Författarskap vars status åldrats dåligt

Precis när jag trodde att jag var den enda under 80 som kom ihåg EW.

Tyvärr har jag aldrig läst honom så jag kan inte komma med några helgjutna teorier som förklarar hans upplevda bortglömdhet. Säker ligger det mycket i Madagascars misstanke om att det var teman som klingade starkt för de generationer som upplevt det han verkar ha skrivit om. Mina morföräldrar från Norrlands inland, födda på 1910-talet, stämmer in bra på detta.

Visst är det Silvermuseet han byggt upp. Jag har varit där både som barn och i vuxen ålder. Det finns t o m en byst av honom utanför entrén till museet. Säkert fortfarande en legend i den egna hembygden.

Va!!!! Vi verkar sannerligen inte läst samma författare!

Javisst, det var Silvermuseet som vi besökte. Det var stängt men min mamma knackade på och en gammal vithårig man öppnade, det var Lappmarksdoktorn själv!

Han är säkert inte ok numer enligt postkoloniala teorier kan jag tänka. Där får ju aldrig vita män göra en kulturgärning genom att samla föremål som annars skulle försvunnit. Kanske därför han är bortglömd?

Det ligger säkert en hel del sanning i det. Lägg till det att han som moderat kommunpolitiker förmodligen inte fann någon större nåd hos efterkrigstidens vänstervåg.

För många år sen läste jag Kurt Salomonssons roman Grottorna. Det mest bestående minnet är nidporträttet av en illa maskerad Einar Wallquist i egenskap av läkare. Han framställdes närmast som en vampyr som helt och hållet stod på ledningens sida mot de av sjukdomar drabbade gruvarbetarna.

Jahapp, där ser man. Således eedan i
Min ungdom ansågs han passé, i alla fall i vänsterkretsar. Så klart, det var det röda sjuttiotalet där arbetarna var hjältar och alla ” fabrikörer” och deras ” hantlangare” var skurkar. Det lärde oss Ville Valle och Viktor. Även dessa sistnämnda har åldrats dåligt.

Ursäkta att jag gick på OT, pånytt. Kan tydligen inte hålla mig. Ska hålla mun i fortsättningen.

Nej, det kan hända att du har rätt, men ja... Hursomhelst så flyter språket på relativt ok när hon skriver. Tycker överhuvudtaget att det hela känns rätt modernt.

Hur i helskotta har du fått för dig att Lagercrantz skulle ha varit maoist?

Haha va?

Tja maoistvänlig är väl kanske mer korrekt. Han hade nog ingen partibok.

Har för mig han knallade omkring i en arméskjorta ett tag - men det verkar bara ha varit en grå kostym med två bröstfickor.

Om man vill vara inkännande så kan man givetvis hävda att Lagercrantz först och främst var anti-imperialist och därför positiv till Maos Kina.

En ståndpunkt som i dagarna ter sig alltmer rimlig.

Men mitt resonemang handlar om att Lagercrantz medvetet lyfte fram vänsterförfattare av ideologiska skäl. Det håller jag nog fast vid. Samt att han motsatte sig traditionell kristen moral. Vilket gör det osannolikt att Ahlin faktiskt är en kristen författare. Ahlin var en kulturradikal författare som approprierade kristna motiv för att sälja in sina kulturradikala värderingar. Som bland annat att bakfylleångest kan jämföras med den rättrognes ångest inför sina synder. En fullkomlig blasfemi bara i den lilla detaljen...

Vilket jävla trams. Läs Lagercrantz böcker om Ekelöf och Swedenborg och Proust och återkom när du är läskunnig.

Öh jag har läst flera av hans böcker och bedömer honom på bland andra dessa.

De är lättsamma storsäljare om kanoniserade författarskap där han sammanfattar känd information med få ord och euforiska beskrivningar av sina läsupplevelser.

Från en tid efter sin politiska aktivism.

Vad anser du själv om hans bok om Swedenborg, pajas?

Egentligen ett sätt att kannibalisera på både de kanoniserade författarnas aura och på riktiga biografiska forskare. En genre som kan ge förlagen enkla intäkter för gubben hade en igenkänbart ansikte som tanterna gillade. Därmed sålde böckerna bra. Och han kunde dryga ut sin pension.

Ta till exempel hans universalt hyllade Om konsten att skriva och läsa. Boken är helt banal - och lever enbart på att det är ett känt ansiktes banaliteter. Han var helt enkelt bra på att kuratera och presentera en bild av bildning och litterär kreativitet som gymnasielärare i svenska och tanter kunde relatera till.

Lagercrantz ska däremot ha beröm för sin klarsynthet av amerika-imperialismens verklighet. Som nog är tydlig för nästan alla i denna stund bara för att dess ledare faktiskt talar klarspråk. Samt att han inte gick helt i bonnier-fascisternas ledband.

Lagercrantz berömda s k "Mao-kostym" beställdes hos en av de mest välrenommerade herrekiperingarna på Östermalm.

Det ska tilläggas att detta var under de år då den s k Kulturrevolutionen pågick för fullt borta i Kina och det diskuterades en hel del om Kina i svensk vänstermedia (FIB/K, Gnistan,. delvis även DN:s kultursida) - men det var mycket få som verkligen hade tillfälle att själva se sig om i landet och kunde/ville lyfta fram vad som pågick, vad kulturrevolutione verkligen innebar. Kina intog en närmast mytisk roll i debatten under de här åren - framför allt, som Lars Gustafsson påpekade, därför att det erbjöd förhoppningar om ett jämförelseobjekt till både Väst och Sovjet. Det är ofta lättare att få syn på viktiga saker om den kultur eller det land där man själv befinner sig om man har något utanför att jämföra med. en kontrast,, ett land där det fungerar på ett annat sätt.