Studie: Pappa-depp vanligare långt efter barnets födsel

https://www.sverigesradio.se/artikel/studie-pappa-depp-vanligare-langt-efter-barnets-fodsel
Hur mår ni pappor?

Är det inte så att de ångrar att de satte sig den situationen då, och de känner att det bekväma och roliga livet de hade innan är slut?

Rätt naturligt, småbarnsåren är påfrestande, sömnbrist och ökat ansvar säkert. Kvinnan har mer fokus på barnet. Många män kanske inte söker för det så snabbt och det därför börjar märkas efter ett år. Vore intressant hur det ser ut senare, trotsåldern, efter skolstarten, tonåren.

Familjer är så isolerade nu. Förr hade pappor sin arbetsdag - på fälten, bruket, fabriken, kontoret, whatever - sedan kom han hem och fick sätta sig till dukat bord, och sedan sitta med sin pipa och en tidning kanske, innan radion kom, tills det var dags att gå och lägga sig. Idag hinner han knappt inom dörren så får han ett nytt arbetsskift med barn och hushållsarbete, och mamman är kanske helt slut och behöver kanske ligga ner, eller låsa in sig i badrummet eller gå ut och gå en promenad.

Förr fanns det ofta en barnpiga eller mormor eller farmor eller kanske en ogift svägerska som blivit kvar på gården, som kunde hjälpa till med barnen och hushållet. "Det behövs en by för att uppfostra ett barn", and all that. Det är egentligen inte alls underligt att det går åt skogen för så många familjer nu.

Ofta vill kvinnan inte ha sex de närmaste 5-10 veckorna efter förlossning, sen är hennes libido sänkt kraftigt p g a barnfokus och trötthet pga sömnbrist o s v.

I detta börjar hon sedan klaga och gnälla på mannen. Klyftan växer. När mannen sedan är hemma med barnet runt månad 7-9 och barnet är lätthanterligt, så tänker han "fan vad lätt", medan kvinnan går tillbaka till jobbet och är utmattad av mjölkhjärna, barnet ligger på henne hela natten för den har saknat mamman, och så fortsätter det.

Mannen känner då att vad den än gör så är det aldrig nog, och framförallt har han genom brist på sex en upplevelse att förlorat sin partner.

Det vanligaste misstaget som sker är nu att kvinnan gör tafatta försök att göra mannen glad, samtidigt som de börjar intellektualisera familjebilden. "Vore.det inte bra om lilla Sture fick ett syskon i nära ålder?". Visst, tänker mannen som vill få knulla igen.

När kvinnas plan har gått i lås och barnet ploppat ut är det slut med uppmärksamhet och mys för mannens del. Nu det fullt fokus på ungen dom kommande 18 åren. Mannen står där med repet vad fan hände?

Gäller att påminna sig om att det faktiskt är övergående. Och skaffa avlastning för att inte tappa bort varandra. Om mannen kan jobba lite mindre eller hemifrån så gör det stor skillnad, så gjorde vi en ganska lång period under dagistiden.

Dagens kvinnor i barnafödande ålder är mest intresserad av sin mobil så mannen får nog dra det tyngsta lasset hemma.

Det är något av en chock när första barnet kommer och man förlorar 99% av sin personliga frihet hux flux. Lite som att bli satt i fängelse, antar jag. Kvinnor är bättre mentalt förberedda på detta, av olika skäl.

Sen när unge nr 2 kommer är man mycket bättre förberedd och omställningen blir inte alls lika skarp.

Riktiga män blir inte deprimerade.

Det är ett vänsterliberalt och kvinnligt påfund.

Män bär samhället och känner inte efter.

Dagens män är nog mest intresserade av dataspel.

När barnet kommer försvinner männen och allt fokus kan verka vara på hennes välbefinnande. Men det är faktiskt på barnets välbefinnande allt fokuserar på.

Kan män bli depp av att hamna i uthuset? Naturligtvis.

Men det är så det alltid har varit och det är så det skall vara. Barnet är i centrum i 12 månader.

Sedan förväntas mannen ta över igen och visa var skåpet skall stå.

Även våra kusiner (chimpanserna) har samma arrangemang.