Beter ni er också som jävla spån med er partner?

Jag gjorde en kaviarmacka också, och sa att den var tillägnad henne (gjorde en N på den, och hennes namn börjar inte på N), hon fattade ingenting och jag gapade rakt ut "Ja, du är en NUCKA!!". Jag höll på att garva ihjäl mig men hon tyckte bara att jag var konstig.

Min nya relation har börjat med att vi beter oss som utvecklingsstörda, främst jag...

Jag försöker få henne att gå med på att hon går ut med mig som min skötare på en ort där ingen känner igen mig och vet att jag inte är det, men hon vågar inte riktigt än... (Ja ni vet ungefär som i filmen Idioterna)

Va, menar du, vem skulle inte falla för Herr Överkokt blomkåls charmiga metoder?

Nu skall jag blotta min själ för er på forumet.

Låt mig börja med att förklara att jag är en aktad medlem av samhället med ett respektabelt ämbete. Jag arbetar dagligen med människor från alla världens kontinenter och samtalar med dessa på ett korrekt och affärsmässigt sätt såsom det förväntas av en proffessionell man i sina bästa år. Jag smyger in termer såsom "finansiell brytpunkt", "kritisk massa" och "intermittenta avvikelser" vid tillfällen då jag inte egentligen vet vad jag talar om.
Som sagt , jag är en mogen och drivande person i mina kollegors ögon.
Det är vad som händer bakom lyckta dörrar i mitt eget hem som jag vill dela med mig av.

Väl hemma brukar jag kasta av mig min myndiga fasad lika snabbt som min kostym och en annan man tittar fram.
Denna man beter sig som en retarderad 13 åring och kan göra saker rutinmässigt såsom att( nedan följer ett axplock från ett veritabelt smörgåsbord av "trams"):

A: Prata gangstablatteskånska i falsett under större delen av en kväll(Och börjar alla meningar med en "yo maddfackor yo" eller "schuuu len")oftast iförd endast ett par yfrontskalsonger och lumpenglasögon

B: Daskar till sin partner med halvslak penis varje gång han passerar henne

C: Skjuter fram underkäken till ett rejält underbett och smyger upp på sin partner och väser "I am not an animal, I am a huuuumaann beiiing!" alternativt "preciiouuuuusss" (med uppenbar Gollum association).

Nu är min partner en lika god kålsupare hon och brukar exempelvis öva miffo-karate i hallen under höga "KIAI!" uttrop. Så detta är alltså en delad börda vi båda bär.

Min teori är att detta är en slags ventil till allt emotionellt smog som vuxenvärlden tvingar oss att vada genom. En motvikt till allt konstlat moget uppträdande som krävs för att överleva en normal dag i Sverige.
Min undran idag lyder:
Är detta beteende ("PostInfantiltMiffoTraumaSyndromet" (PIMTS)eller "Robert Broberg"-sjukan i folkmun) mer utbrett än vad jag hittills fruktat?
Finns där fler inom FB som drabbats och isåfall vilka tramsigheter finns på er meny?
Öppna era hjärtan bröder och systrar...

Hämta ett glas varmt vatten när hon ber om ett glas kallt vatten.

Denna tråden får mig att tänka på tråden om tjejen som klagade på att hennes pojkvän var ett svin som slog hennes katter i huvudet med kuken

I fredags natt sprang jag och en polare med byxorna nere vid anklarna in i mitt sovrum där min sambo gått och lagt sig och läste en god bok.
Under glada tillrop började vi fäktas med våra lemmar. Sambo skylde sina arma ögon och tog tillflykt till badrummet för att kissa, och vi jagade efter i bästa Benny Hill-stil.
http://www.youtube.com/watch?v=bR6wMltRPVQ

En återkommande favorit är annars att göra om allt jag säger till opera, gärna med så Shakespearskt ordval som möjligt.
Det piffar upp när man överraskar med opera på en annars banal vardagsfråga ställd av sambo.

Dansa omkring som en blandning mellan kosack och Kalle Stropp under munter sång kan vara ganska trevligt.

Vara en robot.

Prutta när jag blir kramad.

Hämta ett glas varmt vatten när hon ber om ett glas kallt vatten.

Spelar teater. Då är jag helt enkelt någon annan.

Härmar Invader Zim och skriker med storhetsvansinnig ton "WHAT IS THE MEANING OF THIS!?" när till exempel juicen i paketet bara räcker till ett halvt glas, eller om toapapperet är slut på rullen.
Stannar upp innan jag tar en matbit, tittar på födan och härmar Gir och utbrister förtvivlat "I loved juuuu piggy, I loved juuu-huuu!", för att sedan äta upp maten. Funkar också innan jag spolar bajs på toan.

Bli ninja på väg ner i tvättstugan. Det är något med källargångar som gör att jag vill börja hoppa, klättra och klänga längst väggarna.

Skratta som en galen vetenskapsman när jag fyller diskmaskinen och sätter igång den, som vore det min domedagsmaskin.

Så, ja, ibland besvärar jag min partner med att sluta låtsas vara normal. Hon gör tyvärr inte detsamma, utan är mest bara väldigt normal.
Lite trist faktiskt.
Jag beter mig dock som ett spån i min ensamhet också.

Gud vad härligt. Jag har försökt få med min sambo på att låtsas som vi inte känner varandra ute på krogen. Vid baren ska vi hamna ganska nära varandra och mingla upp folk omkring oss. Plötsligt "får vi syn på varandra" och börjar genast ta på varandras kön.
Skulle jag tycka var väldigt roligt.

Djurplågeri är aldrig kul, men ditt inlägg skrattade jag faktiskt åt Stackars katter!!

Då skulle du läsa tråden! Helt underbar läsning...