Schizo eller mirakel

Hela mitt liv har jag varit ateist, men det senaste året var jag med om skumma sammanträffanden.

För drygt ett år sedan låg jag i sängen och hade jag en stark känsla av att min farsa inte hade långt kvar att leva, min magkänsla sa 2-3 år. Jag funderade kring om jag gjort alt för att främja vår relation och beslutade ja, jag gjorde allt vad jag kunde inom rimliga gränser. Dagarna blev till veckor, och veckorna blev till månader tills jag fick ett SMS dagen efter midsommar: Pappa är död.

Under sommaren tillbringade jag mycket tid ute på jobbet. När jag passerade ett visst bostadsområde så hörde jag det distinkta korta kallandet av en korp, och högt uppe i ett träd var den också, dem stora svarta fågeln. Tiden gick och en dag när jag återvände hem från jobbet så hörde jag det igen men kunde inte finna källan.

När jag var liten gav han mig hans halsband, ett hammarmotiv, som jag bar med mig till ett event som besöks bland annat av hedningar. När jag återvände hem så var det försvunnit. Innan eventet åt jag även ute där slutsumman blev 333 kr.

Jag skrev om detta på ett annat forum, och två dagar efter när jag åt lunch så kikade jag ut genom köksfönstret och en ormvråk svepte ner efter småfåglarna i buskaget bakom mitt hem, en misslyckad jakt.

Tror ni det är möjligt att jag känt Odens närvaro eller är jag bara ett slarvigt schizo? Jag är inte diagnoserad eller har haft andra psykiska problem, men jag har gått igenom en lång stressig period i mitt liv. Har också tyckt mig se och ser fortfarande emellanåt skepnader i utkanterna av mitt synfält som självklart aldrig är där när jag vänder blicken till, men det kan såklart bero på den tisigare nämnda stressen. Sen så har jag aldrig sett eller kännt närvaron av varken korpar eller ormvråkar någonsin, trots att jag vet att de existerar.

Jag har även alltid kunnat se och upptäcka saker hos folk som andra varit blinda för och än idag förnekar. Det är mycket möjligt att folk bara gaslightar mig men jag tvivlar på att det gäller allt.

Du svarar egentligen själv på din fråga ”skumma sammanträffanden”


Jag hänger inte riktigt med i halsbandshistorien och vem som gav dig det, var det korpen, din pappa eller någon helt annan?

Folk med schizofreni eller psykoser är sällan medvetna om att de har en skev verklighetsuppfattning när de är mitt uppe i det. Så jag har svårt att se att det du upplever beror på en allvarlig psykisk sjukdom eller störning.

Jag tror heller inte att det är några mirakel eller övernaturliga upplevelser som du varit med om.

Jag vet inte hur gammal din pappa var när han gick bort men om han var äldre så är sannolikheten större att han dör än om han hade varit 45. Han kanske hade varit sjuk i något eller haft något symtom han bekymrade sig över och ditt omedvetna fångade upp det och du fick en känsla av att han kommer dö.

Och en del är bra på att läsa av andra människor och uppfatta signaler som inga andra ser utan att vara i kontakt med någon gudomlighet. Ännu enklare om personen är lite ängslig och har känslorna utanpå skinnet istället för innanför.

Jag antar att du intresserar dig för det som finns att se och vad som sker på mässan för annars hade du inte gått på.

Du verkar ha spunnit iväg i tankarna och känslorna och kan inte riktigt kontrollera det och du misstolkar dina upplevelser till att du har övernaturliga förmågor.

Kanske för att det är enklare att hantera än att du faktiskt skapat detta för dig själv genom stress och att överanalysera.

Jag är själv inte religiös men jag tror inte att jag hade svarat annorlunda om jag varit det.

Nej det du beskriver innebär inte psykos.
Generellt betyder det du beskriver nästan alltid trött hjärna + stress + hög vaksamhet.

Att se skepnader i utkanten av synfältet är väldigt vanligt under stress eller trötthet. I periferin arbetar synsystemet med väldigt låg upplösning (enkelt förklarat ) och hjärnan fyller i luckorna. Det kan bli skuggor eller rörelser som försvinner när man tittar direkt.

Och! När vi går igenom stress eller existentiell oro blir vi hypervigilanta. Hjärnan blir mer “påslagen”, börjar skanna omgivningen efter hot och betydelser. Det gör att sånt man tidigare inte alls la märke till – exempelvis fåglar, siffror, detaljer – plötsligt känns laddade.

Kanske ligger du även lite högre än genomsnittet inom personlighetsfaktorn neuroticism? För isf. har du ett i grunden mer reaktivt nervsystem - som uppmärksammar, scannar, märker, tolkar mer än andra gör.

Tillägg: du gör bäst i att prioritera de saker som lugnar dig och tar hand om dig och din stress.

Jag brukar i perioder också lägga märka till många märkliga sammanträffanden. Jag finner att jag får ut mest av att inte tänka så mycket på varför det är så och tänka logiskt om det utan ser på det som en del av livet och något som gör tillvaron mer spännande och fascinerande.

Det betyder sannolikt att det är viktigt. TS undran finns som en liten del av psykologin - https://sv.wikipedia.org/wiki/Synkronicitet

Omen/tecken/varsel där fåglar förekommer förebådar död…eller liv(födsel), det kan vara svårt att tolka när man får tecknet vad det ska tala om, men att det är tecken är tydligt för det handlar inte om random flygande fåglar utan är ett direkt involverade .

Ang stress och utmattning, så kan det vara fördel för att sinnet ska bli öppet för det större, på så vis att tanke och föreställnings barriärer är försvagade och sinnet kan se bortom det vardagliga

Tror inte du är skitzo (stavning fel jag vet). Ibland händer det oförklarliga saker. Jag är oxå observant å har stark intuition/magkänsla.

Jepp, har själv upplevt 'synkronicitet' under en period kantad av hård prövning. Mot slutet dök numret 333 upp i alla möjliga sammanhang, fick reda på att jag har en autoimmun sjukdom, att jag skulle söka vård och vilka symptom jag skulle uppge visste även läkarens namn jag skulle bli tilldelad. Ringde VC men de ville inte boka in mig tills jag nämnde de symptom jag skulle uppge. Läkarens efternamn var "Freidrich" men jag hade fått information om att han hette "Fridreich." Visade sig att jag har svår typ 2 diabetes. Ja det är något skumt med verkligheten. 😃

Halsbandet fick jag av min pappa för kanske 17 år sedan. Ägandeskapet och förlusten vid eventet var poängen snarare än tidslängden.

Han hade dvs ickelivshotande problem och dog rätt normalt. Hans var relativt ung men också i den åldern där risken finns. Det jag reagerade på var snarare förutspåendet, antalet månader, och dödsdagen. Samt hur han dog på och i vilket sammanhang, men de detaljerna håller jag helst för mig själv.

Snarare än superkrafter tänkte jag mer i banorna av någon slags parallell, att man närmas av aspekter som liknar en. Lite Jungisk collective unconscious över det hela.

Jag är ju själv skeptisk och medveten om att osannolika saker kan ske slumpmässigt. Som sagt har jag aldrig sett eller hört om varken korpar eller ormvråkar. Tänkte mig att korparna kanske släppts ut av hedningar för att starta en religiösrörelse, men det känns lite billigt.

Det fungerar bara funderingar. Tal fungerar också. Tankar är inget som vill komma nära till huvud. Går supa.

Bra sagt!