Hej hörrni!
Jag är 19 år och levt i en dysfunktionell familj i hela mitt liv. Den typen av familj där ett allvarligt bråk med skrik, tårar och stel tystnad efteråt behöver glömmas för sedan, någon timme senare, äta fredagstacos tillsammans igen framför tvn och leka som ingenting hänt. Den typen av familj som inte tas upp alls i media eller allmänt i diskussioner. Därför väljer jag att dela med mig av min familjs liv från insidan. Dels för att visa att alla svensson familjer inte fungerar trots att utsidan visar annat, samt för att höra era åsikter och tankar om allt detta som jag nu ska berätta!
Så var beredd på en lång och förhoppningsvis lärorik läsning!
Min familj består av min mamma, pappa, 2 äldre halvsyskon och mig. Familjen fungerade till störst mån ”okej” vid början av min uppväxt, det är iallafall det jag vill tro. Huvudproblemet i familjen uppstår i min morsas och farsas relation. För mig som barn syntes detta vid form av bråk/gräl.
Alla par bråkar och det är naturligt. I den tidiga barndomen var det inte överdrivet många bråk som jag minns. Troligen då mina äldre syskon höll för mina öron.
Minns bara ett stort gräl från denna tid, och det är ihågkommet för en anledning.
Det var under sommarlovet. Morsan hade anmält mig till sommartennis en vecka. (Träningar 1x per dag mån-fre)
Dagen innan sommartennisen började, bestämde farsan att vi skulle ut med båten, då det var den enda dagen på veckan där det skulle vara 25 grader sol.
Detta sprakade loss ett ruggigt jävla helvete.
Båda päronen ville att ja skulle göra de dem sade var bäst, och dem stod inne på rummet från 22-00 o skrek på varandra. Morsan sade att ja skulle på tennisen, men farsan sa att jag kunde missa en dag då han ändå var den som betalade för det. Så eskalerade allt till deras personliga angrepp på varandra.
Min halvsyrra (som bodde hemma då och var runt 15) kom in och tog morsans sida direkt. Huvudsakligen då min farsa enbart är hennes bonuspappa.
De fortsatte o mycket svordomar skedde mellan morsan och farsan. Syrran börjar argumentera med, och då sade farsan massa skit, men framförallt sjukast nog ”fuck you” till henne. En 50 årig man till en 15 årig flicka. Då blev det kaos igen o allt eskalerade sönder kan jag lova.
Slutade med att de pågick till 05 och de blev inget av inget. Ingen båt eller tennis. Var förövrigt runt 10 år…
Allt än så länge är bakgrundsinformation. Detta är inte nära det värsta familjen blir. Snabbspolar vi fram några år tills när syskonen flyttat ut och jag är ensam barn, så börjar vi det riktiga helvetet.
Morsan och farsan träffades via flyget, där farsan var pilot och morsan var flygvärdinna.
Fram till denna punkt har bråken varit vardagsbråk varenda par kan ha, men inte nu längre.
Runt 2018 signerar farsan ett jobb kontrakt. Extremt hög lön. Haken? Han är borta ett helt år utan hemresor.
Tufft jobb att hantera, men det går väll med kommunikation? Juste, han signerade kontraktet helt utan morsans vetskap, åsikt och informerade henne efter signeringen.
Väldigt väntat så blev det panik och gräl i detta stadiet. Farsan tyckte att den naturliga lösningen var att han skulle ta jobbet, jobba i 2 år, tjäna ihop löjligt mycket pengar med den lönen han fick och försörja familjen med pengar. Detta i utbyte mot att morsan sade upp sig från sitt jobb hon älskade (betonar ÄLSKADE.) och istället blir hemmafru med omsorg om mig. Självklart med en stadig lön av farsan själv.
Flygjobbet var morsans drömjobb och betydde mängder för henne, men familjen betydde mer, och trots att hon försökte övertala farsan gick det inte. Han krävde att hon slutade då han inte skulle kunna fortsätta flyga annars. Och så blev det. Hon offrade sin yrkesbana och karriär för att få ihop familjen helt enkelt.
