Har inte företagens krav på "rätt" sökande börjat spåra ur lite väl mycket nu?

Har inte företagens krav på "rätt" sökande börjat spåra ur lite väl mycket nu? När min pappa var ung kunde man liksom ha pluggat till typ ingenjör, jobbat inom järnvägsbranschen ett par år, sedan sökte man nytt jobb inom telekom, då ansågs man vara erfaren ingenjör och rätt person för jobbet.

Numera verkar det som att företagen är ovilliga att lära upp en person om det så handlar om en ytterst kort inskolning, de vill liksom ha nån som jobbad med EXAKT det som de söker och är liksom inte kompromissvilliga alls känns det som.

En kompis sökte nyligen jobb, han är utbildad och har lång erfarenhet av av redovisning och rapportering, hade kommit långt i processen. Fick slutligen avslag då rekryteraren menade att "de ville hellre ha en kandidat som jobbat med just DEN och DEN typen av rapport", att han jobbat med liknande typer av rapporter och med lätthet hade kunnat hoppa in i den typen av rapportering som teamet sysslade med var inte relevant tydligen.

Det roliga är ju att om han väl börjat så hade han ju ändå behövt lära sig vad det företaget sysslar med, så även om de hittade en person som jobbat med exakt just deras rapporter var det nog ändå inte mkt de tjänade i tid där.

Har inte rekryterarna blivit lite väl bajsnödiga kring detta?

Japp!

Rekryterare har tillsammans med HR infiltrerat och tagit över rekryteringsprocesser, istället för att gå på en intervju och snacka "verkstad" mellan 2 kunniga personer för att klämma och känna in varandra, så ska 3:e part utan kunskap eller insyn i branschen presentera kandidater där de bara följer en mall som ska uppfyllas till punkt och pricka.

Ingenjörsbranschen är hårt ansatt då det ofta efterfrågas specifika saker i en väldigt komplex värld där även det som inte uppfyller checklistan, kan vara en tillgång då det ger kandidaten en helhetsförståelse för jobbet och det som komma skall.

Så idag tjänar du på att fuskgoogla tester, ljuga på intervjuer och bara krypa för vad rekryteraren vill höra, vilket genererar felrekryteringar och problem på många arbetsplatser, chefer behöver återta personalansvaret och inte bara attestera tidrapporter!

Skillnaden mellan då och nu stavas väl "LAS".

Det går inte att anställa någon för att "lära upp", för om det visar sig att det inte går att "lära upp" så har visstidsanställningen övergått till en fast anställning och man är tvungen att försörja personen tills den pensioneras. Att säga upp folk som inte klarar jobbet är idag nästan omöjligt.

Som en parantes: Alla förlorar, även den anställde.
Därför att folk "hänger kvar" vid det skitjobb man hatar därför att turordningsreglerna säger att den som lyckats hänga kvar flest år sparkas sist (om och när företaget måste dra ner på personalen). Istället för att byta jobb sjuksriver man sig ("utbränd" etc) eller mår psykiskt dåligt för att det är så jävligt att gå till jobbet.
Framförallt förlorar de med tunga jobb. När kroppen inte längre orkar byter man inte till ett mer lämpligt jobb, utan fortsätter att lida därför att man ju har så många år på bygget.

Är det rimligt att hyras in passar företag bättre än anställning?

Vi fick ju försämringar i LAS senast 2022 med fler undantag just för att företag ska våga anställa.
Så jag har svårt att se att den försämring av LAS som varit i etapper sedan 1990-talet ska vara orsaken till att företag har blivit så petiga med vilka dom ska anställa.
Snarare att fler fastnar i osäkra anställningar så dom söker jobb även fast dom redan har just för att få en säkrare anställning. Så det blir 1000 sökande till varje jobb.

Om du har ett företag och två pers söker jobbet, båda har en grundutbildning men den ena har jobbat med EXAKT det du söker, medans den andra inte har det.
Är inte det snarare ett enkelt val att ta den personen?

Ser inte alls problemet i det.

Njae? Man tillät flera undantag från turordningsregeln, men snävade till tiden då en visstidsanställning automatiskt övergår till en fast anställning:
En SÄVA övergår till en tillsvidareanställning (fast anställning) sker nu redan efter 12 månaders anställning under en femårsperiod, jämfört med tidigare 24 månader.
Man får alltså bara hälften så lång tid på sig att se om den anställde klarar jobbet.
Det kanske är en tillräckligt lång tid för en svetsare eller truckförare, men om du anställer en ung ingenjör efter hens ex-jobb så har du bara några månader på dig att se om personen duger. Och då finns det ingen tid över att utbilda någon till ett mer kvalificerat jobb.
Samma sak för övrigt i många yrken som kräver någon form av kreativitiet: Kläd-designers, annons- och försäljning, olika typer av stödjande insatser mot utsatta grupper etc.

Min kompis skaffade utbildning till ett jobb där det verkligen behövs jobb. Men man fick ingen inskolning. Man fick "praktisera" medan man fick akassa. Snålt tycker jag. Sedan hade de ändå kunnat välja bort hen om det råkade komma för många ansökningar.

Fast Visstid (SÄVA) är fel anställningsform för att testa någon. Det är inte det det är tillför.
Då ska man använda provanställning.
Det var säkert därför Vistids kortades ner för att det utnyttjades för något annat än det var till för.

Så här har det varit länge. Och som det är nu så kommer det ofta in +100 sökande per utlyst jobb och det går nästan alltid att hitta någon som jobbat med exakt samma saoch ligger i rätt åldersintervall (25-35). Finns ju en del undantag då med jobb eller produkter/tjänster som är ganska ovanliga så det inte finns så många att välja på. Men generellt så kan arbetsgivarna idag vara väldigt kräsna.

Idag finns det inte tid att lära upp folk, alla timmar en anställd lägger ner ska nyttjas till att producera och ska helst kunna debiteras.

Det är även en kostnadsfråga, idag har man inte råd med att ha ofakturerade timmar.

Det finns ingen som har jobbat med exakt samma som förut, hur skulle man kunna det?
Det är alltid olika saker, olika kunder, olika system, rutiner, med mera.