Citat:
Ursprungligen postat av
Scubahero
Som ung kvinna var jag mer vänsterorienterad och byggde mina argument utifrån dygdetik och sinnelagsetik. Med stigande ålder och erfarenheter, främst av invandrare, så har jag helt bytt åsikter. Dessa kan jag dock inte lufta fritt då jag arbetar med utbildning inom offentlig sektor. Jag anser att vi borde stoppa invandringen nästintill helt och att vi borde återkalla en stor andel utdelade uppehållstillstånd och tom medborgarskap. Det finns en hög andel invandrare som aldrig kommer att anpassa sig till vår kultur i tillräcklig utsträckning och dessutom kommer många aldrig kunna få jobb. Mest upprörd blir jag över att man inte ser riskerna med enorma kulturförändringar på sikt, dvs att allt som Sverige byggt upp gällande välfärd, jämlikhet, jämställdhet och religionsfrihet riskerar att gå om intet. Men värst är nog gängkriminaliteten som till minst 90% beror på invandrare. Den gör mig så förbannad. Tack vare att invandringen skötts så uselt och resultatet är så fruktansvärt så är jag beredd att stötta åtgärder som jag egentligen inte tycker om men i dagsläget skulle jag stödja nästan hur tuffa förslag som helst för jag har fått nog.
Så låt mig recappa lite så att jag förstår vad du skriver. Du stödde alltså massinvandring och mångkultur när du var ung eftersom det kändes bra i magen att vara god och tycka på samma sätt som flocken. När du då tillbringat ett antal år med den typen av emotionell onani och fått din tillfredsställelse så svänger du helt om när du börjar inse att ditt godhetssignalerande inte kommer att gynna din nuvarande och framtida situation. Nu börjar du istället supporta fascistiska stollehögerförslag eftersom din prioritering återigen är dig själv och dina behov precis som förra gången när dina behov av att känna dig god trumfade samhällets funktionalitet.
Du är kort sagt extremt egoistisk och pendlar mellan tvära kast beroende på vad som gynnar dig i stunden. Du har inte alls ”vaknat upp” utan du är samma egocentrerade individ som tidigare, bara det att du kommit på att det som gynnade dig då inte gynnar dig nu och därför hoppar du från den ena extremen till den andra. Du är delaktig till utveckligen av den nuvarande situationen eftersom du röstade för och argumenterade för dess skapande under de år när du njöt av dess frukter. Och nu ångrar du dig och vill göra det ogjort.
Inser du hur rutten du framstår för människor som ser igenom dina argument?