Bomba ryska GPS-störsändare?

Hur svårt är det att lokalisera och bekämpa ryska sändare som stör gps-signaler?

Att lokalisera och bekämpa ryska störsändare är en tekniskt möjlig men utmanande uppgift som beror på sändarens rörlighet och styrka. Enligt experter är själva tekniken för att störa GPS relativt
okomplicerad, då den bygger på att dränka de extremt svaga signalerna från rymden med starkare markbundna radiosignaler.
Lokalisering
Det är tekniskt enkelt att upptäcka att en störning pågår, men svårare att peka ut exakt varifrån den kommer:

Triangulering: Genom att använda flera mottagare på olika platser kan man mäta signalstyrkan och riktningen för att beräkna sändarens position.
Rörlighet: Ryssland använder ofta mobila system monterade på lastbilar eller fartyg (inklusive den så kallade "skuggflottan"), vilket gör dem svåra att låsa fast vid en specifik koordinat över tid.
Signalkontroll: Genom att begränsa sändningstiden eller variera styrkan kan operatörerna försvåra för motståndaren att hinna lokalisera dem innan de flyttar på sig.

Bekämpning
Att fysiskt slå ut en sändare innebär stora utmaningar, särskilt i fredstid eller utanför en direkt krigszon:

Militär bekämpning: I en krigssituation finns missiler som är specialdesignade för att söka sig till och förstöra aktiva radiosändare. Artilleri eller drönaranfall kan också användas när positionen är känd.
Elektronisk motverkan: Man kan försöka filtrera bort störsignalen med riktantenner som blockerar signaler från marknivå men släpper igenom satellitsignaler från ovan.
Civil beredskap: Eftersom fysisk bekämpning ofta inte är ett alternativ i internationellt vatten eller luftrum, fokuserar civila aktörer (som Sjöfartsverket) på reservsystem och utbildning för att navigera utan GPS.

Styrka och räckvidd
En liten störsändare (stor som en skokartong) kan störa ut GPS inom några kilometer, medan ryska militära system som Pole-21 eller Krasukha kan slå ut navigeringen över hundratals kilometer genom att sända från höga master eller kraftfulla panelantenner.