Skandinavisk litteratur (Sverige borträknat), och var ska man börja?

När Hjalmar Söderberg nu reducerats till en horbock och Jan Emanuel tillåts publicera någonting annat än Instagram-inlägg, har mitt intresse för våra grannländers litteratur vidgats. Jag har till följd av detta också insett att det är något av en blind fläck för mig.

Frågeställningen är därför tämligen enkel och kanske ekande av min föregående tråd: vilka är storspelarna i norsk och dansk litteratur? och var ska man börja?

Upplever att de båda länderna i viss mån har reducerats till sina storsäljare: Knausgård, Hamsun och Ibsen respektive H.C Andersen och Ditlevsen, och vad jag efterfrågar är de snäva: modernisterna; postmodernisterna; sånt som danskar och norskar läser, men som kanske inte är lika välkänt i Sverige. Är Sandemose någonting att ha? Bjørneboe? Martin A. Hansen?

Söderberg var ingen horbock men jag förstår att du refererar till tråden som nyligen skapades i forumet. Han var tvärtom en mästare som åldrats mycket väl som någon annan påpekade i samma tråd.

Islänningen Haldor Laxness som tilldelades nobelpriset 1955 och Tarjei Vesaas skulle jag annars vilja nämna. Jag har tyvärr inte läst dem men Thomas Bannerhed rekommenderade den senare i ett mycket hörvärt avsnitt av Kulturlivet, de båda ligger på min att läsa-lista:

https://www.sverigesradio.se/avsnitt/tomas-bannerhed-tarjei-vesaas-blev-nyckeln-till-mitt-skrivande

Hamsun var i vissa delar en modernist; Svält ett nervdrypande mästerverk därpå.

Erlend Loe var väl lite kul? Men om du inte läst sveriges främste, Hans Gunnarsson, så börja där

Sigrid Undset och Jakob Ejersbo är två nordiska författare, en äldre och en nutida, som du kan läsa.

https://en.wikipedia.org/wiki/Sigrid_Undset

https://en.wikipedia.org/wiki/Jakob_Ejersbo

Här kommer tips på två danska författare som är väldigt läsvärda.

Tom Kristensen, modernist som skrivit bland annat den fantastiska romanen Hærværk.

Johannes V Jensen, en av de riktigt stora danskarna som också fått Nobelpris. Har skrivit många bra böcker, Kongens fald är nog den jag skulle börja med.

Svält av Knut Hamsun är ett måste i sammanhanget. Tämligen kort också. Dock ingen feel good-litteratur

Red: Ah! Nu ser jag att du nämnde Hamsun i trådstarten. Sorry!

Jag är tyvärr inte så bra på vad danskar och norrmän läser av den egna litteraturen som vi svenskar inte läser. Så på den fronten har jag inga tips. I övrigt:

Båthuset av Jon Fosse läste jag långt innan han fick nobelpriset. Den berörde mig väldigt mycket. Roy Jacobsens Barröya-trilogi minns jag också som väldigt läsvärd. Melankoliskt och reflekterande.

En samtida med Söderberg i Danmark var Gustav Wied. Med sin "illusionslösa iakttagelse och farliga kvickhet" är han någon sorts mellanting mellan Hjalmar Söderberg och Fritiof Nilsson Piraten. Hans två mest kända är "Knagsted" och "Livets ondska".

Vet inte om han kan räknas till storspelare dock. Inte som Hamsun.

Självklart Jon Fosse

AI- oversigt


De viktigaste skandinaviska författarna (exklusive svenska) under de senaste 200 åren är främst norska och danska giganter som har format världslitteraturen och modernismen. Norrmannen Henrik Ibsen och Søren Kierkegaard (DK) står som grundläggande hörnstenar från 1800-talet, medan Karen Blixen (DK), Knut Hamsun (NO) och senare namn som Karl Ove Knausgård (NO) har haft enormt internationellt inflytande.


Här är de mest inflytelserika författarna sedan ca 1826:
Norge (världslitterärt genomslag):
Henrik Ibsen: Ofta kallad "den moderna dramats fader". Hans realistiska pjäser som Et dockhem och Hedda Gabler förändrade teaterns historia.

Knut Hamsun: Nobelpristagare som med Hunger revolutionerade den psykologiska romanen och modernismen.

Sigrid Undset: Nobelpristagare, känd för historiska romaner som Kristin Lavransdatter.
Karl Ove Knausgård: Har haft ett enormt inflytande på den autofiktionella vågen under 2000-talet med serien Min kamp.
Danmark (Existentiellt och berättande djup):
Søren Kierkegaard: Existentialismens fader, vars filosofiska litteratur har påverkat tänkandet över hela världen.
H.C. Andersen: Hans sagor är ett världsomspännande kulturarv.
Karen Blixen: Internationellt erkänd för sin exotiska berättarstil i Den afrikanska bondgård och Syv fantastiska sagor.
Henrik Pontoppidan: Nobelpristagare, vars samhällskritiska romaner (t.ex. Lykke-Per) står som monument över det moderna genombrottet.
J.P. Jacobsen: Pionjär inom naturalismen, som hade stor inverkan på den europeiska modernismen.


Gemensamma nämnare:
Dessa författare har valts utifrån deras förmåga att bryta med traditioner, fördjupa sig i den moderna människans psyke och deras fortsatta relevans bortom Skandinaviens gränser.

Sandemose som du nämner är en favorit till mig. Han skriver lite melankoliskt och försöker finna glädje i det mer mörka likt Dostojevskij.

Du undrar över vad andra skandinaver själva läser o gärna lite hyggligt modern litteratur? Danskarna nämner ofta Lykke Per av Pontopiddan som ett verk de verkar vara stolta över att ha fått producerat inom landet. Har inte själv läst den o ej heller något annat av nämnda författare, men den finns på läslistan!

Vad gäller finsk litteratur så har tex. Ördög här på litteraturforum skrivit en del om detta.
Sjäv har jag funnit glädje i att läsa Tito Colliander. Det finns även en titel av honom att läsa på Litteraturbanken. Såsom jag läst honom är han en lågmäld person som ser tillbaks på och funderar över sitt liv, trivsam helt enkelt.

Jag tyckte mycket om Jonas av Bjørneboe. Den har jag uppfattat som en viktig bok i Norge.

Personligen är jag nyfiken på Nexø (Pelle eroberen) fast han kanske är att betrakta som en storsäljare.

Du har avfärdat Hamsun som storsäljare. Personligen tyckte jag Sult var trälig och repetetiv. En bok som är mindre känd i sverige är Paa gjengrodde Stier, som Hamsun skrev precis efter kriget. Inte läst än... Jag har uppfattat att det rör sig om något slags förklaring till varför han stödde hitler. En viktig bok tänker jag.