Nyliberalernas märkliga försvinnande

Fler än jag minns nog 00-talet då de var överallt, på vartenda internetforum, och skulle omvända folk med sin arroganta, självgoda stil? Rena mobbingen var det ibland. Historien var slut och nu var det frihandel som gällde. Ayn Rand och Milton Friedman var profeterna. Numera hör man inte ett knyst från dem. En del har försiktigt glidit mot en mer högerauktoritär hållning (Henrik Jönsson, Alice Teodorescu m fl) men det stora flertalet verkar hålla en låg profil.

De stora flyktingströmmarna, som enligt nyliberalerna skulle lyfta Europa, har istället bidragit till främlingskap, gängkriminalitet, passivitet och korruption, det kan vi nog alla vara överens om. En tanke med att ta emot alla dessa var att tynga ned trygghetssystemen så mycket att de fick överges och att kapital kunde frigöras för redan rika oligarker. Nyliberalerna var de nyttiga idioterna i denna kampanj. Nu ser vi hur galningar som Musk, Thiel med flera lever rövare med sina vanföreställningar och värdelösa "innovationer". Knappast de John Galt-figurer nyliberalerna drömde om.

Så var är de? Är det fler som anslutit sig till "the dark side" eller har de blivit apolitiska? Har några till och med gått vänsterut? Jag har alltid förknippat fenomenet woke med dessa figurer. Woke-politik är relativt billigt jämfört med annat som strävar efter att utjämna ekonomiska skillnader och ge alla en likvärdig chans. Arbetarklassens barn, som blev akademiker i hög grad, kände sig mer befryndade med dessa än med den klassiska vänstern. Sålunda fick vi aktivister som aggressivt försvarade Disneys mest extrema woke-produktioner, en slags monsterhybrid av nyliberalism och frenetisk kulturvänster.

Frågeställning: Vart tog nyliberalerna vägen? Har vi lärt oss något av det som hänt eller kommer historien att upprepa sig? När världsläget lugnat sig något (om det någonsin gör det), kommer nyliberalerna att krypa fram ur sina hålor och åter plåga världen med sin nyfrälsta beskäftighet?

När galen ideologi går före vad som är bäst för människor så får vi vanliga människor plocka upp spillrorna!

Vi kan inte längre vara självförsörjande när det kommer till elktricitet, miljarders miljarder pumpas in på gröna projekt som är dömda att misslyckas, dammluckorna mot MENA har stått på vid gavel.

Och nu såhär 15-20 år senare efter Reinfeldts våldtäkt på landet tillsammans med den verklighetsfrånvända miljöpolitiken så sitter vi här med konsekvenserna, försvaret som ansågs vara ett "särintresse" är idag så eftersatt att vi inte klarar en invasion från Åland, vi har en polismyndighet som en bra dag når upp till epitetet "beväpnade lapplisor", den gröna vågen och tömningen av AP-fonden har påverkat våra pensioner så nu kommer vi snart behöva jobba tills vi är 75 år samtidigt har Bregott och att ha en kökslampa tänd på kvällskvisten gått och blivit klassmarkörer samtidigt som svarta tygskynken vaggar runt på försörjningsstöd/aktivitetsstöd med 7 ungar runt fotleden.

Det är ett fruktansvärt samhälle vi fått p.g.a. detta och med tanke på hur Tidelaget uppfört sig så tror jag inte det här kommer gå att vända, Reinfeldt var början på slutet för Sverige samtidigt som clownerna efter honom varken hjälpt eller hjälper.

Så ja, vi har hoppas att vi nått vägs ände vad gäller galna och ogenomtänkta "gröna projekt" sjösatta av människor som pluggat det flummiga statsvetenskap 2 år och varit (proffs)politiker hela sina liv, förhoppningsvis återgår vi till en ordning där sunt förnuft och fakta får styra!

De lever och frodas på Timbro och SvD's ledarsida.

Liberaler är ju sjuka människor som inte ser nyanser av saker och ting i tillvaron, allt är bara svart eller vitt och mäts bara i stålar och teoretiska beräkningar hur ett fåtal mest effektivt utnyttjar andra.
Liberal kan vara man vara för mänskliga aspekter som jämställdhet, mm men i politik och ekonomi leder det enbart till att ett fåtal utnyttjar en majoritet.
Vissa liberala idéer och marknadsekonomiska beslut måste vi acceptera, men att släppa loss M och L som bara företräder ett fåtal väljare i Sverige med sin privatisering av samhället är oåterkalleligt för Sverige.
Speciellt deras naiva inställning till invandring.

Jag minns den tiden väl, Jag pluggade då och på KTH fanns det gott om dessa. Forumet LIberal debatt och partiet KLP var stora. Och den där boken av Johan Nprberg som alla tjatade om.
Ofta var dessa väldigt muppiga. Gillade mest att sitta och prata om vad som var liberalt och inte. Många hade bristande social kompetens.
Oftast hade dessa inget större intesse av praktiskt politik utan de gillade mest att prata om drömmar och fantasier.
Av dom jag kände personligen så har alla ändrat sig nu. Några pratar aldrig politik längre och verkar mer vänster nu, minst en röstar på sossarna. Ett par började prata om SD när det blev safe och tryggt. En har faktiskt blivit väldigt woke.
Privat så har ungefär hälften blivit svenssons medan andra halvan lever lite deppigare liv.

Precis. De är lite här och där numera.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Frihetsfronten

Dock var de väl mer för fri invandring utan bidrag, än den svenska politiken med att locka hit folk från tredje världen med löften om frikostiga bidrag? Woke-vänster är väl ändå mer att vita/ursprungsbefolkningen ska plundras för att kunna ösa pengar över icke-vita/invandrare? Men visst, säkert fanns tanken att massinvandring med bidrag är ett sätt att haverera välfärdssystemet. Reinfeldt lär ju definitivt varit en av dem, även om han också verkar drivas av ett genuint hat mot Sverige och svenskarna, så att han hur som helst redan är nöjd med att helt enkelt sätta svenska samhället i brand.

Hur som helst är det väl inte längre på modet. Jag misstänker att även det mest stereotypiska woke har sin storhetstid bakom sig. Folk kommer hitta nya dagsmoden och former av tribalism. Sportfantasters supportrande av vissa lag visar väl att det går att bygga upp tribalism kring vad som helst. Överhuvudtaget har väl uttalat liberala partier det svårare i dagsläget och väljarna placerar sig mer uttalat vänster och höger(konservativt) i Västvärlden. Åtminstone går det ingen vidare för Liberalerna i Sverige (eller för den delen för mer klassiskt liberala partier utanför riksdagen).

Sedan anser till och med jag att det kunde vara klokt att se över narkotikalagstiftningen och överreglering i största allmänhet, men i dagsläget känns de frågorna inte lika akuta som frågorna om militär säkerhet, samhällsskydd, energiproduktion, invandring och islam, samt annat som man har blivit akuta problem inte minst på grund av en rad katastrofala politiska beslut i både Sverige och EU.

De har bytt ut Milton Friedman mot idén om en "stark ledare" eller en "skyddad bastion". De ser inte längre staten som fienden, utan som en livförsäkring mot de krafter (gäng, korruption, "pöbeln") som de själva var med och släppte lösa genom att montera ned sammanhållningen och tryggheten.

Du har en mycket viktig poäng i kopplingen mellan nyliberalism och woke. Woke blev den perfekta rökridån för nyliberalismens fortsatta existens inom storföretagen.
Det är extremt billigt för ett globalt storföretag att byta logga till regnbågsfärger eller kvotera in en styrelsemedlem, jämfört med att betala rimliga löner, erbjuda anställningstrygghet eller betala skatt.

Akademikerna som lämnade arbetarklassen fann en ny identitet i att vara "progressiva konsumenter". De försvarar Disneys woke-produktioner för att det ger dem en känsla av moralisk överlägsenhet utan att de behöver ifrågasätta de ekonomiska strukturerna som gör dem rika och andra fattiga.

Den nyliberala arrogansen bestod i att tro att man kunde kapa pelarna (Trygghet, Sammanhållning, Mening) och tro att taket (Frihet) skulle hänga kvar i luften av sig självt.

De växte väl upp.

Men allt är cykliskt. Så småningom kommer nog nya unga nyliberala som inte har koll på verkligheten.

Liberalerna slutade att vara ett folkparti när Bengt Westerberg ägde det. Han såg sig tvungen att klämma in "Liberalerna" i partinamnet. Ekonomisk liberalism som företräddes av Bertil Ohlin m fl fick ge vika för paternalism.
Obligatorisk pappamånad, lördagsstängt på systembolaget blev hjärtefrågor. "Vi vet vad som är bäst för diig".

Mottagligheten för moralism och paternalism kan bero på partiets ursprung bland frimicklar och nykterister. Politisk fromhet och bigotteri i form av woke och pc kan ha med det att göra.

Det lite krampaktiga namnbytet till Liberalerna hjälpte inte. Bigotteriet gjorde att många väljare kände att de nobla partimedlemmarna såg ner på dem. Vanligt folk, som ville ha sina pengar och sina liv i fred och bestämma och välja själva utan beskäftiga pekpinnar och tvång, vände dem ryggen.

Det fanns bara en med cred. Det var senator ron paul (R). Som levde som han lärde.

När han försvann gick luften ur.

Töntarna på Timbo är precis samma autistiska glasögon-ormar som jan myrdal, men på den andra kanten.

Här finns även Pelle Jönsson. Jag påpekade redan från början att han inte förstod begreppet libertarian utan bara kallade sig det för det lät coolt. Och det har han ju också bekräftat själv när han bytt åsikter för sponsorernas skull.