Jag, en härlig kvinna i 40-årsåldern misstänker att jag har ADHD. Jag har pratat om det i skojande ordalag i flera år, men ju mer jag tänker på det desto mer säker blir jag.
Jag har tidigare haft flertalet ångestdiagnoser, käkat antidepressiva, lyrica (mot gad), fått en borderline-diagnos men ingen behandling pga för fungerande. Medicin har funkat men inte helt 100.
Jag har små barn, är högutbildad och har ett tjänstemannajobb som jag klarar av väl, men jag är så otroligt trött hela tiden. Jag har alltid varit trött, men innan jag fick barn hade jag väldigt mycket tid för återhämtning, nu är den såklart typ noll.
Det pågår ständigt minst fem parallella spår med tankar i huvudet och det är liksom aldrig tyst.
Jag fick testa en Ritalin av en kompis och det som slog mig var att det verkligen blev knäpptyst i huvudet. Är det så alla andra har det? Jag kunde hantera både en och tre bråkiga ungar utan att tappa det helt och hållet, vilket var rätt häftigt.
På måndag ska jag börja med en basutredning på vårdcentralen, men min vc-läkare sa att jag högst sannolikt inte kommer få göra en full utredning och/eller få medicin för att jag är ”för fungerande”. Är det verkligen rimligt?
Jag har varit sjukskriven två gånger för utmattning och är bekymrad över hur jag ska palla 30 år till i yrkeslivet med detta ständiga oväsen.
Så till mina frågor: om basutredningen visar att ja, jag har troligen ADHD, hur funkar det med kontakt med psykiatrin? Det ser ut som att region Sthlm inte ens har npf-utredning med i vårdgarantin.
Är det istället värt att vända sig till en privat utförare för utredning, trots kostnaden? Är jag fast sen hos den privata utföraren för medicinering mot kostnad resten av livet?
Min vc-läkare sa att vi kan prova exempelvis Voxra, kan det funka? Blir det tystare då?
Jag vill bara ha ett fungerande hållbart liv tillsammans med mitt barn.
Jag har tidigare haft flertalet ångestdiagnoser, käkat antidepressiva, lyrica (mot gad), fått en borderline-diagnos men ingen behandling pga för fungerande. Medicin har funkat men inte helt 100.
Jag har små barn, är högutbildad och har ett tjänstemannajobb som jag klarar av väl, men jag är så otroligt trött hela tiden. Jag har alltid varit trött, men innan jag fick barn hade jag väldigt mycket tid för återhämtning, nu är den såklart typ noll.
Det pågår ständigt minst fem parallella spår med tankar i huvudet och det är liksom aldrig tyst.
Jag fick testa en Ritalin av en kompis och det som slog mig var att det verkligen blev knäpptyst i huvudet. Är det så alla andra har det? Jag kunde hantera både en och tre bråkiga ungar utan att tappa det helt och hållet, vilket var rätt häftigt.
På måndag ska jag börja med en basutredning på vårdcentralen, men min vc-läkare sa att jag högst sannolikt inte kommer få göra en full utredning och/eller få medicin för att jag är ”för fungerande”. Är det verkligen rimligt?
Jag har varit sjukskriven två gånger för utmattning och är bekymrad över hur jag ska palla 30 år till i yrkeslivet med detta ständiga oväsen.
Så till mina frågor: om basutredningen visar att ja, jag har troligen ADHD, hur funkar det med kontakt med psykiatrin? Det ser ut som att region Sthlm inte ens har npf-utredning med i vårdgarantin.
Är det istället värt att vända sig till en privat utförare för utredning, trots kostnaden? Är jag fast sen hos den privata utföraren för medicinering mot kostnad resten av livet?
Min vc-läkare sa att vi kan prova exempelvis Voxra, kan det funka? Blir det tystare då?
Jag vill bara ha ett fungerande hållbart liv tillsammans med mitt barn.