Smått lyckliga var vi en stund. Är det för att pengar flödar in som aldrig förr och vi lever livet? Nej. Det är för att inga bråk kan ske när dem två inte är tillsammans. Jag tyckte det personligen var skönt, och trots att de ”älskade varandra” vet jag innerst inne att dem också njöt. Så länge det varade.
Ungefär ett halvår går, och privata kinesiska ägaren av planet går i personlig konkurs. Alla piloter avskedas…
Farsan flyttar hem och pandemin slår till. Hela flygsektorn är instabil. Detta resulterar i att farsan inte får jobb på över 2 ÅR! Under denna tiden går vi på intjänade Kina pengarna samt a-kassa.
Och här, mina damer och herrar, kommer ruggigt hemska familjeår.
I samband med farsans hemflytt är morsan självklart förkrossad, arg och besviken. Flygvärdinna jobbet går inte att få tillbaka, då hon själv uppmanat slutade och var för gammal för att konkurrera med yngre sökande. Hon gav bort sitt arbetsliv för absolut ingenting.
Rättfärdigat arg på farsan tar hon ut sin besvikelse på honom, varav han inte tar ansvar för det som hänt.
Kan även tillägga att han aldrig tackat morsan för att hon möjliggjort Kina jobbet med att offra sitt yrke för familjen. Inte en enda gång. Istället ser han att pilotjobbet var ett måste, då han tripplade hennes årslön på några få månader, vilket å andra sidan kanske är rimligt ekonomiskt för familjens bästa.
Man kan väll tänka sig, att efter alla motgångar, borde vi ändå vara glada över att vi är tillsammans igen? Tvärtom.
Morsan tar upp allt som hänt, ber farsan söka nytt jobb och fixa allt flera gånger, men inget händer (på 2 år som sagt). Istället sitter han vid datorn eller tvn hela dagarna. Detta leder till självklart fortsatt tjat från morsans sida, och i samband med detta utvecklar farsan en hemsk hemsk hemsk grov psykisk misshandel mot morsan som kommer pågå närmaste 5 fucking åren.
Denna misshandel är läskigt effektiv, då den bröt ner morsans personlighet, självkänsla o självförtroende totalt. Allt från att kalla henne ”grälsjuk” vid minsta konfrontation om familjen till att skrika svinhögt ”tyst” eller ”håll käften” till henne som hon vore en hund. Efter detta blev hela huset tyst i minst någon timme, endast tv-apparater hörs. Ord som ”dum kvinna” sades. Det gick till och med så långt att, om hon ”bråkade”, tog farsan bilnycklarna och gömde dem som bestraffning. Från att vara den mest positiva och sociala kvinnan jag visste, blev hon betydligt mer deppig och tystlåten.
I.om att hemmafru inte gick längre, tvingades hon ta sitt lärarjobb hon utbildat sig till, som hon för övrigt hatar. Hennes egna ord va: ”Aldrig har jag förstått söndagsångest förrens nu”.
MÅNGA arga SMS bråk skedde med. Exempel på ett fall är när farsan sålde ett bordtennisbord jag fått i födelsedagspresent på Blocket, vilket jag har för mig inte är lagligt. Dvs att ta ett barns present och sälja utan större tillstånd. Då blev det ett riktigt gräl där mamma tog upp detta, blev kallad sjuk av pappa. Hon svarade sedan med ”Orosanmälan på VH!” och så fortsatte deras Där ser ni även nivån på kärlek de verkligen hade för varandra i sitt språk! 😀
(Inte fått pengarna bordet såldes för än idag kan jag tillägga)
Under denna tiden kunde dem två knappt umgås i samma rum utan att irritera sig eller trigga varandra. Till exempel, har ett bråk allvarligt talat startat pga farsan glömde köpa en glass på morsans inköpslista. Börjar lätt, och sedan eskalerar det vidare.
Ni kanske också undrar, varför skiljde min mamma inte sig då?
