Mår fruktansvärt! Skam, ångest och skuld!

Håller på att gå under i ångest! Tänker ständigt på självmord och klarar inte av att få något gjort. Behöver hjälp från likasinnade och människor som skäms och har skuld i sina liv. Hur överlever man?

Funderar på att lägga in mig mig men det skulle inte hjälpa tyvärr. Har en tid med vården om en vecka

Ställde till det som tonåring och har levt med självförakt sen dess. Är Över 30 nu

Vad gjorde du? Vad "ställde du till"?

Blir svårt att veta hur man ska hjälpa dig när sådan info uteblir.

Vi alla plågas mer eller mindre av det där jämt.
Vissa perioder är värre än andra.

Du ska nog analysera känslorna och försöka finna roten till det onda.
Det beror nog mest på dina egna illusioner om hur saker och ting är och borde vara.

Om du börjar med att bena ut vissa saker:

Har du gjort något eller betett dig på ett sätt som gett dig skam och skuld när du var ung, och detta bär du med dig ännu alltså? Är det så man ska förstå det.

Eller är skammen och skulden något som kommit av någon slags insikt av hur du betett dig för femton år sen, senare i vuxen ålder?

Exakt. Ju mer man ältar, desto större ter sig det förflutna.

Vi har alla gjort saker vi önskar ogjorda, men för det mesta förstorar vi vår egen roll i Universum, och de flesta har glömt bort våra snedsteg helt enkelt för de gått vidare.

Varför överväger du självmord, är inte den lösning som du inte kan ta tillbaka för ett tillfälligt problem? Går inte att ångra direkt.

De här brukar jag bära med mig:

Alla andra tänker bara på sig själv, det är bara jag som tänker på mig.

Tänk på Lajka, rymdhunden, det kunde varit värre (fritt från mitt liv som hund)

Det betyder:

1. Alla går bara runt och tänker på sig själva. Idén du har att folk går och funderar på vad du har gjort eller inte gjort i en större krets är fel.

2. Även när saker är dåliga kan det vara värre, det är en tröst. Saker reder sig och livet går vidare.

----

Med det sagt: har du gjort någon nära (och nu menar jag nära, en släkting eller partner typ) illa så skall du så klart be om ursäkt och berätta att du dels ångrat dig dels nu förstått hur det kunde skada den andra parten. Men var beredd på att motparten kanske inte alls uppfattat dig som du har byggt en bild av.

Har du gjort något "oförlåtligt" som att bli haffad av dumpen eller så: Bottna i det, ändra dig och starta om någon annan stans. Viss typ av förkastligt beteende kostar precis så mycket som det skall göra.

Jag var väldigt omogen och kär i en släkting. Lika gammal som jag. Betedde mig alltför närgånget. Typ masserade henne och slog henne på rumpan som 17-18 åring. Har haft sånt självförakt och avsky mot mig själv sen den tiden. Känner inte att jag förtjänar att leva.

Bad om ursäkt till henne för ett tag sen men hon avfärdade det hela och sa att hon inte reflekterat över det mer än att hon tyckte jag hade varit väldigt mycket som en kille på den tiden. Alltså omogen och dum i huvudet. Men i min hjärna så litar jag inte på henne. Jag tänker att jag förstört hennes liv

Min förra psykolog tyckte jag hade fått mitt straff genom att ägna mer än 10 år på att må uselt och förändras till en bättre människa men jag klarar inte längre. Har fullständig panikångestattack

Steg ett, tvinga dig själv att gå ut på en promenad, gärna i fin natur. Snabb och recept fri ångestbehandling.
Sen skulle jag ta papper och penna och lista upp det du strulat upp. De brända broarna där det finns något hopp om att reparera något? Det blev inte lätt, men om det var i ungdomen kanske någon är villig att umgås lite.. Försök inte fixa allt på en gång.
Sen har du grejerna som är helt körda, där du måste lära dig att släppa det hela. Detta är inte enkelt men det är något som terapi/psykolog kan hjälpa dig med.
Du hjälper inte dig själv, eller andra genom att hålla i skiten. Du hjälper heller inte de som du skadat med ditt agerande.
Till och med de relationerna som du ser som brända kan kanske fixas upp lite grann.

Skuld säger: Jag har gjort fel.
Skam säger: Jag ÄR fel som människa och är bortom räddning.
Ångest säger: Jag kan inte hantera det här

Skuld är mänskligt, vi känner att man har gjort något fel.
Har du bett alla inblandade om ursäkt? Sagt förlåt? Har du förlåtit dig själv?

Skam är djävulens verktyg för att få dig att känna precis som du gör! Lyssna inte på detta!
Tro inte på allt du tänker!

Hur mycket du än ångrar dig, oroar dig och mår dåligt så kan du INTE göra det som hänt ogjort.
Du torterar dig själv! Sluta.

Det är dags att vända blad och gå vidare.

Ok. Ja, det är skamligt förstås.

Men, om du benar ut det hela, hur har det påverkat ditt förhållande till kvinnor i vuxen ålder? Har du funderat på något varför du gjorde som du gjorde?

Vi har alla olika grad av mognad i den åldern, ditt beteende var gränslöst, men du bör ju också ha lärt dig att det var fel och därmed inte upprepa det hela?

När jag tänker på något jag skäms över, brukar jag tänka att det var en katalysator för förändring. Jag går igenom de saker jag jobbat med för att det inte kan ske nu. Sen känner jag tacksamhet att jag "överlevt" denna pinsamhet, och den jag må ha sårat vid tillfället är också en mognare människa idag som kan se på det med vuxna ögon.

Litar du inte på din släktings ord för att du inte litar på dig själv?

Jag har alltid varit den där struliga sonen som mått dåligt och aldrig fått till saker rätt. Har inte velat ingå i relationer pga att inte anser att jag har rätt till kärlek. Men i höstas hände det. Min drömtjej valde att ändra sitt liv för att vara med mig. Känner så mycket skuld att hon lämnat allt för att vara med en sån som mig.

Slutade med mina ssri mediciner tvärt i februari. Det har gjort att allt jag försökt förtränga kommer upp till ytan igen