EUs ordförande: Europe can no longer be a custodian for the old-world order

Det har blivit en kontrovers kring EU-kommisionens ordförande Ursula von der Leyens tal i måndags:

https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/da/speech_26_576


https://www.dn.se/varlden/kritikstorm-mot-von-der-leyen-efter-utspel-om-varldsordningen-djupt-oroande/


Jag tolkar dock inte von der Leyen så utan bara att Europa kan inte vara en försvarare av den gamla unipolära världsordningen där USA är ensam stormakt utan måste ta hänsyn till att världen är multipolär. Hon säger ju att vi fortfarande ska stå upp för en regelbaserad världsordning men som behöver reformeras så inte stormakter kan göra som de vill genom sin vetorätt. Hon säger:


Jag själv välkomnar denna debatt. Jag anser också att FN behöver reformeras och stärkas och tror det är mycket viktigt att Europa får en oberoende försvars- och säkerhetspolitik gentemot både USA och Ryssland. Europa har större folkmängd än USA och Ryssland tillsammans.

Se även denna tråd:

(FB) Tal i EU: Dags för Europa att bli en alliansfri stormakt med ett eget försvar

Hur tolkar ni Ursula von der Leyens tal?

I sitt tal accepterar hon fakta och att vi i handling måste gå vidare, att nostalgi inte är en strategi och att vi trots allt gillar den regelbaserade ordningen man att den just nu inte duger så mycket annat till än att just "gilla".

Jag gillar FN's roll som diskussionsforum, där alla länder är med och tillåts komma till tal. FN har också kunnat skapa globala institutioner (tyvärr svindyra och ineffektiva) som WHO t ex. Men när det gäller makt har FN alltid varit helt meningslöst, det är alltid någon i säkerhetsrådet som har ett special intresse och som lägger VETO.

I de fall som väst bryr sig om (who cares about Tibet, really?) så tar det ett litet tag, sedan kommer USA in och fixar. Övriga väst gnyr lite över att det inte var FN, sedan är allt glömt och vi kan gå vidare.

Hon säger bara vad som redan råder men det är väldigt provokativt, förstås.

..det är märkligt att politiker och brysselbroilers är de i världen som har minst koll på hur saker och ting här i världen fungerar..

Under alldeles för lång tid har Europa betraktat USA som en altruistisk världspolis; en beskyddare som agerar utifrån högre principer snarare än egna intressen. Denna naivitet har fått oss att blunda för det faktum att USA själva vid upprepade tillfällen brutit mot folkrätten när det passat dem. Samtidigt kan man förstås fråga sig vad folkrätten egentligen är värd i frånvaro av både en fungerande internationell domstol med reell makt och en global polisstyrka som kan upprätthålla den.

Det är just därför som små och medelstora stater måste gå samman. I en värld där stormakterna agerar allt mer hänsynslöst efter eget geopolitiskt intresse, är alternativet att bli vasaller under antingen USA, Ryssland eller Kina. Min förhoppning är att Europa äntligen ska vakna upp och ta sitt öde i egna händer.

Jag vill se ett säkerhetspolitiskt enat Europa som är alliansfritt från de gamla stormaktsblocken. En gemensam europeisk säkerhetspolitik som uteslutande fokuserar på att bevara vår egen fred, vår egen frihet och vår egen kontinents stabilitet.

Vi ska inte söka konfrontation och leka korsfarare där vi påtvingar andra länder våra värderingar. Den missionerande utrikespolitikens tid måste vara förbi.

Säkerhetspolitik handlar i grunden om två ben: diplomatiska förbindelser och militär avskräckningsförmåga. Goda diplomatiska relationer är den främsta vägen till varaktig fred. Vapenskrammel utan diplomati är inte säkerhetspolitik utan militär eskalering. Men diplomati utan muskler är naivt. Därför måste Europa ha ett gemensamt, starkt och trovärdigt militärt försvar. Detta försvar får dock aldrig användas som ett offensivt hot, utan endast som en tydlig signal till potentiella angripare: en invasion av Europa skulle kosta mer än den smakar.

USA är inte perfekt men när vi tittar i retrospekt så har det ofta blivit ganska bra, några exempel:

-Sydkoreanerna är nöjda över Koreakriget
-Kuwait är inte längre invaderat
-I Bosnien och Kosovo är man väldigt glada över hjälpen från NATO.
-I Europa hatar vi Pinochet och älskar kommunisten Alliende - men vad hade blivit av Chile som kommunistdiktatur. Många i Chile älskar Pinochet.

Dessutom hade Vietnam varit lyckligare om nordvietnameserna inte vunnit. I Afghanistan lev det uppenbart att afghanerna själva inte vill kämpa för sin frihet och 3 dagar efter USA lämnas så blev de åter ofria.

Det fetade är dock exakt vad den psykotiske dvärgen i kreml ägnar sig åt i Ukraina, med hundratusentals mördade människor (och hundratusentals dödade ryssar) som följd, eller hur?

The Iaternational Rules-Based Order är en skvader, och oundvikligen bunden til tanken på att det är USA som är boss, med UK och EU som underbossar. (Nej, IRBO är inte det samma som den internationella rätts- och fördragsordning vilken byggdes upp efter 1945, med FN, folkrätten och avtalen mot okntrollerad spridning av kärnvapen som hörnstenar).

Bye bye IRBO!

Saken är väl den att varken Ryssland eller USa någonsin vart våra vänner. Men vi låtsas. Sedan att vi har feminiserade män och maktgalna kvinnor som Von den Liar som styr oss i en sovietliknande odemokratisk korrupt megakoloss gör inte saken bättre. Europeiska länder är för olika för att ens fungera med ett bra styre vilket vi ej har. Vi borde ingått ett germanskt eller nordiskt/skandinaviskt samarbete och låtit sydlänningarna pyssla med sitt bäst de vill.

Jag tolkar det som en ekonomisk manöver. Kinas och USA's molnekonomier kommer lämna EU i ett dammoln man hittar på museum. Många av oligarkerna inom EU har redan lämnat Schweiz och deras förmögenheter ligger i molnbanker under Amerikansk översikt.

Dags att tänka om således.

Albert pikes tre världskrig

https://youtu.be/A7i0p6_-Fn0?is=FsV_0VACygpJzUSY

Det var längesen EU hade något att säga till om. Vi är inte längre någon "global" spelare utan får nöja oss att sitta med vid bordet och lyssna. Våra ledare har fullt upp med att twittra och mana till samtal och dialog. Ingen action här, bara snack.