När växte nynazismen fram i Sverige?

Jag läser och hör att det skulle varit 90-talet på flera ställen.

Var kommer den bilden ifrån?

Nynazismen växte fram i folkhemmet, och jag tvivlar på att den är starkare nu än på den tiden.

Nassarna tågade varje år och la ner en krans vid Tegnérstatyn i Lund. I Stockholm marscherade de till Kungsträdgården och Karl XII:s staty där.

Det var under i princip hela 80-talet.

I Växjö drog en gumma handväskan i huvudet på en under en marsch. Hon blev staty.

Det var 1985 och Olof Palme var fortfarande statsminister. Folkhemmet gällde.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kvinnan_med_handv%C3%A4skan

Vad är er bild över framväxten av nynazism, dess styrka och dess aktivitet?

Nordiska rikspartiet skulle man kunna beskriva som en brygga under en extremt lågintensiv period för högerextrem aktivitet i Sverige. Sånt var ju extremt frånvarande mellan typ 1950-1980.

Det är ett sagodjur som aldrig funnits annat än i vänsterns skräckpropaganda.

Nordiska Rix var några dårar under gammelmormor Vera som av vänstern blåstes upp till farligt hot och kändisskap.

Vänstern behöver alltid idioter att skrämma svenskarna med.

De röda har som sagotanter lyckats långt över förväntan. Numer ser ALLA svenskar "fascister, nassar och rassar" överallt.

Så 80-talet då?

Det är min bild också, men jag minns inte 70-talet så väl.

Jag tror inte att alla svenskar ser nassar överallt, men vänstern och viss media försöker ju få det dit.

Och numera försöker de få det till att det startade på 90-talet. Kanske för att vi då fick Bildt och nyliberalism? I Palmes socialistiska paradis fanns inga nassar...

Min bild är att nynazismen idag är ungefär samma som då, den växer inte.

Vad som växt fram är ju en extrem islamism, den har gått från noll till att vara den starkaste högerextrema kraften.

Nazismen i Sverige har funnits sedan den skapades i Tyskland.
Fanns en hel del som anammade den nya synen på samhälle, kultur och ordning.
Så sedan 1920-30 typ.

Man får väl gå tillbaka 40-talet. Det var ju två bondepartister då som drog igång Sveriges första och enda nazistparti. Alltså helt riktiga nazister som Hitler sa ok till. Det blev ju dock ingen framgångssaga. De var aktiva i några år bara. Fick inte alls många sympatisörer.

Efter det i spillorna av det dök nynazism upp. Ett lite svensk mellanmjök version av nazism. Som tog fart fick lite röster från slutet av 70-talet. Skinheads alltså. Inte på riktigt nassar utan mer bara gillade musiken och kläderna som utvecklades för dom. SD kom ju fram där också.

Sedan blev det en split igen i slutet av 80-talet. SD var för mesiga tyckte man. Inte riktiga nassar. Så det blev ju sedan NMR Nordfront idag som ju ser sig som ärliga på riktigt nassar. Dock kommer de ju säga att allt detta med etniskt massmord hände ju aldrig. Hitler dödade inga judar. Allt det är bara båg.

Man får väl se det som att detta är vad Lindholmarna och sedemera NRP byggde på, Assar Oredsson & co.

Eftersom de tidigare var så etablerade så blev "nynazismen" snarare VAM än ett NRP på dekis. Och VAM växte ut ur skinheadkulturen, inte partipolitik.

Man får inte glömma NSF i Karlskrona som väl får anses var de som förde mest oväsen, medan Lunds gäng får mer ses som ett SA med drömmar om att bli ett SS.

Svårt och se skillnaden på nazister från vänstern och högern nuförtiden.
Dom tycker likadant. Judar ska hatas och Islam ska hyllas. Vänsterns judehat har dessutom gått till det extrema med att tycka det är okej att barn och vuxna i alla åldrar ska våldtas, torteras, mördas. Mycket möjlighet att högern nazister tycker likadant men det har vi inga bevis på men det har vi hos vänstern.

