Ångestfri hela livet - nu begränsar den allt, hur tar man sig tillbaka?

Hej! Jag har under största delen av mitt liv varken upplevt ångest, oro, depression m.m... Jag kan erkänna att jag tillochmed under mina tonår stört mig en del på personer i min närhet som har lidit av ångest. Jag minns att jag störde mig på min bästvän som led av ångest pga att hon inte klarade av att åka buss och därav sabbade det våra planer. Nu är jag 26 år och jag har nog drabbats av någon sorts karma eftersom att jag nu har lidit av grov ångest i 2,5 år.

Varje dag är den samma, jag vill göra saker - jag vill ta mig ut och göra saker som "normala" människor gör, träffa vänner, ha ett heltidsjobb, gå ut på resturang osv. Min ångest har dock blivit ett hinder, speciellt för att den fysiskt gör sig påmind - (ökad puls, svettningar, yrsel, känsla av att jag ska svimma). Hemmet är min enda trygghet och här försvinner alla tankar, men så fort jag kliver ut i världen så blir jag någon helt annan. Jag känner mig nästan helt bortkopplad från min kropp när jag är ute, allt känns nästan overkligt på något vis. Jag blir så otroligt påmind om att jag existerar när jag befinner mig bland folk och det känns nästan som att jag står i ett rampljus. Jag är väl medveten om att jag inte är viktig och att personer utomhus inte bryr sig ett dugg om att jag går förbi de, men på något vis så kommer alltid tanken om att personer kollar på mig eller har någon slags åsikt om mig. Hur som helst, detta året har min ångest ökat - kanske också för att jag flyttat till en stad utomlands för första gången i mitt liv, jag är inte van vid mycket människor eller större städer. Jag har tidigare pratat med psykologer och gått i KBT-behandling som hjälpt lite, det har mest skapat en förståelse kring vad det är jag känner - att jag nu kan sätta ord på det rättare sagt.

Innan jag drabbades av ångest har jag kunnat göra vad som helst, fungerat normalt och inte varit i mina tankar ett dugg. Nu känns varje sak som en stor utmaning, att ta sig upp, göra sig i ordning... Jag klarar knappt av att handla, umgås i större sällskap ute, vara i ljusa eller högljudda miljöer - allt är överstimulerande och mina fysiska ångest symptom startar. Jag begränsar mig själv så himla mycket, ställer in saker eftersom att jag inte vet hur jag kommer känna mig i den specifika situationen. Jag har en konstant oro över min framtida ångest och varje gång jag tänker på att ta mig utanför dörren så vet jag vilken känsla jag kommer uppleva när jag väl är där ute.

Hur som helst, jag känner mig konstant ledsen kring min ångest eftersom att jag aldrig lidit av det förut. Jag tänker konstant tillbaka på mig själv som person innan ångesten började, hur jag var då och vad jag gjorde. Det blir som att jag drömmer mig tillbaka och strävar efter att bli den jag var. Jag känner mig som en fånge i min egna kropp. När jag är som mest ledsen kring ångesten tänker jag "Varför jag? Vad hände? Snälla låt mig bli som förut!". Det känns som att min livsglädje försvunnit och att jag aldrig kommer hitta mig själv igen.

Finns det någon här som kan relatera till det jag skriver? Finns det någon här som inte har lidit av någon form av psykiskohälsa under en längre del av livet och sedan helt plötsligt börjat lida otroligt? Hur hanterar ni känslorna kring att kanske aldrig bli den ni en gång var igen? - och hur var/är ni innan/efter ångesten?

Självklart känner du ångest om du gör saker du egentligen inte vill göra, tycker om, eller trivs med. Begriper du verkligen inte detta?

Ångest är hjärnan och kroppens sätt att säga åt dig att du gör fel, du lever livet fel.

Du ska göra sådant som får dig att må bra, inte sådant som får dig att må dåligt. Tydligen behöver man skriva självklarheter här.

Ändra ditt liv, sluta göra idiotiska saker (flytta till ny stad utomlands) och du kommer må bra igen. Fortsätt leva fel som du gör just nu, och du kommer fortsätta må dåligt eller börja må ännu värre. Valet är ditt eget!

Lycka till.

Kan vara så att din kropp säger åt dig att den är trött på att spela en karaktär som du egentligen inte är. Du säger att du vill gå ut och göra massa saker, träffa vänner osv. Det kan vara så att du bara tror att du vill det eftersom "alla andra gör det" men att du egentligen är trött på den livsstilen och att du nu innerst inne vill hitta något djupare, mer meningsfullt i livet.

