Andrew Tate har sin image som "Top G", vilket typ är den ultimata alfahanen som aldrig förlorar, kör snabba bilar, röker feta cigarrer, knullar brudar och lever livet på toppen. Han har inspirerat många killar. Men efter hans förlust mot Chase DeMoor i Misfits Boxing-eventet i Dubai den 20 december 2025, undrar jag om han fortfarande håller måttet som förebild för maskulinitet.
För er som missade det, Andrew Tate som är 39 år och före detta kickboxningsmästare, gick boxningsmatch mot den yngre och mer aktiva Chase DeMoor (som är regerande tungviktsmästare i Misfits). Andrew Tate hade inte fightats på allvar på över tio år, och matchen slutade med en domarseger för DeMoor efter sex ronder. Tate såg ut att vara helt slut efter första ronden med ingen energi och ingen uthållighet. Många fans säger att hans ovana att röka cigarrer konstant är problemet. Att hans cardio är urusel på grund av det.
Andrew Tate själv verkar förvirrad över varför han förlorade. I intervjuer efteråt sa han saker som "No excuses. I tried" och "I lost fair and square", men han nämnde också sin ålder och att han inte tränat som en aktiv fighter. Han försvarar sig genom att säga att han kämpade mot en "riktig champ" och inte någon lätt motståndare. Han ibland skyller på Gud, typ att förlusten var menad för att skydda hans bror Tristan Tate eller något liknande. Men han vägrar att ge upp imagen som Top G.
Bland fansen så tycker folk olika. Vissa är besvikna och kallar det en "total aura collapse", för han har ju sålt in sig själv som den ultimata vinnaren, och nu tappar han andan efter en rond på grund av cigarrer. Andra försvarar honom och säger: Han är pensionerad, röker för att det är manligt, och att kliva in i ringen vid 39 år gammal mot en yngre kille visar på mod. En del säger att det var nerver och press som gjorde att han tappade cardio, inte bara cigarrerna.
Vad tycker ni? Är Andrew Tate fortfarande en symbol för maskulinitet, eller har förlusten förstört hans cred och respekt? Visar det att äkta maskulinitet handlar om att ta risker och acceptera förluster, eller är det ett bevis på att hans livsstil inte är något att sträva efter?
För er som missade det, Andrew Tate som är 39 år och före detta kickboxningsmästare, gick boxningsmatch mot den yngre och mer aktiva Chase DeMoor (som är regerande tungviktsmästare i Misfits). Andrew Tate hade inte fightats på allvar på över tio år, och matchen slutade med en domarseger för DeMoor efter sex ronder. Tate såg ut att vara helt slut efter första ronden med ingen energi och ingen uthållighet. Många fans säger att hans ovana att röka cigarrer konstant är problemet. Att hans cardio är urusel på grund av det.
Andrew Tate själv verkar förvirrad över varför han förlorade. I intervjuer efteråt sa han saker som "No excuses. I tried" och "I lost fair and square", men han nämnde också sin ålder och att han inte tränat som en aktiv fighter. Han försvarar sig genom att säga att han kämpade mot en "riktig champ" och inte någon lätt motståndare. Han ibland skyller på Gud, typ att förlusten var menad för att skydda hans bror Tristan Tate eller något liknande. Men han vägrar att ge upp imagen som Top G.
Bland fansen så tycker folk olika. Vissa är besvikna och kallar det en "total aura collapse", för han har ju sålt in sig själv som den ultimata vinnaren, och nu tappar han andan efter en rond på grund av cigarrer. Andra försvarar honom och säger: Han är pensionerad, röker för att det är manligt, och att kliva in i ringen vid 39 år gammal mot en yngre kille visar på mod. En del säger att det var nerver och press som gjorde att han tappade cardio, inte bara cigarrerna.
Vad tycker ni? Är Andrew Tate fortfarande en symbol för maskulinitet, eller har förlusten förstört hans cred och respekt? Visar det att äkta maskulinitet handlar om att ta risker och acceptera förluster, eller är det ett bevis på att hans livsstil inte är något att sträva efter?