Jo, när farsan hade sin sjuka lön genomförde han en störd renovering på vårt hus. Kostade ungefär 450 tusen. Problemet när dem ska skilja sig, är att morsan köpte huset utan farsan och då dem endast var sambos innebar det att farsan inte skulle få en enda krona om dem skildes. Därför vägrade han flytta förrens han fick tillbaka sina 450 tusen han investerat i huset då han både förlorat dem och inte får ta del av värdeökningen.
Detta gjorde att morsan var fast. Antingen betala nästan en halv miljon eller leva i helvetet.
Hur löste sig allt?
Jag kunde till slut övertyga min farsa att det inte var värt att leva som vi gör, och att pengarna inte betyder något om vi mår skit.
Runt början av 2025 sov han sin sista natt i huset, och efter över åtminstone 10 år av rent miseri är dysfunktionella familjen separerad.
Några till saker som hänt som är värda att nämna:
- Utan mammas vetskap köpte pappa båt & husvagn
- Stora delar av pengarna morsan fick för försörjning av familjen spenderades på lyxkläder, smycken. Mest för henne men även för mig för att hålla uppe vår ”rikafasad”
- Över 10 år sen, och farsan har fortfarande inte bett om ursäkt för det han sade till min syrra. Stelheten i interaktioner mellan dem går inte att beskriva
- Jul firas fortfarande tillsammans med hela släkten. Vi låtsas bara som vi är en vanlig familj då. Alltså fake.
Vad lär vi oss av detta och vad vill jag förmedla?
Jo, att alla familjer verkligen inte är som de ser ut på utsidan. Tro mig, folk älskade tanken av att ha en pilot och flygvärdinna som föräldrar och var avundsjuka på min farsas höga lön.
Men det dem aldrig fattar var hur sjukt & hemskt allt verkligen var på insidan.
Tack till alla som tagit sin tid och läsa igenom allt, och kom supergärna med era tankar & åsikter kring allt! ❤️
Kommer försöka svara på alla frågor i kommentarsfältet, så fråga på med!
Jag är 19 år och levt i en dysfunktionell familj i hela mitt liv. Den typen av familj där ett allvarligt bråk med skrik, tårar och stel tystnad efteråt behöver glömmas för sedan, någon timme senare, äta fredagstacos tillsammans igen framför tvn och leka som ingenting hänt. Den typen av familj som inte tas upp alls i media eller allmänt i diskussioner. Därför väljer jag att dela med mig av min familjs liv från insidan. Dels för att visa att alla svensson familjer inte fungerar trots att utsidan visar annat, samt för att höra era åsikter och tankar om allt detta som jag nu ska berätta!
Så var beredd på en lång och förhoppningsvis lärorik läsning!
Min familj består av min mamma, pappa, 2 äldre halvsyskon och mig. Familjen fungerade till störst mån ”okej” vid början av min uppväxt, det är iallafall det jag vill tro. Huvudproblemet i familjen uppstår i min morsas och farsas relation. För mig som barn syntes detta vid form av bråk/gräl.
Alla par bråkar och det är naturligt. I den tidiga barndomen var det inte överdrivet många bråk som jag minns. Troligen då mina äldre syskon höll för mina öron.
Minns bara ett stort gräl från denna tid, och det är ihågkommet för en anledning.
Det var under sommarlovet. Morsan hade anmält mig till sommartennis en vecka. (Träningar 1x per dag mån-fre)
Dagen innan sommartennisen började, bestämde farsan att vi skulle ut med båten, då det var den enda dagen på veckan där det skulle vara 25 grader sol.
Detta sprakade loss ett ruggigt jävla helvete.
Båda päronen ville att ja skulle göra de dem sade var bäst, och dem stod inne på rummet från 22-00 o skrek på varandra. Morsan sade att ja skulle på tennisen, men farsan sa att jag kunde missa en dag då han ändå var den som betalade för det. Så eskalerade allt till deras personliga angrepp på varandra.
