindre spontant till följd av bilberoendet.

Vad säger Flashback, känner ni igen er? Har familjen rätt eller helt fel? Är livet på landet överreklamerat? Känner själv igen mig en hel del i det familjen beskriver. Extrem ofrihet till följd av bilberoende och ingen pratar med en om man inte gått i kyrkans barntimmar tillsammans.

Lägger länk till artikel, säkert bakom betalvägg, men den behöver inte läsas för att diskutera ämnet.

https://www.gp.se/livsstil/livet-pa-landet-blev-inte-som-de-trodde-nu-ar-de-tillbaka-i-stan.383801ed-8bdb-4a16-a772-d5ce0db7a97 9

Så kan det säkert vara, andra saker är ju t ex ett evigt fixande med hus och tomt, inte alla som vill ägna sig åt det, folk tror det blir lugnare och tystare än att bo i lägenhet - men risken är stor med grannar som har en miljon hundar, repararer bilar, ungar som hoppar i studsmattan, ungar som kör moped, grannen klipper gräset osv.

är säkert också vanligare med grannar som spanar in varandra i ett område, mer bror duktig-känsla och regler, svårare att få vara i fred och leva anonymt...

men det beror förstås på vart man bor och hur man bor...

Som statistiskt underlag framstår den aktuella familjen som aningen knapp. Jag skulle tro att det lätt går att hitta en familj som upplever flytten till landet som positiv.

Det beror väl på vart man flyttar? Har du släkt och vänner i närheten eller ett brinnande fritidsintresse som tex skidåkning så är flytten säkert mera positiv. Jobb kan vara svårare men om det eller skolan för barnen blir bättre är det ju också viktiga faktorer för att det ska bli bra.

"landet" kanske är lite olika på olika platser? Vissa "landet" är bullerbyn, andra är en massa hippies, en tredje är en massa kriminella som odlar cannabis i sina stugor.

Har en kompis som ville flytta ut på landet. Hen och partnern flyttade ut. Partnern hade bott på landet och förstod vad det innebar och var OK med det. Jag kände att kompisen inte förstod innebörden. Hen hade bara bott i stora städer. Hen började svamla om på vilka sätt allt skulle bli jättebra som inte kändes som verklighet heller. Jag har också bott på landet (i skogen snarare). Så jag visste ju hur detta skulle sluta.

Nu är kompisen jätteless att behöva pendla, att avgifter som tillkommer är höga (sådant som annars inkluderas i hyra), att det är fysiskt jobbigt att bo där och de har ändå inte hunnit fixa med trädgården. Hen kan inte laga något, fattar inte hur man gör, och är sur på att huset inte är som nybyggt, att det finns slitage och saker som går sönder.

Att bo på landet tycker jag är skönt, men om man inte gjort det innan kommer man tycka att det är tyst och mörkt, kanske otäckt. Man känner sig isolerad. Man blir arg när saker går sönder. Man förstår inte att man måste planera och inte åka in till stan bara minsta lilla inköp ska göras så man bränner massa bensin. Och har man barn så måste man se till att de får umgås med andra barn på fritiden.

Så att folk inte fattar gör mig galen. Man frågar om de tänkt på vissa saker, men de slår bort det. Det sagt så trivs vissa ypperligt på landet. Men om någon vill flytta ut så måste hen lyssna på oss som bott så och faktiskt förstå, istället för att måla upp det som om de ska sitta i ett evigt julmys och dricka kaffe.

Ja, mer jobb än man tror.

Har bott långt ute på landet och kånkat ved till förbannelse. Ut i vinande snöstorm och plocka klabbar med frusna händer. Trekammarbrunnen måste rensas. Hängrännorna rostar och måste bytas. Fönster ska tätas, och till slut bytas ut. Takpannor flyger av. Skorstenen ska sotas. Starar inte bilen en morgon är det 2 km till bussen i vinande snöstorm. Mysigt på sommaren men annars vete katten.

Nu har jag wifi som fungerar och droppar en kran mejlar jag fastighetsskötaren.

Ja, det tror jag med, men tycker att det är intressant att de vågar prata om något som många inte vågar erkänna. Att sälja en lägenhet och flytta till hus på landet är ju ekonomiskt för många en "dead end". Även om man inte trivs så kan man ju inte erkänna det, så det är bara att gilla läget eller separera och flytta till var sin liten lägenhet i förort.

Jaha är det nyhetstorka över påskhelgen så de måste skriva om korkade människor som behöver gråta ut i media? Finns det inget elakt att skriva om Trump??

Dumma människor förtjänar en läxa. Om man är så korkad att man inte fattar vad det innebär att bo på landet så ska man stanna kvar i sitt hipsterghetto med lattebarer och surdegsbagerier på hörnet. De ser ut som ett par riktiga vänsterflumtomtar och de har sin naturliga omgivning i städerna. Eftersom artikeln är låst vet jag inte om de ville odla biodynamiskt och leva klimatsmart - men det syns å andra sidan på dem.

Min mamma flyttade från stan till landet när hon var 40 och stortrivdes. Det var hennes Edens lustgård. Hon älskade att bo på landet, även om hon fick pendla en timma in till stan för jobbet. Bilen är en nödvändighet. Likaså att skotta snö på vintern och hålla efter tomten på sommarhalvåret. Hus måste underhållas och repareras. Värmepannan måste bytas ut när den lägger av. Man behöver trivas med varandra och sig själv.

Jag tror en blandning är bäst.
Alltså mindre orter utanför storstäder.
Då får du oftast en kombination av tillgång till hyfsat mycket natur och öppna ytor.
Samtidigt som det finns kommunaltrafik eller bilvägar till lite mer puls och shopping/nöjen.
Just my two cents.

Man kan säga att det beror på ens egna personlighet. Helt klart blir det lite tråkigt bo på landet om man är lat av sig och har svårt att ta initiativ till aktiviteter, svårt att njuta av närmaste omgivningen, svårt att bli vänner med andra människor i omgivningen och så vidare. Det är ett annat sätt att leva.

När man bor i staden så är det naturligt att man inte känner sina närmaste grannar, det är bekvämt att välja sina vänner på lite avstånd och utifrån andra kriterier såsom gemensamma intressen eller att man lärde känna varandra i något sammanhang, skola, arbetsplats, kurs eller på krogen.

Men på landet handlar det mer om att man faktiskt har ett par grannar.

Iallafall, jag kunde inte läsa artikeln för det är betalvägg. Tack för den. Men som jag förstår de bodde de på landet nära en väl trafikerad väg. Det såg väl först bekvämt ut, men kan bli lite tjatigt med alla bilar som kör förbi. Det bekväma var väl att snabbt komma ut på en väg och snabbt komma in i en stad där man då kan göra allt kul.

Så återigen, det är inte lätt att leva ett bekvämt liv ute på landet. Det krävs en annan mentalitet där det är naturligt att man är aktiv. Således inget för soffliggare som via en app beställer hem snabbmat levererad av Foodora.

Vad man landar i handlar nog mycket om varför och vad man har för förväntningar på lantlivet.
Om man tror man kan glida in runt som Ernst och bara mysa så blir man nog besviken.

Vill man bara fly från staden kan det vara svårt att acklimatisera sig för allt har sina utmaningar.
Det absolut enda sättet att int bli besvik n någonsin är att inte ha för väntningar, då är det bara inställningen till det som är som avgör hur allt upplevs.