Forskarnas hejvilda dateringar

Forskarna hittar en tand och säger att den är 16,500år gammal. Sen hittar de en annan tand och säger att den är 149 miljoner år gammal. För tjugo år sedan sa man att människan vandrade ut ur Afrika för 55,000 år sedan. Nu talar man om åtminstone 100,000 år. Sen hittar man en sten som är 2,3 miljarder år gammalt.

På Answers in Genesis websida kan man läsa om samma fynd som förklaras ur ett kreationistiskt perspektiv som säger att jorden är cirka 6000 år gammal.

Med andra ord färgas tolkningen av fynden på vad man väljer att tro på.

Frågan är: finns det mer fog att tro på den naturalistiska utgångspunkten jämfört med den bibliska? Answers in Genesis visar att man gott kan förklara fossilerna och jordens geologi med hjälp av Syndafloden, och de visar tydligt att evolutionen ingalunda är bevisad. Man har bara hittat skelettdelar och olika fossiler som man sedan väljer att lägga ett evolutionistiskt pussel med.

Med andra ord väljer man att tro på en utgångspunkt. Är det förklaringen till att forskarna daterar så hejvilt?

Är det samma tand?

Så länge vi utgår ifrån att fysikens lagar är giltiga (vilket de ser ut att vara, kärnkraftverken hummar ju på fint) så är det inte svårt att visa att världen är äldre än 6000 år. Kol14-datering är vid det här laget väldigt väl beprövad teknik.

Det är två olika typer av dateringer du lyfter fram. Den ena (de olika tändernas datering) är beroende på fysik och materials (atomer/kemiska ämnen/isotoper) stabilitet respektive sönderfallande över tid, den andra är en skriftlig källa.

Så fysiken behöver du inte tro på, den gäller oavsett vad du tror. Den skriftliga källans giltighet kan du välja att tro på eller förkasta då vi inte vet hur den kommit till eller vem som är upphovsman.

Forskarna daterar inte hej vilt. Med tiden görs nya fynd som förändrar det man tidigare kände till. Det kan också handla om att tekniken förbättras.

Det fins väl några sätt att bestämma ålder på gamla reliker: 1. var i sedimentlagren de hittas; vissa sedimentlager är ju dessutom globala efter vulkanutbrott 2: undersöka hur radioaktiva isotoper sönderfaller, kändaste metoden kol-14 men det fins även andra.

Vetenskapen runt detta är hyfsat precis, men det finns ju mängder med felkällor. Om en coyote slickat på den gamla skelettdelen så blir ju kol-14 fel, t ex.

Om man betraktar skapelseberättelsen mer pedagogiskt än bokstavligt så är de renliga. Endast stollar tror ju på allvar att jorden är 6000 år gammal.

Jag har frikyrklig uppväxt och ett starkt vetenskapligt intresse sedan jag var barn, och det har varit jobbigt att uppfattningarna var så svåra att förena. Bokstavstroende och dömande kreationister tog nära nog död på min tro. Det var en otrolig befrielse att som vuxen inse att det går att förena tro och vetande genom att börja hoppas att teistisk evolution ska vara sann istället för bokstavlig kreationism. Jag anser att evolutionen och universums höga ålder är bevisad, men tror att det kan vara fullt ut förenligt med en symbolisk tolkning av skapelseberättelsen. Jag tror att Gud skulle kunna finnas och kan ha skapat naturlagarna i syfte att de skulle leda till universums och livets uppkomst och utveckling fram till en intelligent livsform som är lik Gud. Ingen forskare kan säga varifrån naturlagarna kommer, utan det är en fråga utanför vetenskapens räckvidd, som bara filosofi eller tro kan ge svar på.

Skapelseberättelsen, Noaks ark, osv är starkt mytologiska, Bibeln är ingen naturvetenskaplig faktabok men har helt andra syften. Den kan vara värd att läsa om den tolkas symboliskt, för den innehåller sanningar om livsfrågor, som livets mål och mening. Skapelsen skulle kunna symbolisera att i något skede i vår utvecklingshistoria utvecklade vi en religiositet, gudsmedvetenhet och själsliga förmågor - vi började plötsligt begrava våra döda, göra musikinstrument och konstverk, och vårt språksinne utvecklades enormt. Syndafallet genom kunskapens träd kan symbolisera att vi fick förståelse för konsekvensen av våra handlingar, och utvecklade normer och ett rättsmedvetande, och fick därmed en skuld.

