Evig singel och incel

Märklig kommentar från en expedit. Hon kanske tände på att män ammar henne?

Ej heller bäbisstil är något som 100% av alla kvinnor ogillar. Skägg är måhända trendigt men alla lever inte som slavar under trender. Du behöver bara hitta de som gillar den nischen.

För många så är offerkoftan för bekväm, så man ids inte ta tag i det där svåra att jobba med sig själv.
Utan istället så hittar man bara på fler och fler ursäkter till varför man aldrig lyckas.

Det är nog tyvärr så för en del.

Jag har blivit kallade liknande saker för mitt utseende i hela mitt liv. Det är min livshistoria. Därför mitt självförtroende är så lågt det bara kan bli. Men ja det kanske finns någon tjej där ute som gillar mitt utseende? Vad vet jag.

Jag tror det beror på att mitt självförtroende är på den absoluta jävla botten. Jag kan inte tro att någon kan tycka om mig eftersom jag aldrig upplevt det.

Mitt råd är som sagt att gallra bort alla andra och söka dig till kvinnor som från början säger att de gillar män med ditt utseende. Du kan t ex leta på kontaktsajter där foto är det första man ser.

Tänk förresten på att folk ibland kan vilja provocera av olika anledningar, och om så är fallet så är det den egenskap som är mest framträdande som man utgår ifrån. Jag minns t ex en gång när jag gick i femte klass som en tjej provocerade mig (på ett lekfullt sätt). Då kallade jag henne "kortjävel" vilket tydligen gjorde henne upprörd. Men sanningen är att detta var den tjej jag attraherades mest av på hela skolan och "kortjävel" var helt enkelt det ord som flög ur mig. Sanningen är att jag attraheras rätt starkt av korta tjejer (148-156 cm ungefär) medan längre tjejer (över 175 cm ungefär) är avtändande för mig.
Kanske var det likadant du fick höra sårande ord?

Försök använda de olika tekniker som finns för att återuppbygga ditt självförtroende. Tänk på att du sitter ju liksom inte i rullstol eller har ett vanställt ansikte, du är bara kort och det är något som många tjejer fortfarande inte alls ser som negativt. Du ska inte dejta ALLA tjejer, du ska bara dejta EN tjej, och det kommer ju vara någon som tycker det är helt okej för en man att vara kort.

Se också till att din personliga stil är på topp (väl valt mode, nyklippt frisyr, ingen dålig andedräkt, inga näshår och såna saker) så att inte det blir en dealbreaker när du ska hitta någon.

Låter som att en bra början är att du börjar fokusera på dig själv, och att stärka ditt självförtroende.

Hur du väljer att jobba med dig själv är lite skitsamma, då det kan vara någon form av friluftsaktivitet t.ex vandring eller bikepacking, kanske rent av något i den sk hobby kategorin som du finner intressant.

Jag var ju incel fram till 30 ish någonting också. Jag blev desperat och började med online dateing.
Träffade en massa tjocka kvinnor från runtom i Sverige som var så ensamma och psykiska problem och var kommunister och fattiga, arbetslösa. Deras enda hobby verkade vara att åka land och rike runt och ta olika kukar i halsen. Och alla hade de minsann blivit våldtagna också. Det var värdelöst dejtingklimat. Man blev riktigt deprimerad.

Sen åkte jag till Thailand någon gång runt 2016 tror jag och betalde för en app där, som direkt träffade en tjej på. Tyvärr var jag ju inte så kräsen då, så jag spenderade ju två veckor med henne. Och sen blev det två veckor till, och sen blev det 10 år.

Jag kunde absolut ha hittat en ännu snyggare och yngre och massa sånt. Men man får se det som att det är bättre än det kunde ha varit. Jag vet inte hur jag hade mått om jag fortfarande höll på och dejtade kommunistbrudar nu, eller än värre fått barn med en sådan.

Är du fortfarande tillsammans med din thailändska eller blev det 10 år ihop? Har ni/hade ni en bra relation?

Ja, vi är ihop. Tyvärr har vi inte lyckats få några barn.
Ärligt talat, jag kan inte lämna henne. Jag är fast, på gott och ont.

Men mår du bra i relationen? Varför är du fast?
Har ni försökt få barn? IVF om inte annat?

Jo vi har kört 2 rundor IVF. Nu fyller hon dock 40 i år, så blir ingen 3:e runda på landstingets bekostnad.
Och det är egentligen mitt fel, för jag tänkte ju att IVF skulle funka direkt. Så jag sköt på det, för jag var lite orolig för hur hennes familj skulle ta det när vi rent tekniskt inte var gifta i Thailand. Men nu är vi gifta i Thailand och har gjort hela den grejen.

Efter första rundan så blev hon väldigt ledsen när det inte funkade, så då tog hon en paus, och så gick det ytterligare något år där. Och det jag menar med fast är. Om jag vill ha barn så får jag nog hitta en annan fru, men samtidigt så vill jag inte det heller.

Jag fattar. Väldigt svårt läge med barnfrågan. Du får väl fundera över vad som är viktigast för dig. Att bli pappa eller att fortsätta relationen?