Varför ältar svenska invandrade politiker att de är uppväxta i en förort?

Varje år skrivs det alltid olika djupgående artiklar om olika politiker men det finns fan ingen som ältar mer om sin barndom lika mycket som Benjamin Dousa. Han kan ligga i sin dödsbädd och han kommer prata om hur det var att växa upp i en förort.

Dock var kvällens artikel unik då han fick med sig Lawen Redar och hon minnsann har jobbat i Tensta. Som att det ska betyda något eller gjort det mot sin vilja. Eller fick hon inte jobbet hon sökt i innerstan? Jag har år efter år bara sett utländska politiker jaga denna typ av syndabock och det är ett återkommande tema. Man ser verkligen ingen annan politiker som ens minns sin barndom lika detaljerat och skriver år efter år minst en artikel om det.

Jag har aldrig hört någon beskriva sig själv som tredje person för att enbart berätta om allt som sin familj uppoffrat för att ens barn ska få tak över huvudet. Jag är inte förvånad att denna typ av artikel skapar en viss reaktion. Men behöver detta vara samtalsämnet varje gång man ska skriva artikel om en ?

Dessutom anser jag inte att man gjort en klassresa om man är politer eftersom man inte konkurerar om jobb på samma sätt som när man aktivt söker jobb själv enbart med sin utbidlning/erfarenhet.

Det är lätt att vara en politiker och berätta att man läst på handelshögskolan eller stockholm universitet men aldrig riktigt haft en vanligt 9-17 jobb mer än ett år.

En klassresa är "Uppåtgående rörlighet: Att utbilda sig, få ett högavlönat arbete eller öka sin förmögenhet jämfört med sin ursprungsfamilj.

Förändrad levnadsstandard: Det innebär ofta en förändring i livsstil, boende och ekonomiska möjligheter.
Utbildning som faktor: Högre utbildning är ofta den vanligaste vägen för en klassresa.

Ekonomisk betydelse: Debatten kring klassresor betonar ofta vikten av att fokusera på reella ekonomiska skillnader och möjligheten till förmögenhetsuppbyggnad" men att bli politiker och peka på allt fel i samhället samtidigt som man aldrig haft ett vanligt jobb är inte klassresa.

Vi vet sedan många år tillbaka att politiker lever rent lönemässigt efter egen utsaga samt att det knappt finns några jobb i samhället som betalar lika bra än politiker jobb eller jobb man blir tilldelad på Elefantkyrkogården.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/JOOOO4/dousa-och-redar-mots-aker-till-jarvafaltet

Ja det är en klyscha, rätt tröttsam. Redan på 80-talet fanns en bild på en katt som satt på en tjockteve och gäspade över nåt med textremsan "när vi var små var vi fattiga barn på fel sida av järnvägen" (kan ha varit från Dallas eller Dynastin som gick på den tiden), alltså tröttsamt redan då. Men Dousa var inte född då så han drar naivt klyschan än en gång. Kunde inte nån frågat honom varför han inte bor kvar där?

Det är någon sort trauma-upplevelse att vuxit upp i ett svensk utanförskapsområde och det gör att det sätter sig i själen på något sätt under hela livet sen.

Är inte Dousas poäng att man inte behöver vara ett viljelöst offer bara för att man kommer från ett "socioekonomiskt utsatt område"? Vilket gäller många många invandrare som skaffat sig en utbildning och tagit sig vidare i livet. Dessa uppmärksammas dock aldrig eftersom de bryter mot medias narrativ.
Är någon ett kriminellt drägg så beror det enbart på bakgrund och det finns inget att göra åt det, mer än att skicka mer skattepengar för brobyggande insatser åt stackarna.

Hur kan det vara ett trauma att växa upp med likasinnade?

Benjamin har 1. flyttat från området sedan 6 år tillbaka. Om han led av trauma hade han kunnat bli behandlad men är det verkligen trauma om man år och år skriver om samma ämne. Han pratar enbart om andra människor aldrig med och det skapar en känsla av att hans ältande enbart för lite skådespeleri.

Senaste förra veckan upplyste Svt om att dessa områden som han beskriver som "Tryggheten fanns inte kvar" faktiskt inte har samma problem med gäng skjutningar längre. Dessutom har han en agenda i artikeln då han säger "Många barndomsvänner har också lämnat orten.

– På 90-talet och 00-talet var det mycket turkar, iranier och många från Balkan som bodde här. Man ser jättetydligt att de flesta har flyttat och gjort en klassresa. Man har flyttat till Järfälla, Solna eller till stan, säger Dousa, som tidigare varit ordförande i Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd.". Är det tvång att bo i svenska utanförskap och är verkligen ursprung alltid det enda han ser när han besöker utanförskapsområden. Bara för att man flyttat till stan eller solna tilldelas man inte mer privilegium. Att man flyttar från ett område kan vara orsakade av olika saker men att han alltid ska spy galla om förort bara för att man är uppväxt eller född där är inte någon värt att skriva artiklar om varje år.

