Författarskap vars status åldrats dåligt

Ett tydligt minne från barndomen är mormor och morfars bokhylla som formligen dignade över med böcker av Einar Wallquist.


Mellan 30- och 60-talet gav han ut ett dussin romaner som om jag förstått det rätt trycktes i enorma upplagor varav åtminstone en filmades. Idag undrar jag om det finns någon under 80 som känner till honom.

Hur hans status var hos kritikerna är jag dock osäker på. De stora upplagorna vittnar måhända om att det var litteratur av den mer lättillgängliga sorten. Jag har aldrig läst honom själv.

Ja, och vem minns Lubbes fru Marika Stiernstedt? Hon betecknades som bortglömd i den här artikeln från 2002, och omdömet torde stå sig ett kvartssekel senare.

https://signum.se/artikelarkiv/marika-stiernstedt-en-bortglomd-forfattare-ii/

Äh, Edgar Wallace var det ju! Men inte verkar Lew / Lewis Wallaces tegelsten Ben-Hur heller ha getts ut på svenska på bortåt 50 år.

Många av de författare som ni nämner är miljöbeskrivare. Det är inte som på film att man då så lätt kan sätta sig in i en miljö där man själv tidigare ej vistats. En annan sak är ju att författare över tid alltmer övergivit miljöbeskrivandet för att gå in mer huvudpersoners i böckers känsloliv.

Tänker tex. på far o sån Rådström. Där har vi ju ett gott exempel.

Alla arbetarförfattare utom Ivar Lo. Rudolf Värnlund och Jan Fridegård har skrivit utmärkta, tidlösa berättelser som ingen längre pratar om.

Författare som var vän/ovän med Strindberg och på sin tid ständigt aktuella pga av det men även per egna meriter, som Gustaf af Geijerstam, hör man aldrig något om.

Olle Hedberg blev övergiven redan under sin levnad, från att ha varit extremt populär

Riktigt bra författare den där Geijerstam. Han finns i mängd på litteraturbanken: https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/GeijerstamG/titlar

tex. Fattigt folk kan man börja med.

Har aldrig läst honom. Han finns också på litteraturbanken. Tack för tipset!

Kom på en författare till, den störste av de alla: Jean-Paul Richter

Motsatsen till den feminine Hölderlin, det är skrämmande, att människor omtalat Hölderlin och glömt bort Richter. Detta säger precis allt om världens tillstånd.

Förmodligen meningslöst att ha honom på antikvariaten då hans böcker så lätt kan hittas för en tia någon annanstans (loppisar). Han var nog en bästsäljare på sin tid. Jag tycker han är en bra författare med en personlig stil, verkar fortfarande vara populär om man får döma av respons när han diskuteras i litteraturgrupper.

Angående Lars Widdings litterära status: Han var inte arbetarklass, var Expressen-journalist, programledare i radio & tv och storsäljande författare. Då blir det knappast hög status, kanske medelmåttig...

Där tänker du helt fel. EJ är minst av allt passé utan ännu på 2000-talet flitigt omskriven och framhållen som en i högsta grad relevant och tidlös författare för vår tid i en strid ström av artiklar och böcker: