Till att börja med är jag inte jätteglad över att a-kassa/aktivitetsstöd har sjunkit. I övrigt tycker jag dock att det borde ställas mer krav på långtidsarbetslösa. Idag kan man komma undan med att söka ca ett jobb om dagen som heltidsarbetslös. Det är alldeles för lite. Man borde lätt kunna klämma tio ansökningar om dagen minst, då måste det inte vara ifyllda ansökningar som skickas digitalt men att seriöst ringa runt till tio företag är inte för mycket begärt. Man kan ju ringa till biltvättar, städfirmor, bönder som behöver hjälp med skörden etc. om man nu känner att man vill ha något. Är man långtidsarbetslös så är man. Då bör man rimligen ha tömt de flesta möjligheter att få jobb inom "sitt eget" område och får bredda sig.
Ryktet säger att arbetsmarknadsutbildningar har börjat ta emot arbetslösa som blir tvingade. Jag är inte säker på om detta är det bästa. De som inte är motiverade att lära sig t.ex. CNC borde ju inte heller gå en utbildning. Det hade varit bättre om Arbetsförmedlingen tvingade dessa att jobba som diskare eller liknande. En möjlighet kan också vara att tvinga folk att plocka bär och liknande. När folk inser att de kan få bättre lön om de lär sig svetsa etc. så behöver de inte tvingas att skaffa annan kompetens, de lär göra det frivilligt eftersom det är roligare att göra ett jobb med hög lön än att jobba med jättelåg lön.
Själv tycker jag att det är väldigt generöst att man kan få offentligt betald utbildning av systemet. I Sverige kan man till och med gå på a-kassa/aktivitetsstöd medan man går Arbetsförmedlingens utbildningar. Att folk då ändå väljer att vara bänknötare är faktiskt ganska svårt att förstå.
Många kritiserar de hårdare reglerna, men jag skulle vilja vända på frågan. Är kraven på arbetslösa alldeles för låga?
Framför mig ser jag Jeanette 26 år. Hon har pluggat media och kulturgeografi, men kan inte hitta jobb inom detta. Hon ser en utbildning på Arbetsförmedlingens hemsida där hon kan lära sig köra lastbil och få bra betalt på en slambilsfirma. Jeanette klickar bort sidan och tänker: "Nej, jag vill jobba med media, det är min dröm". Åren går och Jeanette blir sen långtidsarbetslös och får ett stort svart hål i sin CV. Hennes föräldrar, pojkvän och skattebetalarna måste försörja henne för att hon är för fin för att köra slambil. Hon vill fortsätta drömma hela livet. Sen efter några år får hon ett jobb på Subway som är jättedåligt betalt medan hennes pojkvän jobbar som rörmokare och tjänar dubbelt så mycket som henne. Då blir Jeanette jättearg och går med i en feministisk förening för att arbetsmarknaden nedvärderar kvinnor.
I min värld så har Jeanette grävt den grop hon själv sitter i. Det är inte synd om Jeanette och hon borde be om ursäkt för att hon slösade med samhällets resurser under flera år av sitt liv. Om feminister menar allvar med att kvinnor ska tjäna mer så borde de säga åt alla flickor att sky media- och flumutbildningar som pesten. I väldigt många fall så har de arbetslösa sig själva att skylla i någon form. Om inte för att de gjorde dåliga val i sin ungdom, så i alla fall för att de inte pallade korrigera det senare. Någon gång ska man bli vuxen.
Ryktet säger att arbetsmarknadsutbildningar har börjat ta emot arbetslösa som blir tvingade. Jag är inte säker på om detta är det bästa. De som inte är motiverade att lära sig t.ex. CNC borde ju inte heller gå en utbildning. Det hade varit bättre om Arbetsförmedlingen tvingade dessa att jobba som diskare eller liknande. En möjlighet kan också vara att tvinga folk att plocka bär och liknande. När folk inser att de kan få bättre lön om de lär sig svetsa etc. så behöver de inte tvingas att skaffa annan kompetens, de lär göra det frivilligt eftersom det är roligare att göra ett jobb med hög lön än att jobba med jättelåg lön.
Själv tycker jag att det är väldigt generöst att man kan få offentligt betald utbildning av systemet. I Sverige kan man till och med gå på a-kassa/aktivitetsstöd medan man går Arbetsförmedlingens utbildningar. Att folk då ändå väljer att vara bänknötare är faktiskt ganska svårt att förstå.
Många kritiserar de hårdare reglerna, men jag skulle vilja vända på frågan. Är kraven på arbetslösa alldeles för låga?
Framför mig ser jag Jeanette 26 år. Hon har pluggat media och kulturgeografi, men kan inte hitta jobb inom detta. Hon ser en utbildning på Arbetsförmedlingens hemsida där hon kan lära sig köra lastbil och få bra betalt på en slambilsfirma. Jeanette klickar bort sidan och tänker: "Nej, jag vill jobba med media, det är min dröm". Åren går och Jeanette blir sen långtidsarbetslös och får ett stort svart hål i sin CV. Hennes föräldrar, pojkvän och skattebetalarna måste försörja henne för att hon är för fin för att köra slambil. Hon vill fortsätta drömma hela livet. Sen efter några år får hon ett jobb på Subway som är jättedåligt betalt medan hennes pojkvän jobbar som rörmokare och tjänar dubbelt så mycket som henne. Då blir Jeanette jättearg och går med i en feministisk förening för att arbetsmarknaden nedvärderar kvinnor.
I min värld så har Jeanette grävt den grop hon själv sitter i. Det är inte synd om Jeanette och hon borde be om ursäkt för att hon slösade med samhällets resurser under flera år av sitt liv. Om feminister menar allvar med att kvinnor ska tjäna mer så borde de säga åt alla flickor att sky media- och flumutbildningar som pesten. I väldigt många fall så har de arbetslösa sig själva att skylla i någon form. Om inte för att de gjorde dåliga val i sin ungdom, så i alla fall för att de inte pallade korrigera det senare. Någon gång ska man bli vuxen.