Jag har en egen liknelse för teistisk evolution. Gud kan liknas vid en programmerare som skapade en datorsimulering av universum och programmerade in dess naturlagar, tryckte på start och plötsligt skedde big-bang och materiens märkliga uppkomst ur inget. Och ett optimerat universum började utvecklas automatiskt enligt planen genom en ingenjörsmässigt brilliant approach. Detta låter som deism, men denna Gud behöver inte ha övergett sin skapelse efter att hen tryckte på start, utan kan (i min liknelse) ha pausat datorsimuleringen emellanåt och gjort ingrepp i historien, t.ex. genom att ge olika personer inspiration och profetiska tilltal, och sedan återstartat simuleringen. En intelligent observatör inne i simuleringen skulle uppfatta sådana ingrepp som ett brott mot naturlagarna, dvs. som en övernaturlig händelse som inte kan förklaras och bevisas vetenskapligt genom upprepningsbara experiment. Gud låter sig inte bevisas.

Under ett sådant ingrepp kanske en del av eller en klon av programmeraren själv gick in i datorsimuleringen och levde en tid här som en människa, och spred ett pacifistiskt icke-rasistiskt budskap om att börja bygga ett himmelrike/en idealvärld på jorden, för att ändra vår bekymmersamma historia. Detta blir möjligt genom att människor låter sig steg för steg förändras inifrån och hämta styrka i tron, och förlåter både andra och sig själva för den skuld våra normer har lett till - vårt dåliga samvete som kan bli oss övermäktigt.

Människan kan ändå ha en själ med evighetsnatur, men den är inte övernaturlig utan förenlig med vetenskap. SJälen är hjärnans mjukvara, som mycket väl skulle kunna kopieras vid vårt dödsögonblick likt en datafil till en ny datorsimulering, dvs till en ny jord och en ny kropp, i en värld med andra naturlagar, utan termodynamikens andra lag, dvs där sjukdomar och död inte råder.


Nån kanske kan vidareutveckla teologin i teistisk evolution bättre?

Detta har ingenting med vetenskap att göra. Tror man att jorden är 6.000 år gammal så handlar det om grundlös tro för trons skull och inget annat.

Skillnaden mellan verkligheten och trosvärlden är att verkligheten är orubblig, det hjälper inte vad du än tror på så förblir verkligheten alltid som den är. Du kan tro på precis vad du vill, men gentemot verkligheten rubbar du ingenting.

Vetenskapen försöker förhålla sig till verkligheten och förstå den. Således, om man justerar någonting inom vetenskapen så är det bara för att man nu tror man kommit närmare verkligheten. Det är inte verkligheten som har förändrats.

Men inom religion så fungerar det inte så. Man kan säga att där är det ett försök att beskriva verkligheten såsom människor såg det vid en viss tidpunkt och sedan klamrar man sig i all evighet fast vid den beskrivningen oavsett vad för bevis som kommer in om att verkligheten inte var korrekt beskriven.

Man ska väl kanske, som ovan nämnt, skilja på datering och slutsats. Att "forskare" i Uppsala hittar "muslimskt armband" där man drar slutsats att vikingarna var muslimer, är förstås lite festligt, men det blir än festligare när armbandet är daterat 1,5 århundrade innan Muhammed föddes.

Sen handlar många gånger dateringar och slutsatser om nya idéer. Man hävdar nu, kanske med rätta, att fynd i Swaben-grotta är ett slags skriftspråk, vilket gör att idén om att skrift uppstår utanför Europa utgår.

Man måste väl också tänka på att vi lägger pussel med mänsklighetens historia baserat på relativt få pusselbitar, därmed blir ju ett fynd som emotsäger tidigare fynd sensationella.

Kreationister tar jag inte på allvar, och de verkar ofta inte heller förstå hur vetenskaplig forskning fungerar.

Naturligtvis kan forskare vara oense under lång tid om dateringar eller om hur man ska tolka ett visst fynd (fossila ben, en boplats, spår av en naturkatastrof eller whatever), det betyder inte att de dateringar och argument som förs fram skulle vara slumpmässiga.

Vem har sagt att de var muslimer? Det enda jag har hört är att man har upptäckt att det tydligen förekom handel med araber, som troligen var muslimer.