Mäns syn på och erfarenheter av att få komplimanger

Jag hänger ibland på reddit och har mer än en gång sett trådar där det framkommer att män sällan eller aldrig får komplimanger. Men då handlar det oftast om amerikaner och det säger ju inte nödvändigtvis något om läget i Sverige.

Men min upplevelse är att det även här är så att kvinnor får mer komplimanger både av män och av andra kvinnor, än vad män får. Då menar jag inte bara gällande utseende, utan även saker som att man är viktig, gjort något bra etc. Bland mina kvinnliga kollegor och kvinnliga vänner upplever jag att det inte behöver vara någon stor grej men att det generellt uppskattas. Mellan mina manliga kollegor eller manliga vänner är det sällan jag hör liknande, och när det görs läggs det upp som ett skämt (jag räknar inte kommentarer som "snygg bil" eller liknande, eftersom det blir om något man äger snarare än något man är/gör, vilket för mig inte är samma sak).

Håller du som man/kille med, och tycker du i så fall att det är ett problem? Skulle du vilja få fler komplimanger? Vilka typer av komplimanger, av vem och i vilka situationer i så fall?

Skulle du uppskatta en komplimang av en främmande kvinna på stan, även om det inte är någon du är intresserad av och det är tydligt att hon inte raggar, utan bara vill ge komplimangen och sedan gå vidare? Är det skillnad på om komplimangen är om ditt utseende eller om något du är/gör?

Jag ger aldrig komplimanger som inte är sanna. Så om du inte är en viktig man, så kommer du inte få höra att du är en viktig man.

Dom viktigaste männen här i världen får säkerligen massor av komplimanger för detta, från både kvinnor och män.

Att du känner en viss torka av komplimanger borde ge dig eld i baken att försöka bli nåt större än du är idag. (No hard feelings).

Det enda jag kan hålla med dig om är att folk generellt sett ger för lite komplimanger till varandra, eller rättare sagt undanhåller komplimanger som borde ges. Men detta är inget för just män eller kvinnor utan det gäller alla lika mycket.

Jag som får/fått massvis av komplimanger bryr mig inte om sådant. Känns som jag har ett inbyggt skal för att skärma bort sådant.

Har börjat snåla med komplimangerna på senare år.
Folk tar dom inte på allvar eller så läser dom in i det för hårt och tror att man just raggar.
Hade en relation med någon som krävde komplimanger flera gånger dagligen och presenter då den påstod att det var dens kärleksspråk.
Nej, personen bara utnyttjade mig.

Själv får jag inte så mycket komplimanger. Ger betydligt mer än jag får iaf.
Blir förvånad när någon ger mig en komplimang men såklart också glad.
Men sen är jag inte en person som behöver komplimanger för att “gå runt”. Aldrig varit och heller aldrig upplevt.

Komplimanger är som bäst när det sker spontant och är specificerat.

Gäller det även när du får en genuin komplimang av någon du bryr dig om, tex partner eller familj? Vilken vinst ser du i att kunna skärma bort det?

Intressant topic!

Det kan verkligen vara en väldigt stor skillnad på amerikansk kultur vs svensk kultur då även jag hänger en hel del på generellt amerikanska forum då å då.

Men, jo, jag upplever att kvinnor generellt får fler komplimanger än män (både från andra kvinnor och från män - för att inte tala om det eviga simperiet för kvinnor). Komplimanger från kvinna till kvinna kan ha många olika betydelser - ibland är det faktiskt rena falska komplimanger som ges i syfte att tex gaslighta någon (Nettan säger: "jag ser alltid så bitter ut?" aka resting bitch face - Bettan säger: "Det tycker jag verkligen INTE" - uppenbarligen ljuger Bettan i något syfte).

Högst osäker på om jag själv skulle må bättre av fler komplimanger från rel främmande personer. Jag kan dock uppskatta om någon noterat en detalj ang mig som jag inte hade förväntat mig att dom skulle registrera (detta kan då vara precis vad som helst eg).

Varför då? Skärmar du av och tackar nej om någon ger dig en bunt med sedlar också?

Min amygdala varnar mig vid komplimanger, istället för stress som jag upplevde förr vid komplimanger så har jag byggt ett "jag bryr mig inte" skydd.

Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde ta emot komplimanger. Vinsten är att jag inte behöver bygga ett band med personen eller ge något tillbaka.

Om jag gjort ett välförtjänt jobb tar jag emot det. Annars inte. Jag kan inte ta emot gåvor/komplimanger. Hela mitt system i kroppen skriker error. Jag har börjat förstå varför senaste åren. Det har med min barndom att göra.

Att ta emot en gåva/komplimang ser jag som sårbarhet.

Har alltid haft väldigt svårt att ta komplimanger. Inte så att jag tycker illa om dom, men det känns sällan som att de träffar. Även om jag blivit bättre på att ta till mig sånt med åren, iallafall från folk som står mig nära. Vad andra tycker är dock fortfarande rätt oväsentligt oavsett om det är bra eller dåligt.

Att få höra att jag inspirerat nån till något är dock en form av komplimang jag uppskattar.

Som kvinna kan jag bli galen på att jag i vissa sällskap inte får säga något det minsta negativt om mig själv utan att bli överöst i lugnande kommentarer om att det inte alls är så, även när det är något som objektivt stämmer. För mig känns det bara meningslöst. Så när jag skrev tråden tänkte jag inte på den sortens "komplimanger", utan på äkta komplimanger som ges självmant.

Jag tycker att en vuxen man som vill ha komplimanger borde gå till en psykolog.