Författarskap vars status åldrats dåligt

Där tänker du helt fel. EJ är minst av allt passé utan ännu på 2000-talet flitigt omskriven och framhållen som en i högsta grad relevant och tidlös författare för vår tid i en strid ström av artiklar och böcker:

Jag vill i sammanhanget nämna Gösta Gustaf-Jansson. På sin tid sålde han rätt bra. Han skildrar huvudsakligen borgerliga till högborgerliga miljöer som, om inte försvunna, dock är åtskilligt annorlunda i dagens läge. Han var mycket bra på att beskriva alkoholister med deras ständiga frestelser och självbedrägerier. Han är också en av de som pekats ut som en potentiell Bo Balderson.

Tack för den! Hans far är ialla fall oerhört underhållande.

Kalasfint trådinitiativ!

Jag har själv ibland tänkt att det på denna avdelning borde öppnas en allmän samlings- och svamlingstråd om författare och böcker som tidigare varit lästa och uppskattade, antingen bland den stora publiken, eller bland kritikerna / kultureliten / litteraturprisnämndena, eller kanske rentav båda delarna, men som i dag är bortglömda, nervärderade, daterade, föråldrade, olästa, oläsbara och osäljbara. Böcker som inte ges ut i nytryck, som bara i undantag får lämna biblioteksmagasinen, som antikvariaten inte ens vill ta emot gratis.

Och tänkbara, eller helt uppenbara, orsaker till varför dessa skribenter och böcker drabbats av ett sånt öde.

Men också om författarskap som det kunde vara värt att på nytt göra kända, i varje fall inom en mindre krets.


Jag hade tänkt ta avstamp i några artiklar på nätet, om den litterära glömskan. Främst då kanske Peter Englunds betraktelse från ett drygt decennium tillbaka. Här nämns mycket riktigt Lars Widding, plus Lew Wallace, Alistair McLean, Alice Lyttkens och Maria Lang.

Glömda av miljoner
https://peterenglundsnyawebb.wordpress.com/2015/09/02/glomda-av-miljoner/

Englund har många träffande formuleringar, som jag tyvärr inte lyckas återge med min pekplatta.

Och Robert Dahlström räknar i denna kolumn från 2008 opp Jack London, Jan Fridegård, Bosse Gustafson och Leif Panduro som bortglömda, men anser att de kunde förtjäna att återupptäckas.

De bortglömda författarna
https://www.trelleborgsallehanda.se/nyheter/de-bortglomda-forfattarna/

För två år sen gav sig också Niclas Sennerteg i kast med ämnet. Texten är dessvärre otillgänglig för icke-reggade. Men Widding nämns även här.

I glömda författares sällskap
https://www.bt.se/kultur/i-glomda-forfattares-sallskap/

Det finns en rad trådar om värdet på gamla böcker, och var man kan sälja dem. I en av dem länkade jag till en artikel i Privata Affärer från 2010, om vilka typer av böcker som det lönar sig att föra till antikvariaten, och vilka som inte väcker något intresse alls. Nu är länken givetvis död. Men jag minns att både Pär Rådström och Sven Delblanc fördes fram som författare som ingen bryr sig om i dag.

http://www.privataaffarer.se/Global/Privataaffarer/tidningen/pdf/2010/PA0310/PA03_Bocker_41-44.pdf

Jag vill i sammanhanget nämna Gösta Gustaf-Jansson. På sin tid sålde han rätt bra. Han skildrar huvudsakligen borgerliga till högborgerliga miljöer som, om inte försvunna, dock är åtskilligt annorlunda i dagens läge. Han var mycket bra på att beskriva alkoholister med deras ständiga frestelser och självbedrägerier. Han är också en av de som pekats ut som en potentiell Bo Balderson.

Förmodligen meningslöst att ha honom på antikvariaten då hans böcker så lätt kan hittas för en tia någon annanstans (loppisar). Han var nog en bästsäljare på sin tid. Jag tycker han är en bra författare med en personlig stil, verkar fortfarande vara populär om man får döma av respons när han diskuteras i litteraturgrupper.