Tolerans

tolerans [-an´s el. -ag´s] subst. ;en ;er
1 (knappast plur.) respekt för andras (avvikande) åsikter eller beteenden trots att man eg. ogillar dem

respek´t subst. ;en
visad eller upplevd (tillräckligt) hög värdering av person

Kan något snille förklara för mig hur detta går ihop logiskt? Varför ska man värdera en åsikt man inte håller med om högt, speciellt om man ogillar den?

Betyder det att man ska värdera en åsikt som man anser är fel lika högt som en åsikt som man anser är rätt? För det vore väl intolerant att värdera sin åsikt högre än en åsikt man anser är felaktig? Är det ens möjligt att värdera en felaktig åsikt lika högt som en som är sann?

Vad menar demokrater, som alltid talar om tolerans, med tolerans? Brukar de kanske acceptera åsikter som inte är förenliga med "demokratiska värden"? Nej. Vad är då denna pluralism de förespråkar jämt och ständigt? De vill ha t.ex. kulturell mångfald, men de vill inte ha en mångfald av värdesystem, är kultur bara kläder och mat för dem?

Det handlar väl mer om att värdera någon annans rätt till sin åsikt lika högt som sin egen än vad det handlar om att värdera själva åsikten lika högt?

Som Voltaire sa:

Om tolerans är att respektera allas rätt till en egen åsikt, är det alltså inte intolerant att smutskasta och demonisera vissa åsikter? Det låter inte som de politiskt korrektas "tolerans". I den politiska retoriken verkar tolerans också handla om respektera själva åsikterna och värderingarna.

Motsättningen bortfaller om man tar fasta på att respekt inte behöver innebära mer än visad hög värdering. Inombords kan den tolerante hysa djupa och intensiva känslor av förakt i fråga om en åsikt, men utåt visar han inte dessa känslor utan accepterar genom visat beteende åsikten.

För mig handlar dock tolerans mer om acceptans av än respekt för.

Man ska alltså vara oärlig om det man tycker och tolerans innebär då att man i många fall inte bör uttrycka sin åsikt? Frågan är vad yttrandefrihet behövs till om man inte bör uttrycka åsikter för att de kan kränka någon.

Acceptans är att finna sig i. Vad innebär det att finna sig i att folk har vissa åsikter, i praktiken? Innebär det att man inte bör motarbeta åsikter som man anser är fel?

Det är ju annolunda att föra fram en motåsikt än att förhindra någon från att framföra den för en själv förhatliga ursprungsåsikten.

Jo, motarbeta genom att lugnt och sakligt argumentera emot, inte sätta meningsmotståndarna i fängelse eller på annat sätt trakassera dem.

Men det är ju ingen som talar om att förhindra någon, intolerans var ju att uttrycka sitt ogillande, inte att använda tvång?

Men varför ska man motarbeta en åsikt alls om man accepterar den och att folk har den?

Asmodeus -> Mona Sahlin = John Wilkes Booth -> Abraham Lincoln

Just do it

Alltid det klassiska dilemmat med "practice what you preach" vilket poltiker eller andra människor i maktpostion är totalt oförmögna att göra.

EDIT: Såg just nu att tråden var äldre än berget, lessen att jag återupplivade den.