Tolkiens Ring- & C. S. Lewis’ rymdtrilogi. Författarna var väl bekanta med varandra, och kom överens att skriva varsin reseberättelse: den ena i tid (Tolkien), den andra i rymd (Lewis).* Rymdresan blev blev Utflykt från tyst planet (Out of the Silent Planet 1938), Tolkien blev aldrig klar (men hans fragment har fullföljts av sonen Christopher och publicerades i The Lost Road and Other Writings 1987), men med tiden jäste den gemensamma idén till en tvehövdad ansats på ny mytologi – av högre litterär halt än den då för SF liksom fantasy gängse – till Storbritannien (typ). Lewis bok vart snart 1:a del av 3 (+ Perelandra 1943, That Hideous Strength 1945), och Tolkien utkom 10 år senare med The Lord of the Rings (1937—49; publ. 1954—5).
Tolkiens historisk-fantastiska resultat är numer klassiker (som trilogi; vi kan väl låta formuleringen häröverst gälla Ringen i sina tänkta 2 delar + Silmarillion); Lewis’ lika välgrundade SF-teologiska tagning (fri från fokus på teknologi) överskuggas av senare Narnia-titlar, men är väl värd sina ~700 sidor. (Perelandras final blir litet väl långdragen i sitt saliga överdåd, men det kommer väl av syftet att vid klimax motsvara högmedeltida ikonografi & litteratur.)
* “We originally meant each to write an excursionary ‘thriller’: a space-journey [his] and a time-journey (mine) each discovering Myth.” (Tolkien i brev till Stanley Unwin 1938, satt som förord till Harper Collins’ samlingsutgåva av Lewis’ trilogi)
