Drömfolket

Jag kommer ihåg att jag läste någonstans på flashback om folk som har sagt till personer i en dröm att det är en dröm, och att man omedelbart kastas ut ur drömmen då man gör det. Eftersom att jag klardrömmer ganska mycket så har jag testat det här flera gånger nu.

Dröm 1: Jag träffade en vän från verkligheten som har varit död i flera år. Jag sa: "Det här är en dröm, för du lever inte längre." Hans ögon blev lite konstiga, och jag drömde att jag vaknade fast jag var fortfarande i en dröm.

Dröm 2. Jag sa till en kille som jag hade varit med under en lång tid i den drömmen, att "Hur ska jag hitta dig i verkligheten, för just nu är det här bara en dröm". Hans pupiller skiftade från stora till små till stora, och sedan vaknade jag i verkligheten.

Dröm 3. Jag sa till ett större sällskap "Ni är alla en del av min dröm". Vaknade omedelbart.

Dröm 4. Jag frågade en gubbe: "Varför drömmer jag just den här drömmen?", och han svarade: "Det beror på din baktanke". Jag vaknade inte, men jag var tvungen att lämna rummet som han var i.

Vad är era erfarenheter av att konfrontera drömfolket? Finns det någon som har kunnat fortsätta drömma efter att de har gjort drömfolket medvetna om att du vet att de vet att du vet?

Jag kommer inte ihåg detaljer om ögon, fast visst brukar jag vakna när jag pratat om att jag drömmer.

Fast en gång slet jag av alla mina kläder och sprang runt naken. En barndomsvän dök upp och frågade mig vad jag höll på med och jag svarade att jag drömmer varpå vännen svarade att det här inte är en dröm. Och då "vann" drömmen över mig och fick mig att tro att jag var vaken och den behagliga drömmen blev plötsligt mindre angenäm.

Har bara varit med om motsatsen alltså att någon i min dröm sagt att"det här är bara en dröm" eller "du drömmer bara" och genast vaknat. skumt.

Blir man tillräckligt duktig på att klardrömma går det utmärkt att hålla igång konversationer där man ifrågasätter drömfolket, vad jag förstått. De beter sig dock alltid absurt.

Själv har jag inte kommit så långt, och vaknar alltid vid minsta pulshöjning. När jag börjar flyga blir det för spännande, till exempel. Ibland har jag blivit medveten under konversationer med drömfolk, men vaknar även då. Minns en otäck man i kostym och hatt som berättade för mig att min hund hade dött, varpå jag blev medveten om drömmen och berättade för mannen att han ljög och inte ens existerade på riktigt. Han började då hånskratta vilt, och jag vaknade. Hunden levde, men dog en tid senare.

Jag kan ibland till och från komma på en dröm som jag haft för flera månader/år sedan och i exceptionella fall så vet jag inte om det har hänt eller vart en dröm.

Någon annan som upplever samma sak?

Drömmer väldigt mycket - och har aldrig haft det problemet. Snarare är det motsatsen. Att drömmarna är så starka att jag har svårt att avgöra om det var på riktigt.