Livsleda

Jag har drabbats av sådan livsleda. Kanske är jag deprimerad, men "allt" funkar: Sköter familj, relationer, jobb och har ett par fritidsintressen. Ändå känns varje dag som en kamp. Jag känner sorg, ånger och har känslor av djup ensamhet. Har tröstat mig med sex, mat och alkohol, men det hjälper bara för stunden. Jag har gått i samtalsterapi, men jag är trött på att sitta och prata. Det känns bara som att jag fastnar i ältande. Jag har ingen tro att finna tröst i heller. Är kvinna, om det har betydelse.

Vad ska jag göra?

Har du någon som helst aning om vad detta kan bero på?

Ja du, jag letar själv.

Jag försöker göra saker jag inte brukar eller som är utanför min bekvämlighetszon. Det går väl så där.

Jag är ganska säker på att jag vill uppleva mer saker i min vardag men det är ju inte så lätt när man har ett jobb och en familj att ta hand om.

Jag har funderat på att göra lite resor på egen hand men jag vet inte hur det blir. Kanske blir jag bara sittande på ett hotellrum eller vandrandes runt i en stad.

Är det något du skulle vilja göra eller gjort i en annan del av livet som gnager dig mer eller mindre?

Har du inga funderingar på vad det kan vara som gör att du känner så här? Vad kommer ni fram till i samtalsterapin?

Det enda jag säkert vet är att jag är olycklig i min relation. Tyvärr ser jag inga möjligheter att lämna. Känner mig fast och ofri.

Varför kan du inte lämna? Detta är ju orsaken till ditt lidande och kommer säkert att bli mycket bättre den dagen du tar steget.

Jag känner skuld för vissa tidigare handlingar och har svårt att förlåta mig själv. Och jag är olycklig i min relation. Det är de två konkreta saker som jag känner påverkar mitt mående, men jag vill överkomma dem. Vet bara inte hur.

Jag vill inte gå in på exakt varför, men det kanske är som du säger. Men min moral säger att jag ska stanna kvar.

Att vara olycklig i sin relation är inte lätt att låta bli att göra något åt. Du får finna ut vad du vill göra åt det och sen gör du det.

Skulle du kunna tänka dig vad av detta det är som gnager dig mest? Om du fantiserar fritt och alla möjligheter var lätta att genomföra med en fingerknäppning, vad skulle du göra då. Vet du det?

Jag vet vad jag önskar mest av allt, men jag tror inte att jag kommer att få uppleva det.

Testa Breathwork. Trauma sitter i kroppen. Förlös den.

Men varför skulle du inte få uppleva det? Det är något som verkar få ditt liv att inte fungera alls så till den grad att du går på samtalsterapi och varje dag känns som en kamp.

Så varför skulle det inte gå att lösa problemet när du verkar veta vad det är?

Jag säger att det går att lösa.