Citat:
Vet inte hur gammal du är å hur långt du har kvar till pension. Men om du har vantrivs så pass länge som du berättar om i din TS så är nog ett miljöombyte bra å behövligt. Eller hade du tänkt att plåga dig själv med att vantrivas ytterligare? Du skriver ju själv i början att du har haft olust att gå till jobbet senaste åren å nu har du en chans att slippa känna å må därefter.
Well. Jag har jobbat på samma arbetsplats i nästan 20 år. De senaste åren har jag känt allt större olust över att gå till jobbet. Jag har nog trott att det var jobbet jag vantrivdes med så till och från har jag sökt andra jobb utan napp och därför blivit kvar.
Så för några veckor sen dök det upp ett jobb, i en helt annan branch jämfört med mitt nuvarande jobb men som jag ändå har viss erfarenhet av (det är en lång historia, jag går inte in på det här då det är ett sidospår). Jag kanske inte ska säga att det var mitt "drömjobb" då det låter klyschigt men det är helt klart ett jobb jag skulle tycka var intressant.
Så jag sökte jobbet, blev kallad till intervju och döm om min förvåning när de förra veckan ringde och sa att jag fick jobbet!
Idag var jag inne på chefens kontor och sa upp mig från mitt nuvarande jobb. Grejen är bara den att nu när jag kommit hem ångrar jag mig nästan. Jag menar, jag har ändå jobbat där i nästan 20 år. Jag trodde ärligt talat att jag skulle bli kvar där fram till pensionen, men som sagt var så har jag inte trivts de senaste åren. Jag inser också när jag tänker på det att det varken är arbetsuppgifterna eller kollegorna jag vantrivts med även om det är en stor arbetsplats så jag har väl inte gillat alla kollegor. Men chefen har varit ett riktigt stolpskott och en anledning till att jag vantrivts. Men vad är det som säger att det blir bättre på mitt nya jobb? Tänk om jag tycker det nya jobbet är ännu värre så har jag bränt mina broar för att komma tillbaka? Jag vet inte om det bara är rädslan för att lämna den arbetsplats jag varit på så länge som spökar.
Ska jag dra mig ur? Grejen är den att jag har ännu inte skrivit på några papper, varken på jobbet där jag slutar eller anställningsavtal på det nya jobbet så än finns der nog möjlighet att backa ur, men då måste det nog ske rätt snart.
Snälla, hjälp mig med råd.
Så för några veckor sen dök det upp ett jobb, i en helt annan branch jämfört med mitt nuvarande jobb men som jag ändå har viss erfarenhet av (det är en lång historia, jag går inte in på det här då det är ett sidospår). Jag kanske inte ska säga att det var mitt "drömjobb" då det låter klyschigt men det är helt klart ett jobb jag skulle tycka var intressant.
Så jag sökte jobbet, blev kallad till intervju och döm om min förvåning när de förra veckan ringde och sa att jag fick jobbet!
Idag var jag inne på chefens kontor och sa upp mig från mitt nuvarande jobb. Grejen är bara den att nu när jag kommit hem ångrar jag mig nästan. Jag menar, jag har ändå jobbat där i nästan 20 år. Jag trodde ärligt talat att jag skulle bli kvar där fram till pensionen, men som sagt var så har jag inte trivts de senaste åren. Jag inser också när jag tänker på det att det varken är arbetsuppgifterna eller kollegorna jag vantrivts med även om det är en stor arbetsplats så jag har väl inte gillat alla kollegor. Men chefen har varit ett riktigt stolpskott och en anledning till att jag vantrivts. Men vad är det som säger att det blir bättre på mitt nya jobb? Tänk om jag tycker det nya jobbet är ännu värre så har jag bränt mina broar för att komma tillbaka? Jag vet inte om det bara är rädslan för att lämna den arbetsplats jag varit på så länge som spökar.
Ska jag dra mig ur? Grejen är den att jag har ännu inte skrivit på några papper, varken på jobbet där jag slutar eller anställningsavtal på det nya jobbet så än finns der nog möjlighet att backa ur, men då måste det nog ske rätt snart.
Snälla, hjälp mig med råd.
Ja det är nog rädsla å separationsångest du känner TS. Jag tror att det kommer bli bra. Lycka till 💪🏻