En arabisk man berättar hur hans pappa sökte värvning i ryska armén för att få ryskt pass och pengar (
SVT). Sedan blev pappan "lurad" att åka till fronten i Ukraina och slåss.
Vad förväntade sig pappan? Att han skulle få vara malaj och få bra betalt av Putin?
Hur kan man ens vara förvånad?
Pappan gick till och med ut på sociala medier och bad Jordaniens kung (!) att kungen skulle agera för att få ut honom ur en armé som han själv sökt sig till som legosoldat.
Jag har länge fått intrycket av att araber har ett högt
external locus, dvs. låg förmåga att taga ansvar för sina egna val i livet och alltid skylla på andra. Araber i Sverige skyller sin arbetslöshet på Ulf Kristersson eller svenskarnas rasism. De skyller nästan aldrig på sig själva. På många sätt framstår araber (åtminstone männen) som väldigt omogna och oförmögna att förstå att det finns konsekvenser av ens handlingar. Rent mentalt verkar många av dem aldrig komma förbi ett högstadiebarns förmåga för ansvarstagande. Det hade varit komiskt om det inte vore för att det här livsödet är så otroligt sorgligt. Pappan har nu dött vid fronten och han beskrev själv hur han i princip användes som kanonmat i ett krig som han beskrev som helt hopplöst för den ryska sidans del.
Att söka sig till en främmande skurkstat som befinner sig i krig, ta värvning för landets armé och sedan... bli arg och förvånad över att man förväntas kriga? Är det här rimligt?
Vad blir nästa steg från Ryssland? Kommer de att försöka värva utvecklingsstörda från Latinamerika?
Vilket militärt stridsvärde har en så här lågintelligent person vid fronten?