Paniksyndrom har förstört mitt liv, vid behov medicin rekommendationer uppskattas.

Tja, detta är mitt första inlägg på flashback men har läst genom flertalet trådar om just detta ämne, däremot är de flesta otroligt gamla. Jag är en grabb på 21 bast och haft paniksyndrom sedan jag var typ 16? Jag har gått KBT 2 gånger redan, med minimal förbättring men det klart funkar, så jag kommer att fortsätta på egenhand. Jag går nu på 100mg setralin dagligen vilket har gjort min baseline för ångest och stress mycket bättre, så den gör självklart sitt jobb, så tror jag inte vill höja dosen mer än såhär då jag inte förväntar mig att den ska göra mer än vad den gör. Jag har isolerat mig i en längre tid nu, festar inte, träffar inte vänner, och jag studerar inte längre på kampus utan istället på distans då jag inte klarar av det. Det är ett jävla handikapp har fått nog av skiten, så tappar mina bästa år tack vare denna skiten.

Jag kommer att försöka vända mig mer till psykofarmaka som ett form av stödhjul när jag ska försöka exponera mig ytterliggare. Jag tänkte möjligtvis någon form av benzo vid största möjliga behov, dvs inte en 9/10 panikattack men en 10/10 en som man verkligen liksom blir helt förstörd av, ni som har panikångest förstår nog vad jag menar. Vill inte liksom bli för beroende av "stödet" från vid behov medicin, men snarare använda det för att känna mig lite trygg i det för att börja komma ut i samhället igen. För att sedan bli van med att inte ha det dära "ifall att" backupen i jackfickan eller så. Vet att benzo är ett farligt träsk, men jag är verkligen i behov av något vid behov. Har redan testat antihistaminer oså, de gör jackshit helt värdelöst på mig tyvärr.
Har läst flertalet böcker och 1177 formen av KBT som också ger en enhel del information så skulle vilja påstå att jag iaf kan en del om det, och vet att det hela egentligen ligger på MIG att bli bättre.

Det jag egentligen undrar är om ni har någon rekommendation av vid behov medicin? Är redan i kontakt med VC så ska försöka få ut nåt den vägen istället för att egen medicinera då det är otroligt riskabelt. Känns som att de enda alternativt jag har nu är typ benzo/lyrica, men verkar redan vara typ helt omöjligt att få ut, men då de skrivs ut just för ångest o skit så känns jag som någon som borde få det. Har ni några andra rekommendationer så nämn gärna de, ska prata med min läkare på telefon i veckan så kommer då nämna det ni rekommendera om det känns rimligt, är trött på att detta ska förstöra hela mitt liv. Går helldre på lite hård pharmika än att vara en jävla no lifer som bara sitter hemma, har fått nog.

Funkar den mot panikångest? Får du panikattacker?

Hur länge har du ätit den? Låt den göra sitt jobb. Tar 100 dagar innan ger full effekt.

Yes käkat setralin i typ 1-2 år nu den har definitivt dämpat panikattacker i form av jag brukade ha flerastycken hemma, nu är det mer när jag ska utåt

Det bästa är väl egentligen inte medicin. Terapi är ju mer grejen. Läkemedel kommer ju bara vara en snabb fix. För medicin kommer ju vissa risker. Det man hört funkar bra är ju läkemedel mot hjärtsjukdom. Men det är ju mer det hör av vad det låter. Det är medicin för hjärtproblem inte medicin som en fysisk stark 21-åring ska ta...

Jo, så är det. Glömde nämna att jag testat betablockare vilket kan vara det du menar, vilket funkar sisådär.

Jo det är nog det vanliga. Betablockare att ta precis när man nu känner ett anfall på G. Det är ju just för att dämpa hjärtfrekvensen, utvecklat just för hjärtsjukdom. Men används inom psykologin mot just panikångest.

Men fint att du är medveten om det! Att knapra piller speciellt sådana skapade för något helt annat är ju ingen lösning. Vad man kan säga är väl mer att åldern kommer ordna det mera. Vid 21 kommer det vara ett extremt stort problem. Men om 10 år kanske inte så mycket.

Var det nåt särskilt i ditt liv som utlöste paniksyndrom vid 16 års ålder, eller dök det bara upp ifrån ingenstans?

Jo kan tänka mig, hoppas att min exponering och kanske någon form av kort pharmika kan lösa denna skiten

Helt random, alltid varit lite blyg och introvert men inte liksom så grovt tillbakadragen, kan snacka med vem som, inte nu iofs tackvare paniksyndromet men innan dess hade jag inte speciellt sociala "svårigheter" eller vad man ska säga. Satt på bussen en morgon påväg till gymnasiet med polaren oså ba small det, haha.

Jo känner ju att du gör helt rätt. Exponera dig. Gör saker som kan tänkas vara "farliga". Det är ju det jag tror härdar dig. Detta med ålder alltså. Sedan ja ha med detta som backup. Att du har ett piller att ta om det nu blir för mycket.

Tack för de visa och motiverande orden, blir lite peppad! Tror du läkaren är villig att skriva ut mig nåt sånt kortsiktigt?

Ser varför inte. De kommer väl dock uppmuntra dig till att försöka med terapi. Se detta med meds som en nödlösning bara. Med terapi kommer det ju bli mer som att du känner en attack på G att du gör vissa övningar, lugnar ner dig själv.

Så det känns ju som det primära. Att sök och begär sådan hjälp. Den finns ju där ute. Säger de nej, skrik bara högre.