Hur hanterar du sorg utan ledstjärna och ljus?

Jag har förlorat en nära vän och familjemedlem efter en kort tids sjukdom.

Sen jag fick beskedet har jag gråtit opassande och gått hem från möte. Kört bil och gråtit och skrikit. Druckit vin och dansat som en fågel, en stor fågel, i min ensamhet. Gråtit och lyssnat på musik och lyssnat på musik och gråtit. Klappat och pussat på katten. Rökt lite hasch och ska nu dricka läsk och äta godis.

Det är första gången i mitt liv som jag står utan ledstjärna och ljus. Jag har ingen att vända mig till.

Hur hanterar ni sorg och har ni nå tips eller knep? Vad fan gör man?


Ta hand om varandra och om du älskar någon så berätta det innan du går och lägger dig nästa gång!

Låt bli droger och gråt så mycket du kan, det är en bra början på ditt sörjande!

Beklagar sorgen vännen. Din vän är på ett bättre ställe hoppas det kanske lindrar lite att veta om. Stay strong <3

Ja, vad gör man.
Man försöker vara snäll mot sig själv och tillåter sig att gå igenom alla olika stadier utan stress. Det finns inga rätt eller fel och bakslag kommer att komma. Lyssna inte på de som pratar om ett sorgeår, för även om den akuta fasen är över efter ett år, så kommer sorgen och saknaden att alltid finnas där.

Prata om din vän med andra och minns denne tillsammans. Skit i vad andra tycker och tänker, vi kommer alla att få uppleva sorg förr eller senare och de flesta förstår att man inte är riktigt stabil.
Tillåt dig att gråta, men även att skratta. Var ensam när du behöver, men undvik att isolera dig.

Beklagar sorgen.

Beklagar sorgen! Och bra tips på slutet!

Ja, det är vid såna här tillfällen som en livsåskådning värd sitt namn gör skillnad. Har du öht en gnutta religion så är det NU den kan göra nytta.

Jag beklagar verkligen sorgen. Nu är jag ingen expert på hur man hanterar sorg på bästa sätt, men om man inte har någon nära att prata med kan det vara värdefullt att vända sig till någon som har erfarenhet av att hjälpa människor i sorg, t.ex. en psykolog eller en utbildad präst.

Det som hjälpte mig när jag förlorade människor som stod mig nära var att inte isolera mig. Att i stället bygga relationer, engagera mig i saker tillsammans med andra och ha något gemensamt att samlas kring gjorde stor skillnad. Det fick mig också att reflektera mer över vad som faktiskt är viktigt i livet. Och precis som du själv skriver: “Ta hand om varandra och om du älskar någon så berätta det innan du går och lägger dig nästa gång.”

Det viktigaste tror jag är att låta sorgen ha sin gång, men att inte låta den ta över ens liv.

Jag beklagar förlusten. Det låter förjävligt.

Jag tror inte att det finns något sätt att fly smärtan, utan man måste ta den förr eller senare. Att försöka döva den med alkohol eller droger tror jag bara skjuter upp och förvärrar processen. Jag tror det hjälper mycket att prata om hur man känner, eller skriva ur sig det, inte för att man magiskt blir att må bra av det, utan för stoppa känslan av att man ska gå sönder, och för att det kan hjälpa en få perspektiv. Att minnas och känna tacksamhet för det man fick, istället för att endast fokusera på det som uteblev, det hjälper också tycker jag.

Om det är en riktigt go vän, så går man in i minnsbanken och plockar fram alla trevliga, roliga, underbara minnen, man har sparat där.
Att kunna minnas bästa polaren med ett leende eller till och med ett stort asgarv, är bevis på att ni verkligen var vänner.
Finns väl ingen levande människa som vill bli ihågkommen med tunga tankar och en massa gråt?

Det finns inget att "hantera" egentligen. Man bara har sorg och med tiden går det över.