Linxon Sweden AB är den svenska delen av det internationella bolaget Linxon, med rötter i två mycket välkända aktörer: ABB (numera del av Hitachi Energy) och Atkins Réalis, tidigare SNC Lavalin från Kanada. Deras största kund är dessutom statliga Svenska Kraftnät. Det handlar alltså om ett bolag med starka ägare, hög teknisk kompetens och en central roll i utbyggnaden av Sveriges elinfrastruktur.
Just därför väcker det frågor när bilden från marknaden inte riktigt stämmer överens med den man förväntar sig av ett företag i den här storleksklassen.
Enligt uppgifter från personer i branschen uppstår det ofta konflikter mellan bolaget och underentreprenörer. Flera aktörer vittnar om sena betalningar och svårigheter i samarbeten. Samtidigt visar offentliga uppgifter att bolaget haft ett antal ärenden hos Kronofogden. Detta är anmärkningsvärt för ett bolag som omsätter över en miljard kronor och arbetar i projekt finansierade av skattebetalare via statliga beställare.
Parallellt rapporterades det i en artikel i VLT att företaget betalar mycket höga löner för att kunna attrahera personal – till och med bland de högsta i Västerås. Det väcker en rimlig fråga: hur går detta ihop ekonomiskt? Om verksamheten samtidigt uppges ha svårt att visa stabil lönsamhet, varför verkar sena betalningar och konflikter med leverantörer återkomma?
För underentreprenörer kan sena betalningar få stora konsekvenser. Mindre bolag är ofta beroende av ett stabilt kassaflöde för att kunna betala löner, material och skatter i tid. När större aktörer drar ut på betalningar flyttas i praktiken finansieringsbördan nedåt i kedjan.
I en bransch som är avgörande för Sveriges energiförsörjning behövs seriösa och långsiktigt hållbara affärsrelationer. Därför är det rimligt att ställa frågor om hur upphandlingar följs upp, hur betalningsrutiner fungerar och hur statliga beställare säkerställer att även underleverantörer behandlas korrekt.
Sveriges energiinfrastruktur byggs inte bara av stora koncerner – den byggs också av hundratals mindre entreprenörer. För att systemet ska fungera krävs att alla parter spelar efter samma regler. Hur kan då Linxon fortsätta så här år efter år?
Just därför väcker det frågor när bilden från marknaden inte riktigt stämmer överens med den man förväntar sig av ett företag i den här storleksklassen.
Enligt uppgifter från personer i branschen uppstår det ofta konflikter mellan bolaget och underentreprenörer. Flera aktörer vittnar om sena betalningar och svårigheter i samarbeten. Samtidigt visar offentliga uppgifter att bolaget haft ett antal ärenden hos Kronofogden. Detta är anmärkningsvärt för ett bolag som omsätter över en miljard kronor och arbetar i projekt finansierade av skattebetalare via statliga beställare.
Parallellt rapporterades det i en artikel i VLT att företaget betalar mycket höga löner för att kunna attrahera personal – till och med bland de högsta i Västerås. Det väcker en rimlig fråga: hur går detta ihop ekonomiskt? Om verksamheten samtidigt uppges ha svårt att visa stabil lönsamhet, varför verkar sena betalningar och konflikter med leverantörer återkomma?
För underentreprenörer kan sena betalningar få stora konsekvenser. Mindre bolag är ofta beroende av ett stabilt kassaflöde för att kunna betala löner, material och skatter i tid. När större aktörer drar ut på betalningar flyttas i praktiken finansieringsbördan nedåt i kedjan.
I en bransch som är avgörande för Sveriges energiförsörjning behövs seriösa och långsiktigt hållbara affärsrelationer. Därför är det rimligt att ställa frågor om hur upphandlingar följs upp, hur betalningsrutiner fungerar och hur statliga beställare säkerställer att även underleverantörer behandlas korrekt.
Sveriges energiinfrastruktur byggs inte bara av stora koncerner – den byggs också av hundratals mindre entreprenörer. För att systemet ska fungera krävs att alla parter spelar efter samma regler. Hur kan då Linxon fortsätta så här år efter år?
