Hur länge orkar civilbefolkningen? Livet i en bunker

Som jag förstått det så ljuder ett larm varje gång landet blir attackerat av missiler. Då är det upp och vakna, ta med familjen ner till ett skyddsrum. Man får inte sova längre än två timmar innan man måste ner i ett skyddsrum.

Och tänk vilken negativ effekt detta har på företag och affärer?

Det måste vara hemskt jobbigt att behöva göra detta varje dag och natt? Jag hade nog fått PTSD till slut.


Hur påverkas israelerna av detta eviga liv i bunkrar? Hur länge orkar israelerna att kriga mot sin omvärld?

Någon eller några månader gissar jag på. Fysiskt alltså.
Psykiskt något år, barn säkert i 5-15 år.
Minns att jag hade en mardröm om att familjens bil blev träffad av en missil på en parkering som liten. Den drömmen jagade mig länge. Jag blev traumatiserad och då har jag aldrig vart i en krigszon..

Det finns väl ett politiskt motstånd mot regimen i Israel också som överallt misstänker jag? Minns att jag såg stora demonstrationer i Tel Aviv i somras när Israel och Iran körde mot varandra.. Lär ju vara värre nu om det inte är striktare lagar/regler.

Israelerna är födda och uppväxta med att muslimerna vill utrota dem. Så de har en viss inlärd vana för detta.

Men det är väl klart att man önskar att de lyckas råda bot på de som vill utrota dem så de kan leva i fred som de vill. Även om de är vana så måste det vara jobbigt.

Ja, hur orkar man med förtryck och svårigheter i allmänhet? Man rationaliserar. Titta på Kiev-borna som i fyra år tillbringat otaliga nätter i tunnelbanan etc. De inrättar ett nytt liv med nya rutiner, där de "får saker gjorda" medan de sitter i bunkern.
Till skillnad från de här som använder sina upplevda svårigheter som ursäkt för mer lättja, t.ex. "bli utbränd och sjukskriva sig" istället för att byta till ett jobb dom trivs med.

Men visst, många i mellanöstern skulle nog vilja utrota det som förorsakar deras lidande; först och främst diktatorerna och ayatollorna. Men det vet förtryckarna om, och använder ultra-våld för att trycka ner varje prosest. Ett exempel är väl protesterna i Iran i Januari. Det är sådana grepp man får ta till när man inte vågar hålla fria val och därmed riskera att bli bortröstad.
Så folk i mellanöstern får välja mellan sitt lidande (förorsakat av de konflikter förtryckaren försatt landet i) eller ultra-våld. Ett lätt val för många.

Det är väl något för oss västerlänningar att hålla i minnet: Tänk så j-kla bra vi har det! Och så är det dessutom snart helg och solen lovar att lysa på oss.
(Man vet inte hur bra man har det tills man inte längre har det!)