skillnaden mellan autistisk person och psykopat?

Min erfarenhet är att man kan vara ett rövhål oavsett diagnos medan en psykopat mer eller mindre kommer vara det.
Jag har två med lätt autism i min närhet och båda är underbara människor.
Du är helt klart uppe på cykeln.

är lite asppig själv men kombinera detta med bipolaritet och antisociala vålds tendenser så får du en krabat med intellekt, labilitet/instabilitet och noll empati.........+Impulsivitet
har gjort riktigt elaka saker.....vet inte om jag ska skämmas eller vara stolt. Jag känner inte mycket kärlek till varelserna på jorden, jag anser att det inte betyder särskilt mycket ifall de skulle plågas eller dödas.....
Samtidigt så medger jag att jag är sjuk, och att detta är ett sjukdomstillstånd.......
Psykopati klassas inte som allvarlig psykisk störning, för någon anledning......Men i själva verket är det det...bara att många psykopater är hög fungerande och lyckas dessutom komma undan med kriminella gärningar.....

Psyko=psyke
Pati=patologi
= sjuk i huvudet

Aspbergers är borta som diagnos och de två jag nämnde ligger nog där. Nu håller jag mig till autism som jag kan stava till.
Som jag sa så känner jag två med lätt autism.
Själv har jag en rejäl släng av ADHD och den har tidigare i livet arbetat hårt för att fucka upp mitt liv. Därför kan jag dra paralleller. I dag kan jag hantera det och det beror på att jag kom till insikt under kriminalvårdens behandlingsprogram och då som vuxen. Det fanns inga lärare och skolassistenter som smekte mig medhårs utan jag fick fixa det själv.
En av sakerna som hjälpte mig var bromsklossen jag valt att leva med. Hon är en av de två autisterna och hon har haft diverse trauman i sitt liv. Vi kompletterar varandra och hennes syn på livet är att hon behöver inte vara ett as mot de människor som inte gjort henne illa.
Vi kompletterar varandra bra och hon själv ses som en mkt trevlig och kompetent person på sitt jobb.
Precis som jag har hon sjukdomsinsikt och med det har hon lärt sig att vara social utifrån vad andra förväntar sig. Själv erkänner hon för mig att hon fejkar och har noll förståelse varför man måste vara social och trevlig när man kan ta på sig headset.

Den andra personen fick sin diagnos ganska nyligen och den har nog inte hittat rätt ännu. Om den kommer göra det vet jag inte i dag. Däremot tappade jag hakan när den berättade. Kanske beror det på att jag såg alla autister som Rainman då jag inte satt mig in i sjukdomen. Sambon hade fram till dess hållit sin diagnos hemlig för mig.

Jag har även två misstänkta autister som inte längre är i mitt liv. Att det är en misstanke beror på ärftligheten.
Här kan vi verkligen säga att diagnosen tagit över. En av dem är diagnostiserad med bipolär. Då ingen finns i mitt liv längre så får jag gissa.
Båda dessa är enl mig grava narcissister och många skulle nog klassa dem som psykopater.
Att bipolära lätt blir narcissister är inget nytt för mig men vissa delar i lätt autism gör att det är lätt att glida in på narcissism med enl mina killgissningar. Jag har lång erfarenhet av dessa två människor och med det kan jag med stor säkerhet bocka av alla tecken på cover narcissism.

Frågan du bör ställa däremot är om du ska göra dig till ett offer och vara ett rövhål eller om du ska jobba med dig själv då det är skillnaden mellan att vara sjuk och leva med en sjukdom.

okej tack för svaret, jo jag tänker väl att jag behöver någon form av terapi, men jag är mest pragmatisk angående detta, det är inte ett idealistiskt "ja jag vill förbättra mig själv så att jag kan vara hjälpsam till resten av samhället) .....snarare.......för att göra mig mer funktionerande och att jag kan lyckas hålla ett jobb, leva som andra

patrick bateman : "I want to fit in...."

svårigheterna jag kan tacklas med i ett samtal med psykolog/terapeut är väl......kommer de att dömma mig eller vidta drastiga åtgärder ifall jag delar med mina mest genuina tankar?

Jag kan behöva att........Åter-kalibreras, till att bli en bättre människa.
Jag inser ju att terapeuter även de har vissa dolda motiv och agendor när de pratar med sina patienter. Eftersom att de också är människor. Visserligen har många kompetens, och har studerat på högskolan och så vidare. Men vem vet ifall personen jag talar med är kompatibel med mig som individ? Det kan potentiellt leda till att jag mår ännu sämre av att prata med en särskild typ av människa.


Edit: jag har en asperger diagnos men jag vet inte hur jag bidrar till ämnet och ditt meddelande hehe, mest självcentrerad och fokuserar på den sista meningen du skrev. (den angår ju mej ^^ )

Skit i samhället och random människor. I dagens samhälle får man tyvärr skit om man är snäll och trevlig. Jag nämnde narcissisterna. Den ena lämnade jag frivilligt men den andre kunde jag inte lämna pga personligt ansvar. Detta utnyttjades till fullo och i dag 5,5 år senare valde hon bort mig av den löjligaste sak man kunde hitta. Det var ett grovt övertramp men jag ser dagligen hur människor utnyttjar snällhet.
Det jag gjort är att begränsa antalet människor där jag själv, medvetet förändrats för deras skull för att de är viktiga för mig. Övriga människor är bara statister i ens liv och dessa kan man skita i.

En autistisk person blir ofta arg eller ibland rent aggressiv när personen egentligen är ledsen, sorgsen eller frustrerad. Därför misstas ibland autister för psykopater eftersom de visar ett temperament som inte ses som riktigt normalt eller gör att de upplevs som farliga/ aggressiva.

Andra sidan av myntet är att det är så tabubelagt att visa ilska idag, om du inte är blatte. Dvs som svensk ska du alltid vara glad, nöjd, tolerant och tålmodig och visa behärskning.