Den fasen gick jag igenom efter gymnasiet. Kände mig otroligt ensam och att jag missade allt roligt men till slut så kom jag på att jag inte vill göra dessa saker. Jag ville vara själv, gå ut i naturen, fiska, skriva låtar medan mina vänner enbart ville resa och festa.

Tycker du ska ta några djupa andetag och låta processen ha sin gång, du kan genomgå en metamorfos och då kan det kännas jobbigt i början.

Rådet som alla tänkare och alla spirituella ledare ger är att du ska inte motarbeta ångesten, bara observera den och tänka "huh, vad konstigt det känns i bröstet just nu" så kommer den att försvinna.

Det kan du inte ta för givet, ångest och depp kan ha olika orsaker, såväl sociala, psykologiska som rent biologiska. Kroppen kan jävlas med en även när man lever sitt liv helt rätt.

Att säga till en ångestriden person att han lever livet fel är rent destruktivt och det vet du inget om. Skuldbeläggning kommer inte hjälpa TS.

Strongt av TS att öppna sig, men då det här är Flashback så kommer han få massa motsägande råd av div "experter". Han kommer få höra att han saknar Gud, Jesus, droger, vettig barndom, sunda rutiner, kost och en massa annan skit. Ett antal ljushuvuden kommer också säga att han ska lösa problemet med att bara ta sig i kragen.

Det enda jag säger till TS att du verkar vara ärligt mot dig själv. Det är en bra startpunkt. Du skriver att du tagit hjälp av KBT. Gott så. Men har du sökt och blivit erbjuden annan professionell hjälp?

Missade delen att du flyttat utomlands. Då kan det vara så att du helt enkelt inte trivs och har hemlängtan.

Här handlar det inte om kroppen. Det handlar om ångest, det kommer från hjärnan.

Du kan inbilla dig vilka dumheter du vill, men självklart är ångest hjärnans sätt att säga att man lever fel. Men fortsätt du att leva fel, du verkar vilja må dåligt och leva ditt liv fel. Enjoy.

Helt rätt! 👍

Förstår absolut vad du menar, men grejen är att all min ångest startade innan jag ens flyttade - då jag bodde i naturen osv.

Hjärnan och nervsystemet är en del av kroppen. Och även fysik ohälsa kan ge psykiska konsekvenser.

Du behöver lära känna dig själv, ta reda på orsakerna till ditt dåliga mående. Det finns alltid anledningar, men för en del är de svåra att greppa. Har du provat samtalsterapi? Kan hjälpa dig hitta orsakerna. I Sverige får du ju sådant gratis, bara ringa till vården.

Att flytta när du redan mår dåligt, är verkligen inte rätt beslut. Flyttar är alltid en belastning, orsakar stress och osäkerhet. Kan orsaka ångest även hos annars självsäkra och trygga människor, som plötsligt hamnar i en helt ny miljö.

Jag har länge funderat på orsakerna, om det har koppling till tidigare upplevelser osv och jag har även pratat med psykolog om detta. Anledning till flytt var att jag var trött på Sverige och inte trivdes alls. Vet inte riktigt om min trådstart var tydlig, men jag skulle säga att jag känner mig själv ganska väl. Att ta exempel som "träffa vänner, gå ut och äta på resturang" kanske låter som att jag vill göra allt det andra gör, men så är inte fallet. I mitt fall handlar det mer om att mitt liv blir så begränsat, som att gå och handla mat - det blir ångestpåslag direkt. Att gå på en promenad ensam - ångest påslag osv. Att gå ut och träffa vänner, festa eller äta ute är inget jag "brinner för", men när en vän jag ej träffat på länge vill ses och ta en öl och jag funderar på att inte gå pga att jag är rädd för att få ångest, då känns mitt liv begränsat.

Tror du tappat din bubbla och allting blivit öververkligt.

Då kommer folk med glada tillrop att man ska bli mindful.

Men tillåt mig istället införa metoden mindlessness. Istället för att ha tentaklerna utåt, gå in i din egen fantasivärld, eller tänk på en bok du läser om du nu gör det. Förflytta dig från situationen i ditt inre.

Träna på det tills din skyddande bubbla kommer tillbaka. Om du t ex hör ljud och tar in dem, tänk mer passivt att de har inte med dig att göra, och stäng ute dem.