Min halvsyrra (som bodde hemma då och var runt 15) kom in och tog morsans sida direkt. Huvudsakligen då min farsa enbart är hennes bonuspappa.
De fortsatte o mycket svordomar skedde mellan morsan och farsan. Syrran börjar argumentera med, och då sade farsan massa skit, men framförallt sjukast nog ”fuck you” till henne. En 50 årig man till en 15 årig flicka. Då blev det kaos igen o allt eskalerade sönder kan jag lova.
Slutade med att de pågick till 05 och de blev inget av inget. Ingen båt eller tennis. Var förövrigt runt 10 år…
Allt än så länge är bakgrundsinformation. Detta är inte nära det värsta familjen blir. Snabbspolar vi fram några år tills när syskonen flyttat ut och jag är ensam barn, så börjar vi det riktiga helvetet.
Morsan och farsan träffades via flyget, där farsan var pilot och morsan var flygvärdinna.
Fram till denna punkt har bråken varit vardagsbråk varenda par kan ha, men inte nu längre.
Runt 2018 signerar farsan ett jobb kontrakt. Extremt hög lön. Haken? Han är borta ett helt år utan hemresor.
Tufft jobb att hantera, men det går väll med kommunikation? Juste, han signerade kontraktet helt utan morsans vetskap, åsikt och informerade henne efter signeringen.
Väldigt väntat så blev det panik och gräl i detta stadiet. Farsan tyckte att den naturliga lösningen var att han skulle ta jobbet, jobba i 2 år, tjäna ihop löjligt mycket pengar med den lönen han fick och försörja familjen med pengar. Detta i utbyte mot att morsan sade upp sig från sitt jobb hon älskade (betonar ÄLSKADE.) och istället blir hemmafru med omsorg om mig. Självklart med en stadig lön av farsan själv.
Flygjobbet var morsans drömjobb och betydde mängder för henne, men familjen betydde mer, och trots att hon försökte övertala farsan gick det inte. Han krävde att hon slutade då han inte skulle kunna fortsätta flyga annars. Och så blev det. Hon offrade sin yrkesbana och karriär för att få ihop familjen helt enkelt.
Smått lyckliga var vi en stund. Är det för att pengar flödar in som aldrig förr och vi lever livet? Nej. Det är för att inga bråk kan ske när dem två inte är tillsammans. Jag tyckte det personligen var skönt, och trots att de ”älskade varandra” vet jag innerst inne att dem också njöt. Så länge det varade.
Ungefär ett halvår går, och privata kinesiska ägaren av planet går i personlig konkurs. Alla piloter avskedas…
Farsan flyttar hem och pandemin slår till. Hela flygsektorn är instabil. Detta resulterar i att farsan inte får jobb på över 2 ÅR! Under denna tiden går vi på intjänade Kina pengarna samt a-kassa.
Och här, mina damer och herrar, kommer ruggigt hemska familjeår.
I samband med farsans hemflytt är morsan självklart förkrossad, arg och besviken. Flygvärdinna jobbet går inte att få tillbaka, då hon själv uppmanat slutade och var för gammal för att konkurrera med yngre sökande. Hon gav bort sitt arbetsliv för absolut ingenting.
Rättfärdigat arg på farsan tar hon ut sin besvikelse på honom, varav han inte tar ansvar för det som hänt.
Kan även tillägga att han aldrig tackat morsan för att hon möjliggjort Kina jobbet med att offra sitt yrke för familjen. Inte en enda gång. Istället ser han att pilotjobbet var ett måste, då han tripplade hennes årslön på några få månader, vilket å andra sidan kanske är rimligt ekonomiskt för familjens bästa.
Man kan väll tänka sig, att efter alla motgångar, borde vi ändå vara glada över att vi är tillsammans igen? Tvärtom.
Morsan tar upp allt som hänt, ber farsan söka nytt jobb och fixa allt flera gånger, men inget händer (på 2 år som sagt). Istället sitter han vid datorn eller tvn hela dagarna. Detta leder till självklart fortsatt tjat från morsans sida, och i samband med detta utvecklar farsan en hemsk hemsk hemsk grov psykisk misshandel mot morsan som kommer pågå närmaste 5 fucking åren.