Dessutom säger han "grundproblemet här ute har varit att man har kunnat tjäna nästan lika mycket att få bidrag som att gå till jobbet i stället för att ta enkla men viktiga jobb som undersköterska eller städare.".

Vore det då inte bättre att stärka arbetarrörelsen och se till att lagstadgad minimilön i Sverige. Yrken som han beskriver som lätta yrken toppar ochså i dödlighet samtidigt som det är extremt svårt att faktiskt leva på den lön. Dessutom är det högre risk för suicid bland personer som blir sjukskrivna eller arbetslösa.


I artikel berättar Lawen om att hennes mamma jobbade extra på en kiosk i stan och pappa körde taxi och tillslut hade de råd med kontantinsatsen. Men idag ser verkligheten annorlunda. Inte ens sjuksköterska kan spara fram sin kontantinsats.

Dessutom är Lawen inte uppväxt i järva utan hon har ENBART jobbat där så som hon beskriver när hon läste till jurist tog hon ett jobb som fritidsledare på Blå Huset i Tensta. Jag menar hon kunde väl åkt till Vällinby eller Rissne och sagt att hon brukade äta vittbröd utan smör med vatten för att hennes föräldrar jobbade så mycket. Och hade ingen hemma som kunde laga mat eller något. Varför har hon fått en tala om en förort hon inte ens är ifrån.

Är det verkligen trauma att man jobbar i utanförskap och hur länge ska man leva på att man levt i utanförskap. Någon gång behöver man lämna sin barndom och förort. Det som att om man har förort härkomst eller att man jobbat där exkluderar dessa två från vissa positioner och att det enda alternativ är att smutskasta förorten ännu mer för varje chans man får.

Benjamin vill framställa sig som det inkvoterad förortsbarn till Moderaterna. Jag gillar verkligen inte det.

Jag tror att på riktigt att han blev utsatt för mobbning för att han bodde i Järva eller något under hans skoltid. Benjamin är numera synonym med förort struggle. Han kan flytta 1000 meter bort ifrån sin förort men det kommer vara på hans tunga hela tiden. Han pratar verkligen aldrig om något annat mer än att han är från Järva.

Av samma anledningar som Jimmy Åkesson nämner att hans förfäder åt bark eller varför Stefan Löfven ständigt nämnde hans svetsarbakgrund. De vill connecta med en eller annan efterbliven publik.

Åkesson vill connecta med folket som menar att om hans förfäder var slavar som tvingades äta bark efter sina arbetspass på åkern så borde vi ha det så i framtiden också.

Löfven ville connecta med folket som tror att om en lågutbildad gammal kollega sitter vid tronen så blir sossarna säkert en utopi för dem.

Dousa vill connecta med folket som tror att om de säljer ut sin själ och all sin integritet så kan de i framtiden ha råd med en märkesjacka.

Jag tycker det skiljer mellan människor som
har höger eller vänster sympatier.
De som koketterar med sin klass bakgrund och
är höger vill oftare bevara ojämlikhet,
de vill få det till att om jag lyckas, så kan alla lyckas. Medans vänster mera vill se klassresan
som ett tecken på att det kollektiva med gemensam välfärd har gjort det möjligt.
Och att det ska utvecklas

Det är väl sättet de vill skapa kontakt med den "vanliga väljaren". Med tanke på att de själva inte längre är vanliga människor eller arbetare på något sätt. De är överbetalda tyckare och tryckare. I någon mening skräpmänniskor som inte duger till annat. Skulle du vilja ha någon av dagens politiker på ditt jobb?

Att svartskallar genast drar upp sitt utanförskap är ungefär som att de andra påstår sig alla vara arbetare, fast de i praktiken aldrig har arbetat en dag i hela sitt liv. Det går kanske inte att dra så många poäng på att erkänna sig vara politiska broilers eller vad de nu må vara.

Eller att varje centerpartist försöker att liva:e bonde. Även fast det inte varit några riktiga bönder där i ledande ställning på evigheter. Det finns säkert liknande för de övriga partierna. Som sagt alla till vänster verkar försöka bygga upp sin arbetarfantasi, till höger vet jag inte. Men det är liknande då Moderaterna skulle vara det nya arbetarpartiet och inte längre rikingarnas eller öfverklasspartiet. Samtidigt hör vi inte riktigt KD prata om Jesus så ofta, det går väl kanske inte hem i de vanliga stugorna lika mycket.

Det är i praktiken bara att titta på dem. Jämför med hur de såg ut och uppträdde när de var nya i riksdagen, eller politiken, och hur de senare utvecklas. Det tar inte speciellt lång tid innan de skaffar sig politiker markörer -- dyra kläder och annat. Särskilt uppenbart för kvinnliga politiker till vänster som närmast så fort de blir valda verkar ta den första eller andra lönen och springa ut i gamla stan och lyxshoppa lite väskor och annat så att de kan se ut som någon typ av östermalmskärringar.