Citat:
Öh jag har läst flera av hans böcker och bedömer honom på bland andra dessa.
De är lättsamma storsäljare om kanoniserade författarskap där han sammanfattar känd information med få ord och euforiska beskrivningar av sina läsupplevelser.
Från en tid efter sin politiska aktivism.
Vad anser du själv om hans bok om Swedenborg, pajas?
Egentligen ett sätt att kannibalisera på både de kanoniserade författarnas aura och på riktiga biografiska forskare. En genre som kan ge förlagen enkla intäkter för gubben hade en igenkänbart ansikte som tanterna gillade. Därmed sålde böckerna bra. Och han kunde dryga ut sin pension.
Ta till exempel hans universalt hyllade Om konsten att skriva och läsa. Boken är helt banal - och lever enbart på att det är ett känt ansiktes banaliteter. Han var helt enkelt bra på att kuratera och presentera en bild av bildning och litterär kreativitet som gymnasielärare i svenska och tanter kunde relatera till.
Lagercrantz ska däremot ha beröm för sin klarsynthet av amerika-imperialismens verklighet. Som nog är tydlig för nästan alla i denna stund bara för att dess ledare faktiskt talar klarspråk. Samt att han inte gick helt i bonnier-fascisternas ledband.
De är lättsamma storsäljare om kanoniserade författarskap där han sammanfattar känd information med få ord och euforiska beskrivningar av sina läsupplevelser.
Från en tid efter sin politiska aktivism.
Vad anser du själv om hans bok om Swedenborg, pajas?
Egentligen ett sätt att kannibalisera på både de kanoniserade författarnas aura och på riktiga biografiska forskare. En genre som kan ge förlagen enkla intäkter för gubben hade en igenkänbart ansikte som tanterna gillade. Därmed sålde böckerna bra. Och han kunde dryga ut sin pension.
Ta till exempel hans universalt hyllade Om konsten att skriva och läsa. Boken är helt banal - och lever enbart på att det är ett känt ansiktes banaliteter. Han var helt enkelt bra på att kuratera och presentera en bild av bildning och litterär kreativitet som gymnasielärare i svenska och tanter kunde relatera till.
Lagercrantz ska däremot ha beröm för sin klarsynthet av amerika-imperialismens verklighet. Som nog är tydlig för nästan alla i denna stund bara för att dess ledare faktiskt talar klarspråk. Samt att han inte gick helt i bonnier-fascisternas ledband.
Swedenborg-boken var väl varken lättsam eller storsäljande eller euforisk. Även om den såklart inte byggde på någon egen forskning, men det är det ju inte mycket på Bonnierförlagen (W&W i det här fallet) som gör. Han verkade ta den gamle andeskådaren på allvar, och hade (i all sin aristokrati) något slags folkbildningspatos som jag respekterar.
Instämmer om hans klarsynthet, men/och maoist var han ju aldrig. Karln var alldeles för klarsynt för sånt. En sådan kulturredaktör lär DN aldrig få igen, och vill väl inte ha det heller.