Citat:
Ursprungligen postat av
Hofmann
Det är svårt att kalla det för problem i sammanhanget, även om jag i princip håller med dig, och på vilket annat sätt ska man formulera sig?. Jag har mitt på det torra och är "mitt i livet", förutsatt att jag inte avlider plötsligt. Vilket i och för sig är en hanterbar situation för de jag lämnar efter mig med livförsäkring, återbetalningsskydd, osv. Jag har egentligen ingenting att klaga på, men det liv jag har är egentligen inte ett liv jag hade valt om den jag är idag hade fått välja åt mitt yngre jag.
Ska jag vara tacksam för att jag varje dag ska få vara med och springa för att hålla ekorrhjulet igång? Jag tror att mitt nyss pensionsavgångna jag kommer att tacka mig när dagen väl kommer, men hur länge kommer han få njuta av frukten?
Sant, problem var kanske fel ordval, det är så ekorrhjulet ser ut. Många måste jobba tills de är närmare 70 idag, vad är det för liv? Fri när man är i princip halvdöd. Nu älskar många att jobba så man ska ju inte dra alla över en kam, men jag vill inte leva så.
Jag hade en arbetskolllega som kollapsade på jobbet, dog inte men varit sjukskriven i ett par år nu, han var 60 år, varför fortsatte han jobba trots att han har extremt bra ekonomi, jo det gällde extra pension om han jobbade 2 år till, höll på att kosta han livet, nu tappade han alla dessa pengar. Han hade planer om att flytta till Spanien eller turkiet och njuta av livet med sin fru, kommer aldrig ske.. Man vet aldrig hur mycket tid man har, det enda man vet att att det blir färre dagar för varje dag som går.