Ni med barn, ser ni ner på människor utan barn?

Vad känner ni när ni träffar någon människa som är i medelåldern eller äldre, som fortfarande inte har något barn? Tappar personen i anseende i era ögon? Respekterar ni en människa mindre för att hen bara lever för sig själv?

Är det kanske så att de med barn har mer ansvar, och växer mer som människor. De har plikt. De bygger framtiden för Sverige. Tack vare dem så kommer Sverige och svenskarna leva ytterligare en generation. De gör en uppoffring.

Sedan finns det själviska latmaskar som inte känner för eller orkar ha barn. De har alla möjliga ursäkter, såklart. Som att de inte skulle vara bra föräldrar, de vill satsa på "karriären", vill ha roligt, vill ha frihet, osv.

Bland era vänner och bekanta. Eller även kändisar och politiker. Värderar ni dem lägre eller föraktar dem utan barn?

Jag tycker ingenting. Alla gör sina egna val.

Tvingades dock spendera en hel dag på kurs med en människa som var oerhört jobbig att vara med. Hon vräkte ur sig i slutet av dagen att hon inte kunde få barn. Jag tänkte automatiskt "Vad tur för ditt uteblivna barn". Det var en automatisk tanke. I övrigt så dömer jag inte människors val.

Nej jag ser inte ner på någon som inte har några barn. Om det är självvalt så är det ok, om de inte har kunnat få barn men velat ha så tycker jag synd om dem. Barn är ingen rättighet, däremot en massa skyldigheter. Vill man ta på sig dessa frivilligt så är det en dygd.

Nej absolut inte, men jag lider med de som vill ha barn men inte kan få.

Ja

Alla gör ju som dom vill men kan nog ändå tycka att dom är lite korkade, men i avseendet att dom missar väldigt mycket roligt och givande som kommer med ungar.
Anledningen många gånger är nog att dom är för självupptagna, egoistiska och inte kan komma överens med tanken på att ta det ansvar som krävs för att det ska bli nåt vettigt av ungen.
Annat är det givetvis med dom som inte kan, dom lider jag verkligen med.

Jag lider med dom som skaffar barn bara för att det är normen. Det finns många som röstar på SD som skaffar barn och uppfostrar barnen till att bli lika dumma och inskränkta som sina föräldrar. Så man bör tänka en eller sju gånger innan man blir förälder.

Nä. Alla gör som de vill.

Om man både är självisk OCH är medveten om att man skulle bli en extremt dålig förälder, är det OK då?

Alla barn präglas av sina föräldrar. Om du som är kommunist får/har barn så kommer väl du överföra dina värderingar på ditt barn? Kanske inte nödvändigtvis aktivt, men likväl?

Bryr mig faktiskt inte. Förr för 20år sedan när jag var i dejtingträsket var det en stor fördel om den tilltänkta inte hade barn, eller i alla fall inte småbarn som bodde hemma. Kompisar, grannar osv. Varför skulle jag bry mig?

Lägger mig aldrig i andras livsval. Jag har sympati för de som ville men aldrig blev föräldrar.

Däremot har jag noll sympati för människor måste berätta för andra hur värdelöst det är med barn och att de minsann aldrig ska skaffa några.