Denna misshandel är läskigt effektiv, då den bröt ner morsans personlighet, självkänsla o självförtroende totalt. Allt från att kalla henne ”grälsjuk” vid minsta konfrontation om familjen till att skrika svinhögt ”tyst” eller ”håll käften” till henne som hon vore en hund. Efter detta blev hela huset tyst i minst någon timme, endast tv-apparater hörs. Ord som ”dum kvinna” sades. Det gick till och med så långt att, om hon ”bråkade”, tog farsan bilnycklarna och gömde dem som bestraffning. Från att vara den mest positiva och sociala kvinnan jag visste, blev hon betydligt mer deppig och tystlåten.
I.om att hemmafru inte gick längre, tvingades hon ta sitt lärarjobb hon utbildat sig till, som hon för övrigt hatar. Hennes egna ord va: ”Aldrig har jag förstått söndagsångest förrens nu”.
MÅNGA arga SMS bråk skedde med. Exempel på ett fall är när farsan sålde ett bordtennisbord jag fått i födelsedagspresent på Blocket, vilket jag har för mig inte är lagligt. Dvs att ta ett barns present och sälja utan större tillstånd. Då blev det ett riktigt gräl där mamma tog upp detta, blev kallad sjuk av pappa. Hon svarade sedan med ”Orosanmälan på VH!” och så fortsatte deras Där ser ni även nivån på kärlek de verkligen hade för varandra i sitt språk! 😀
(Inte fått pengarna bordet såldes för än idag kan jag tillägga)
Under denna tiden kunde dem två knappt umgås i samma rum utan att irritera sig eller trigga varandra. Till exempel, har ett bråk allvarligt talat startat pga farsan glömde köpa en glass på morsans inköpslista. Börjar lätt, och sedan eskalerar det vidare.
Ni kanske också undrar, varför skiljde min mamma inte sig då?
Jo, när farsan hade sin sjuka lön genomförde han en störd renovering på vårt hus. Kostade ungefär 450 tusen. Problemet när dem ska skilja sig, är att morsan köpte huset utan farsan och då dem endast var sambos innebar det att farsan inte skulle få en enda krona om dem skildes. Därför vägrade han flytta förrens han fick tillbaka sina 450 tusen han investerat i huset då han både förlorat dem och inte får ta del av värdeökningen.
Detta gjorde att morsan var fast. Antingen betala nästan en halv miljon eller leva i helvetet.
Hur löste sig allt?
Jag kunde till slut övertyga min farsa att det inte var värt att leva som vi gör, och att pengarna inte betyder något om vi mår skit.
Runt början av 2025 sov han sin sista natt i huset, och efter över åtminstone 10 år av rent miseri är dysfunktionella familjen separerad.
Några till saker som hänt som är värda att nämna:
- Utan mammas vetskap köpte pappa båt & husvagn
- Stora delar av pengarna morsan fick för försörjning av familjen spenderades på lyxkläder, smycken. Mest för henne men även för mig för att hålla uppe vår ”rikafasad”
- Över 10 år sen, och farsan har fortfarande inte bett om ursäkt för det han sade till min syrra. Stelheten i interaktioner mellan dem går inte att beskriva
- Jul firas fortfarande tillsammans med hela släkten. Vi låtsas bara som vi är en vanlig familj då. Alltså fake.
Vad lär vi oss av detta och vad vill jag förmedla?
Jo, att alla familjer verkligen inte är som de ser ut på utsidan. Tro mig, folk älskade tanken av att ha en pilot och flygvärdinna som föräldrar och var avundsjuka på min farsas höga lön.
Men det dem aldrig fattar var hur sjukt & hemskt allt verkligen var på insidan.
Tack till alla som tagit sin tid och läsa igenom allt, och kom supergärna med era tankar & åsikter kring allt! ❤️
Kommer försöka svara på alla frågor i kommentarsfältet, så fråga på med!