Vänstern är inte bara öppna judehatare dom hyllar terrorister som dödar sin egen befolkning och bryr sig inte ett skit om Iranier som blir slaktade.

Nu är frågan, hur långt vi kan spåra judehatet från vänstern? Det har ju alltid mörkats i Sverige. 2009 blev det upplopp under Stefan löven sosse marsch, pga judisk tennisspelare skulle en match. Många från den gruppen gjorde attacker mot polisen och förstörde polisbilar.

Nazistledaren Greta, har ju alltid varit tyst om när alla andra folkslag än Hamas blir attackerad, nu nyligen demonstrerade hon tillsammans för den Iranska regimen som dödat 40.000 iranier.

Nazismen fick så klart ett uppsving på 90-talet när vi började bussa in stora mängder från Kosovo och folk upptäckte tvärt emot vad de lärt sig så är inte alla lika.

Jo sant det är ju en massa splittringar numera också. Att olika fraktioner ser säg som de mest troget nasse...

Möjligen ingen dålig sak. Att de käbblar så mycket internt att de ju aldrig kommer bli något att räkna med.

Nynazismen, alltså i ordets rätta bemärkelse en ny nazism växte fram först med start mot slutet av 60-talet och troligen också med den första generationen som inte själva upplevt andra världskrigets fasor.

Jag trycker här på hur sådana politiska rörelser kan få nytt liv genom att erfarenheterna av föregående generation inte längre accepteras. Man kan se det som en tidig version av konspirationsteorier eller UFO-fenomenet. Vissa idéer får fotfäste, som t.ex att förintelseläger var en lögn.

Sedan även som en reaktion faktiskt, för när nya generationer växer upp så ville de äldre generationerna att inte de unga skulle glömma. Man lärde ut väldigt mycket om andra världskriget och om nazismen. Så till den grad att de unga måste ju ta ställning till vad som berättas. De allra flesta väljer då att ta avstånd från det och hoppas detta aldrig händer igen, att nazismen förblir historia, men ett fåtal väljer tvärtom att faktiskt återuppväcka detta i form av nynazism.

Sedan hakar väl ett antal gamla nazister på. Vi har en gammal kärring som är nazist och som varit ganska aktiv genom alla åren. Om hon lever än är hon väl närmare 100 år.

Själv betraktar jag nynazismen ungefär på samma sätt som jag betraktar extrema religiösa sekter eller de grupper som hän-ger sig till konspirationsteorier på fullt allvar. Jag tycker det bakom det hela finns liknande mekanismer, vilket ju gör att det är lättare förstå att extremhögern och extremvänstern är ganska lika barn, även om de inte alls har samma åsikter.

Det som jag upplever och upplevt genom alla åren är att media hela tiden tjänar pengar på detta, det är en så fruktansvärd mycket uppmärksamhet på extremisterna. Det går även inte en enda dag utan att man ser en rubrik eller artikel som ska handla om andra världskriget. (jämför uppmärksamheten första världskriget fått).

Likaså denna fokus på andra världskriget och förintelsekriget / förintelselägren som fås ännu idag medan andra krig och folkmord som hänt därefter inte ens nämns med ett ord de allra flesta dagarna på åren.

Just den här uppmärksamheten som hela tiden ges, den göder extremisterna. Så om tanken är att man ska lära sig om andra världskriget/nazismen genom att matas varje dag med artiklar om andra världskriget och att detta inte får hända igen, så blir det lite att man skjuter sig själv i foten. Syftet att det aldrig ska hända igen uppnås inte genom att korvstoppa oss med information om andra världskriget, det blir till slut bara tvärtom, vi får ju dagligen tanken att man faktiskt kan lösa problem med att begå folkmord. Bli av med oönskade människor genom att mörda dem allihopa.

Det har även blivit kontraproduktivt på ett otäckt sätt när man sedan anklagar folk för att vara nazister om de säger vissa saker, men accepterar samma saker sägs av andra grupper (typ muslimer), då blir det syntax error och alltfler blir extremister för att ta avstånd från syntax error.